Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 045
§. 45. Uplandningar vid strömars Os och Utlopp.
Hvar och en Flod, likasom alt rinnande vatten, förer et jord-ämne med sig, som til qvantiteten svarar emot botnens löshet hvaröfver den rinner, slutningen af dess fall och myckenheten af des vatten. Samma jordämne deponeras sedan i den mon, som streken försvinner, och vatnet vinner lugn, samt i proportion af dess egen tyngd.
Et sådant sediment rönes gemenligen aldramäst i Flodernas Os och utlopp, der deras vattens far genom det mötande lugn hindras och qväfves; och derföre råkar man på sådana ställen de mästa upgrunningar och uplandningar. De största floder i verlden synas härvid förtjena den mästa upmärksamhet, såsom Marannon, Missisippi och Laurents strömen i America: Senegal, Nilen ock Cuama i Africa, Menam, Hoang, Saghalienoula, Oby &c. i Asien: Renströmen, Donau och flere i Europa. En sådan verkan synes med tiden, i synnerhet vid stora och mycket grumliga Floders mynningar blifva så stor, at den ock får rum på Land-chartorna. Iag skulle nämna prof derpå, om jag vågade lita på en sannolik gissning; men jag fruktar det kan hända, at näs och öar, som hafva liknelse af sådant ursprung, torde, då de närmare blifva granskade, likafullt kunna visa ämnen och art, som röja en större ålder och annan orsak. Det är jag dock viss uppå, at opartiske ögon på alla i Östersjön angifne ställen ej skola finna annat, än en sådan jordflyttning, som omförmält är. Jag kunde än dertil lägga mångfaldiga exempel, om jag icke tykte, at de i en klar sak vore onödige. Et eller annat må jag dock nämna: Hvadan den gyttja kommer, hvarigenom Aurajocki gör sin ådra årligen grundare emot utloppet, och småningom upgrundar Slottsfjärden, det visar dess blacka färg, dess stränders ständiga ras, de utskärningar, som dess inflytande bäckar och rännilar årligen göra, de osstora caviteter samma vatten nu rinna igenom, samt ock sjelfva fjärdens hvass och Potamogeton.
De ögonskenliga uplandningar, som vid Sagu-viken rönas, äro ganska märkvärdige, efter en liten å eller bäck hunnit dertil föra tilräckelig gyttja, til hvilkens sättjande så väl sjelfva vikens inskränkta belägenhet, som dess och bäckens hvass och gräs har skaffat et snart och beqvämligt lugn. Och är märkvärdigt, at vattu-brynet här är föga lägre, än uplandningen, och efter gamla katise-pålar af Ek, nästan stå så högt nu deröfver, som de efter vanligheten pläga öfver vatnet. Til den lilla skiljemon där finnes, synes Västanvädret, som kommer från sjön, hafva bidragit.