Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 087
§. 87. Om Flinta och Gråsten.
Om Flintan skal jag ännu lägga til et ord. Det tviflas om hon kommer af kritan, eller Kritan af henne. På bägge sidor anföras sannolikheter; men ingendera gör mig tilfyllest. Jag önskade, at både Krit-grufvorne i Engeland och annorstädes blefve närmare granskade, och sjelfva flintan nogare undersökt. Man har väl en tämmelig förfarenhet om Gypsen, at dertil et Sal medium concurterat; nästan samma misstanka har man ock om flintan; men om så vore, skulle hon icke visa et förhållande, som på något sätt vore likt Gypsens? Herr Geoffrois[1] experiment, at af osläkt kalk med Vinättika göra et flint-ämne, synes ännu fordra ytterligare bestyrkande; och ändock tycktes det vara långt ifrån Naturens sätt at verka. Efter Herr Potts försök får man väl ock flinta af Krit-ämne; men hvar råkar man med Naturens smält-ugn? Få se om den undersökning Herr Baldassari[2] lofvat om krit-saltet, kan gifva någon uplysning. Svårligen skulle man tro ändock, at til slut emellan kritan och den sannskyldiga Flintan ingen närmare slägtskap blifver, än blotta granskapet. Gråstens ursprung af Pinmo synes också vara något paradox; men det hörer icke egenteligen til mit ämne, at tala derom. Så mycket kan jag likväl säga, at af alla Gråstens-arter äro få, hvilkas ämnen, eller particulas varias constitutivas man icke kan urskilja och känna igen. Quartz, Spat, Skimmer, Hornbärg, Tälgsten, Asbest, Sand &c. Man känner ock Pinmoen, som består af en grusblandad lera eller mergel. Få gråstens arter synas med honom vara slägt. Måste icke de små granden i Bland-stenarna äga samma ursprung med stora stycken af samma art?
Jag kan icke veta om egenteligen Gråsten gifves, som är tidens foster; men det ser jag visst, at mycken och kanske mera deraf, än man sig föreställer, ifrån början varit til.