Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/Inledning
|
| Utgiven 1910 (Sidindex) |
[ I ]Bland den stora mängd af personer, med hvilka Linné brefvexlade, intager Abraham Bäck en dominerande ställning. Deras första sammanträffande egde förmodligen rum i början af 1730-talet, då de begge vistades i Upsala såsom medicine studerande. Närmare förenade med hvarandra blefvo de dock antagligen ej förr än 1740 eller 1741, under den tid då intriger i Upsala pågingo för att hindra Linnés professorsutnämning, på det att J. G. Wallerius måtte erhålla den efter O. Rudbeck d. y. lediga tjänsten. Såsom sökande till densamma anmälde sig då äfven den nyss promoverade medicine doktorn Bäck. Ehuru han sålunda blef Linnés konkurrent, var det så långt ifrån att därigenom alstrades någon ovilja, att det tvärtom knöts ett år efter år allt fastare vänskapsband, som slets först genom döden.
Ett talande bevis härpå är den trägna och förtroliga brefvexling, som dem emellan fortgick nästan hela tiden från 1741 till och med 1776. Af de bref, som härunder af Linné skrefvos till Bäck, har uppenbarligen ett ej ringa antal gått förloradt, men det oaktadt äro för närvarande kända ej mindre än 523, eller om härtill lägges det redan under n:r 149 meddelade, 524. Helt annat är däremot förhållandet med de af Bäck skrifna, i det att endast 15 sådana numer finnas i behåll. Förklaringen härtill torde vara den, att då Vetenskapsakademien efter Linnés död uppdrog åt hans äldste och förtrognaste vän att hålla åminnelsetalet, fick denne — såsom framgår af brefvexlingen med den yngre Linné — till begagnande låna fadrens hela brefsamling, och förmodligen erhöll han då ock tillåtelse att behålla sina egna bref, hvarvid endast ett fåtal af äldre datum händelsevis blefvo kvarlemnade. Att ett liknande förhållande egt rum med brefven från Vetenskapsakademiens sekreterare P. Elvius och P. W. Wargentin har i förtalet till del II redan omtalats. [ II ]Lätt förklarligt är, att Linné till följd af sin rent af oförklarligt intensiva, nästan febrila verksamhet på flera olikartade områden — vetenskapligt författarskap, föreläsningar och annan undervisning, vidlyftig korrespondens till personer inom hela den civiliserade verlden, tidsödande deltagande i universitetets angelägenheter m. m. — icke ansåg sig ega råd att offra mycken tid och möda på författande af bref till sin förtrognaste vän. Korrespondensen med denne utgjorde uppenbarligen en välbehöflig rekreation, men detta vållade ock, att brefven mycket väl kunde på lediga stunder nedskrifvas i största hast, currente calamo, utan att på minsta sätt göra anspråk på att vara några stilistiska mästerverk. De kunna därför till en stor del snarast förliknas vid ett slags snabba dagboksanteckningar, hvari redogöres för de vetenskapliga arbetena på skilda tider samt för allt det öfriga brokigt mångahanda, som för stunden väckte glädje eller oro samt lade beslag på tankar och omsorger. Vid läsandet af dessa bref tycker man sig skåda Linné helt och hållet i hvardagsdräkt, i full och brådskande verksamhet; vid brefskrifvandet var det uppenbarligen fjärran från honom att söka tillämpa den bekanta satsen, att »orden äro till för att dölja tankarne».
Brefven till Bäck böra emellertid icke anses för Linné hafva varit endast ett kärt förströelse-medel. Vid studiet af desamma finner man lätt bevis på det varma intresse, hvarmed han omfattade talrika frågor, som rörde naturalhistoriens och medicinens förkofran i vårt land. Flera vigtiga sådana hafva säkerligen i ej ringa mån vunnit sin lösning genom dessa anspråkslösa bref, liksom ock flera sagda vetenskapers idkare hade dem att tacka för sina planers realiserande och sina förhoppningars uppfyllelse.
Lifligast egde brefvexlingen rum 1751—55. Under denna tid synas de begge korrespondenterna börjat realisera en önskan att förena nyttigt med nöjsamt; brefven skulle ej uteslutande utgöra förtroliga samtal om allehanda ting, utan tillika skulle vinnas ökad färdighet i latinska språkets begagnande. Under andra år vexlades endast ett fåtal latinska bref: antalet af de nu kända sådana är emellertid ej mindre än 131.
Detta förhållande har i viss mån nödvändiggjort en förändring beträffande de brefven bifogade noterna. Af de i de svenska brefven inströdda, längre eller kortare latinska meningarne eller citaten hafva för läsningens underlättande, då så ansetts behöfligt, meddelats svensk [ III ]öfversättning; att så gå till väga med de latinska brefven i deras helhet har däremot, med hänsyn till det ökade krafvet på utrymme, befunnits olämpligt. Det har därför ansetts vara tillfyllest, om i noter lemnas endast referat eller kortare öfversättninger af sådant, som af en eller annan orsak ansetts böra särskildt påpekas.
Med få undantag befinna sig de af Linné till Bäck skrifna brefven i Kungl. Vetenskaps-akademiens ego, dit de kommit dels genom inköp af den s. k. Swartziska samlingen, dels genom gåfva af Bäcks dotterson, Excellensen El. Ihre. Beträffande den förstnämnda upplyser Akademiens dagbok för 1829, att Revisorn Olof Carl Swartz, son till den framstående botanisten Professor Olof Swartz, genom en den 22 September daterad skrifvelse »hembjöd ödmjukligen Kungl. Vetenskaps-akademien till Inköp, emot en Summa af 350 Rdr Banco» ... »en Större Samling af Kongl. Archiatern m. m. C. von Linnés Egenhändiga Bref samt åtskilliga Anteckningar, tillsammans 355 3⁄4 St., hvilka dels blifvit samlade af min framledne Sal. Fader, dels af mig».
Vid Akademiens sammanträde den 2 December företogs till behandling detta ärende, sedan Inspectura ærarii »på anförda grunder afstyrkande sig utlåtit». Lyckligtvis var d. v. Professor C. A. Agardh närvarande, och denne »anförde, att ehuru ifrågavarande samling icke egentligen innehåller något för Vetenskapen vigtigt. men likväl i åtskilligt anvisar författarens åsigter deraf, och denna, med enskilda personer förda förtroliga brefvexling vore intressant såsom lemnande bidrag till författarens Caracteristik, kunde Herr Agardh icke underlåta tillstyrka Academien att söka förekomma Samlingens skingring. — Uti denna mening instämde H. E. m. m. Herr Grefve Fleming med erinran, att visserligen vore obehagligt, i händelse samlingen komme att afyttras utom Fäderneslandet». Resultatet blef, att Akademien beslöt, att »målet skulle återgå till inspectura ærarii för att dels höra Bevisorn Swartz, huruvida ej den önskade summan må kunna nedsättas, dels ock, med föranledande af hvad som under öfverläggningarne hos Academien förekommit, vidare utlåtande meddela». Egendomligt nog finnes härom i Academiens protokoll intet vidare omtaladt, förutom att i en bifogad öfversigt af räkningarna för Januari och Februari 1730 bland utgifterna finnes upptaget: »Revisor Swartz för en samling af Linnés bref och anteckningar .... 166: 32» [ IV ]d. v. s. i nuvarande mynt 250 kronor. Antalet af bref till Bäck torde hafva varit 224 stycken.
Det andra stora förvärfvet skedde, såsom framgår af Akademiens protokoll för den 12 September 1855, därigenom att dess ledamot, Excellensen El. Irhe »förärat 315 bref af Linné jemte 5 kortare uppsatser af hans hand». Akademien beslöt, att »särskild skrifvelse skulle afsändas till H. Exc. med tacksägelse för den dyrbara gåfvan», äfvensom att »Manuscripterne skulle till Biblioteket aflemnas samt på lämpligt sätt inbindas». Så skedde ock, men genom våldsam pressning vid inbindningen blefvo beklagligtvis sigillen till en betydande del mer eller mindre krossade. I senare tid hafva dessa bref åter frigjorts från hvarandra, och nu äro de begge samlingarne med hvarandra förenade och kronologiskt ordnade.
Utom dessa Vetenskapsakademien tillhöriga originalbref egas dylika af löjtnant Joh. Ihre (2 st.) samt Upsala universitets-bibliotek, Linnean Society i London och Bibliothéque Impérial publique i Petersburg (hvardera ett). Ett är kändt endast i afskrift (»ex originali») (Bergianska brefsamlingen B. XVIII); ett annat finnes bevaradt blott genom aftryck i Handlingar rörande Skandinaviens historia del. 8.
De kända 15 brefven från Bäck till Linné d. ä. (jämte ett till dennes son) finnas alla i Linnean Societys bibliotek. Vetenskapsakademien däremot eger ej mindre än 51 originalbref till Bäck från Linné d. y., skrifna under faderns sista sjukdomsår och efter hans död. Flera andra sådana bref finnas i Bäckska brefsamlingen, som förvaras å Karolinska institutets bibliotek. Naturligtvis innehålla dessa åtskilligt, som belyser dåtida förhållanden inom Linnéiska familjen.
Beträffande den vid utgifvandet följda planen, förkortningar, sigill m. m. hänvisas till det i förorden till föregående delar meddelade.
Upsala i Juni 1910.