Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 097
§. 97. Dahlarna äro et Nybygge och äro dock långt högre belägne än Rombolandet.
Jag har haft tilfälle, at noga lära känna Öster- och Väster-Dahlarna, en emot det där så kallade Rombolandet tämligen högt belägen Province. Därstädes har jag likväl snart aldrig blifvit varse några af den höga ålderdomens minnes-märken, sådane, som mångfaldigt uti de långt lägre orter i Sverige förekomma. Sådant har fallit mig besynnerligt före, och har jag deraf naturligen icke annat kunnat sluta, än at Dahlarne måste långt senare blifvit bebodde, än Rombolandet, efter de deremot jämförde hysa alla märken af Nybygge. Deremot äger folket derstädes til seder, språk, lefnads-sätt, klädebonad m. m. alla tecken af en gammal Nation, som ock Runeskriften hos några af dem ännu är i bruk, och fornhäfder i högt värde hållas. Man skulle häraf tyckas kunna draga den fölgd, at de lägre och närmare Hafvet belägne orter först blifvit bebodde; men desse, som svårare at uprödja, och obeqvämligare at bebo, långt senare fått invånare, af dem, som blifvit til öfverflöd i de förra, eller af andra orsaker sökt ödemarker. Man hörer ock derstädes många fråsägner, huru den ena orten efter den andra kommit at rödjas och byggas. Men alt sådant kommer med Vattuminsknings-satsen icke öfverens, som kräfver, at de högländtaste orter skola först varit brukade och åbodde. Efter samma grund borde Fjäll-dahlarne visa de uråldrigaste tecken af åboning, som jag med egna ögon sett vara tvärtom, och har anledning, at mycket tvifla, om de någonsin varit, eller hafva kunnat vara bebodde.