Hoppa till innehållet

Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter/Minnes-Skål, egnad Konung Gustaf III

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Till Hans Kongl. Höghet Hertigen Regenten, i anledning af Förordningen mot Yppighet och Öfverflöd 1794
Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter. Andra Upplagan, öfversedd och tillökt. Andra Bandet
av Carl Gustaf af Leopold

Minnes-Skål, egnad Konung Gustaf III
Den Tjugondesjette Januari 1814  →
På Wikipedia finns en artikel om Gustav III (staty).


[ 121 ]

MINNES-SKÅL
EGNAD
Konung GUSTAF III.

då Hans Statue aftäcktes 1808.
i en talrik samling af denna Konungs fordna tienare.

Med den samma Bilden i vårt sinne,
Som är här vårt ögas föremål,
Helgom åt den Store Kungens minne,
Vi som sett hans storhet, — denna Skål!
Ren med de sublima anletsdragen,
Reser Hjelte-Stoden sig i dagen,
Lika evig med hans Ryktes röst:
Läggom, till de offer åt hans ära,
Snillet, klippan, och metallen bära.
Känslans offer inom våra bröst.
I som stått i purpurn vid hans sida,
Minnens Statsmans och Regentens glans!
I som följden, då Han gick att strida.
Minnens Hjelten, prydd med Segerns krans!
Alle J, hvars fordna år förflutit

[ 122 ]

I hans tjenst, i värf dem Han beslutit,
Minnens hur Han var med kärlek lydd;
Och vi andra, — minnoms hur vi njutit
Hans välgerningar och hans beskydd!
Minnoms, huru Srerge, bland Nationer,
Under honom återtog sin rang;
Hur Han agg och yrande faktioner.
Under band af lagligt välde tvang;
Hur en Flotta, hvaraf böljan täcktes,
Uppstod lik en borg kring våra skär,
Medan Handelns flagg kring hafven sträcktes,
Och bar hem en skatt, som spriddes här;
Hur Han gaf åt Konsterna ett Tempel,
Bronsens minnesprakt åt vika torg;
Tände Snillets lif, med sitt exempel,
Gaf det näring, genom sin försorg;
Hur Han, ömsom Demostheners like,
Högt från thronen af ett stormigt Rike,
Hvälfde sinnena med mäktig röst;
Ömsom, vid ett enskilt aftonmöte,
Nedsteg, älskansvärd, i lugnets sköte,
Öppnande för Vänskapen sitt bröst!
Minnoms hur hans Konungsliga välde
Var det milda väldet af en Far;
Hur Han derför ock, när nöden gällde,
Fann i Folkets kärlek sitt försvar!
Minnoms Honom, oförskräckt och härdig,

[ 123 ]

I de stunder faran förestod;
Sen hon vikit, stor af ädelmod,
Till försoning och välgerning färdig,
Äfven — då han flöt uti sitt blod!
Minnoma Honom, Ädel, stark och god!
Varom, hvar och en hans minne värdig!
Bärom, djupt i hjertat, härifrån,
Vördnaden for Tredje Gustafs dygder:
Råde den i Svenska bröst och bygder,
Och från fader, gånge den till son!