Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Stycken af Daniel/Om Draken i Babel

←  Om Bel i Babel

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Om Draken i Babel

Asarie bön  →

Om Draken i Babel.

Både detta och det föregående är en diktad utmålning af afguderiets bedrägeri och galenskap.

Der war ock en stor drake, den de i Babel tillbådo. Och konungen sade till Daniel:

23. Huru? Will du ock om honom säga, att han icke annat är, än en kopparafgud? Si han lefwer ju, ty han äter och dricker, och du kan icke säga, att han icke en lefwande gud är; derföre bed till honom.

24. Men Daniel swarade: Jag will tillbedja HErran min Gud; ty Han är en lefwande Gud;

25. Men du, herre konung, gif mig lof, så will jag förgöra draken utan swärd eller stång; och konungen sade: Ja, det ware dig lofwadt.

26. Då tog Daniel tjära, flott och hår, och söd det tillhopa, och gjorde der kakor af, och kastade dem draken i halsen: och draken brast midt i tu; och Daniel sade: Si, detta äro edra gudar.

27. Så de i Babel nu sådant hörde, förtröt det dem swårligen, och gjorde ett upplopp emot konungen, och sade: Wår konung är en Jude worden; ty han hafwer förstört Bel, och dräpit draken, och förgjort presterna.

28. Och de gingo fram för konungen, och sade: Få oss Daniel hit; hwar icke, så wilja wi dräpa dig och ditt hela hus.

29. Då nu konungen såg, att de trängde med wåld in uppå honom, måste han öfwergifwa dem Daniel.

30. Och de kastade honom in för lejon i en kula; der låg han i sex dagar inne;

31. Och der woro sju lejon i kulan, dem gaf man dagligen twå menniskor och tu får; men i dessa dagar gaf man dem intet, på det de Daniel uppäta skulle.

32. Men der war en prophet Habacuc i Judeen, han hade kokat wälling och skurit bröd uti ett djupt fat, och gick dermed bort i marken, på det han skulle det bära till skördemän.

33. Och HErrans engel sade till Habacuc: Den maten, som du bär, måste du föra till Daniel i Babel uti lejonkulan.

34. Och Habacuc swarade: HErre, jag hafwer den staden Babel aldrig sett, och wet icke hwar den kulan är.

35. Då fattade engelen honom wid hjessan,* och förde honom lika som ett starkt wäder in till Babel till kulan. *Hes. 8: 3.

36. Och Habacuc ropade och sade: Daniel, Daniel, tag här den mat, som dig Gud sändt hafwer.

37. Och Daniel sade: HErre Gud, du tänker ju ännu uppå mig, och öfwergifwer icke dem, som åkalla dig, och dig kär hålla.

38. Och han stod upp och åt; men Guds engel förde i samma stund Habacuc i sitt rum igen.

39. Och konungen kom på sjunde dagen till att begråta Daniel; och då han till kulan kom, och der in såg, då satt Daniel midt ibland lejonen;

40. Och konungen ropade högt, och sade: O HErre, du Daniels Gud, du är en stor Gud, och ingen annan Gud är, utan du allena.

41. Och han lät taga honom utur kulan; men de andra, som foro efter hans förderf, dem lät han kasta i kulan; och de wordo med hast för hans ögon af lejonen uppslukne.