Blå oktober/Hosianna!

[ 74 ]

Hosianna!

ell Davids son! Välsignad du, o Herre!
Nu ingen farisé dig vägen spärre,
och stenhårdt hjärta briste ut i lof!
För dina fötter, furste af det sanna,
sig sänke lagern från den vises panna!
Och dikten juble högt sitt Hosianna,
när bland enfaldiga du tar ditt hof!

Ej mer i purpurtrasor vi dig skruda,
ej mer vi törnekrans och kors dig bjuda,
men låta sekelporten för dig opp.
Drag in, drag in! Ack, mer än lång blef tiden
se'n din Messielott vardt genomliden.
Och jorden trängtar, blodbesådd, från striden
att bli till Eden vid ditt segerlopp.

[ 75 ]

Ej längre blott din fader Davids rike —
tag in ett herradöme utan like
af hjärtans drömland, hjärnors tankevärld!
Och bida än att vredesskålen råga!
Se, våra själar nu af längtan låga!
Med dig, med dig vid sång vi vilja tåga
och palmen höja kring din sälla färd...

Hell, Davids son! Du skriar ej och ropar,
men samlar kring dig de förgråtnas hopar.
Hvart sorgens barn får digna dig till fot.
Förbråkadt rö du icke sönderbräcker,
och veke, rykande, du icke släcker,
men åt den svage brodersarmar sträcker
och bryter bojorna och bringar bot.

Hell, Davids son! Drag fram, din väg är jämnad
och nya tidens dörr dig öppen lämnad,
och millioner dig i möte gå.
Vi vilja nu till konung ut dig kora,
att riket komma må, det tusenåra,
där ingen mer skall hata eller såra,
men lam hos lejon trygga beten få.

[ 76 ]

Hell, Davids son! Där fram du synes skrida,
min harpa ville vidt din ära sprida
och med Johannes prisa ljuf din famn.
Hell, mildhetshöfding, furste af det sanna!
Det sköna sire kronan kring din panna!
Och högst i höjden skalle Hosianna!
Välsignad du, som kom i Herrans namn!