Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 067
§. 67. Jord- och Bärg-hvarfvens ursprung genom Vattuminskningen undersökes.
Hvarfven i Bärg och Jord, hvilka så enhälligt af alla Vattuminskningens Gynnare åberopas, torde med mästa säkerhet kunna underrätta oss om sanningen i denna saken.
Efter Sargazziska hypothesen borde inga andra strata i Bärgen finnas, än underst en kalk-bädd och derpå sand; samt om svartmylla dertil kommer, Schifer; och aldraöfverst Gråsten, jag vet icke huru, eller hvarifrån tilkommen.
Om jag utan omsvep skal säga rena sanningen, så har jag många bärg både hördt och läsit om, och jämväl sjelf haft tilfälle at ransaka, som härmed icke kommit öfverens. Jag må ock tilstå, at ehuru mycket man än finner om Jord- och Bärg-hvarfven berättadt, så synas de ändock icke vara ännu så utrönte, at någon theorie med säkerhet kunnat derpå byggas. Den af Buffon och flere åberopade concentriciteten, är ännu outredd; hans egne anförde exempel af hvarfven vid Paris och Amsterdam, komma icke öfverens.
Så mycket är dock visst och säkert, at hvarfven bestå af olika ämnen; och ofta samma slags ämnen i flere hvarf under hvarandra skiftesvis förekomma: at hvarf-slagen icke allestäds ligga i enahanda ordning: at samma ordning väl ibland rättar sig efter hvarderas ämnens gravitas specifica[1]; men at sådant dock måste vara sällsyntare, det intygar förfarenheten; åtminstone äro månge hvarf mig förekomne, som efter specifique tyngden icke fått sina ställen. Med et ord, man har ännu icke fått anledning at uptäcka några reglor, hvarefter Bärg och jordhvarfven sig förhålla. I anseende til sådana och flera omständigheter, har man svårt at finna sig i dessa stratorum ursprung och tilkomst. Man tyckes väl skäligen döma, at en del måste vara ifrån skapelsen: andre åter ifrån Syndafloden; och jämväl någre genom particulaire och efterhand timade jordbrynets ändringar tilkomne; men när det kommer til sjelfva erket, så vanka likafullt stora svårigheter, at kunna urskilja det ena slaget ifrån det andra. Jag har väl ibland tyckt mig äga goda anledningar at komma på rätta haftråden i denna saken; men mig har vid nya förfarenheter mött nya tvifvelsmål återigen.
Dock torde något kunna sägas, som icke vore så aldeles förkastligt, om det nu hörde til mit göromål, och icke en vidlöftighet fordrades dertil, som torde på detta stället anses för otidig och otjenlig.
At blifva vid närvarande ämne, vil jag altså icke säga mer än det, at ju mera jag med ovälduga ögon betraktar strata både i jorden och bärgen, ju mindre liknelse har jag funnit dertil, at de af den supponerade allmänna Vattuminskningen kunnat hafva sit ursprung.
Efter den hypothesen skulle hvarfven formeras, antingen efter som Hafvets sediment af ler och sand &c. sätter sig, om man nämligen medgifver, et sådant lugn i hafsbotnen, som deruti icke kunde åstadkomma någon rubbning: hvilket kommer öfverens med hvad Boyle berättar[2]. Eller ock skulle samma hvarf, antingen genom Hafvets strömmar (courants) eller vågornas kraft emot stränderna ihopdrifvas, och uppå hvarandra läggas. Den första meningen synes til en del komma öfverens med Herr Archiater Linnæi tanka. Den andra finner jag ingen mera, än Herr Maillet hafva egenteligen yrkat, hvilken Hr. Buffon i det målet sedermera efterfölgt. Den siste åter synes vara den allmännaste: efter hvilken då alt det torra på jorden ifrån högsta bärg-spets, ända til hafs-brynet skulle bestå af idel stränder, dem Hafvet successive haft och lemnat.
Och som desse meningar väl med hvarandra kunna förenas; så tyckes ingen ting vara at påminna dervid, om ock alle tre sätten på en gång skulle admitteras.