Carl von Linnés resa till Skåne 1749/28 juli
| ← 27 juli: Källarp, Eknaberga |
|
29 juli: Kristianstad → |
Julius 28
Kristianstad besöktes andra gången, att vi måtte nogare se efter orsaken till boskapsdöden (p. 102) och om Cicuta eller några andra skadeliga örter för fänaden vuxo på den sidlänta ängen, som nu bättre kunde igenomsökas. Till den ändan förfogade vi oss utom norra tullen till Isternäset nordväst om staden och öster om Blakema, där de mesta kor sades dö.
Carex nigra Fl. 769 eller blåstarren växte såsom den högsta åker jämte sjön på Isternäset, där som var så sankt, att boskapen ej kunde komma åt densamma. Detta gräs bärgades icke av invånerna till vinterfoder åt kor, ehuru de därav väl trivas och det växer här till många lass.
Senecio foliis integris serratis, Guett. Stamp. 2, p. 559, Senecio foliis longissime mucronatis serratis, subtus incanis, floribus umbellatis, Hall. Helv. 735, Ros. Scan. 34, Conyza palustris serratifolia, Bauh. Pin. 266, växte ibland förenämnda starr och lyste över densamma med sina gula blommor. Caules bipedales vel tripedales, simplices. Folia lanceolata, acute serrata, indivisa, supra nitida, subtus subvillosa. Bracteæ aliquot setaceo-lineares in pedunculis corymbosis terminalibus. Flores radiati, lutei, semiflosculis 15 ad 17 lanceolatis, longis, subtridentatis, intermedio minimo. Denna var ofelbart ett species Sencionis, ty både calyx och calyculus calycem cingens var apicibus sphacelatis. Denna örten har jag icke sett tillförene i Sverige utan allenast fått av henne en ofullkomlig figur; ty bör densamma insättas i Flora under n:r 686, och de där givne namn uteslutas.
Pilularia foliis filoformibus. Pilularia palustris juncifolia, Vaill. Paris. 159, t. 15, f. 6, Dill. Musc. 538, t. 79, f. 1, Juss. Act. 1739, p. 240, t. 11. Graminifolia palustris repens, vasculis granorum piperis æmulis, Raj. Hist. 1325, syn. 3, p. 136, Moris. Hist. 3, p. 608, s. 15, t. 7, f. 49. Gramen piperinum, Pet. Herb. t. 19, f. 8 Muscus aureus capillarius palustris, inter folia folliculis rotundis quadripartitis, Pluk. Almag. 246, t. 48, f. 1. Är en av de raraste örter, som förnöjt vår tids snällaste botanister. Sedan denna örten blivit mig fordom vist av den namnkunniga botanisten herr professor Bernhard Jussieu vid Fontainebleau 1738, har jag densamma med all flit i Sverige eftersökt, men förgäves, intill dess jag nu kom till Isternäset, där jag stannade i förundran, då jag såg, att nästan allt det låga gräset, som växte där som vattnet stått över vintern inom förenämnde blåstarr, var helt och hållit av denna rara örten, som gjorde dyen helt grön och växte hundradefalt ömnigare än i Frankriket. De små bladerna, som först uppvuxo, voro artigt hoprullade såsom en ormbunke eller rullfjäder, och de små, ärtlika glober, som lågo vid roten, voro inuti avskilda med 4 väggar. Herr prof. B. Jussieu har först sett, att de små blåsor som sitta vid roten dölja inom sig flosculos quattuor polyandros polygynos.
Sison repens, umbellis bifidis. Sium foliis submersis capillaribus, emersis pinnatis. Roy. Lugdb. 105. Sium repens, foliis inferioribus fæniculaceis, superioribus lobatis, umbellulis sæpius dichotomis, Ros. Scan. 11. Sium minimum, foliis imis ferulaceis, Moris. Hist. 3, p. 223, s. 9, t. 9, f. 5. Sium minimum umbellatum, folio varians, Pluck. Phyt. 61, f. 3. Denna lilla ört, som professor Rosén har uppletat, fant jag växa på Pilularia, där som var så sankt, att man med möda kunde komma dit. Folia simpliciter pinnata, pinnis sæpius trifidis, sive tridentatis. Umbella universalis bifida nuda, partiales quinquefloræ, involucro instructæ. Petala integra, acuminata. Antheræ nigricantes. Fructus calyce destitutus, obtusus, parum compressus, dehiscens in duo semina contra planitiem s. compressionem fructus. Semina exarata sulcis quattuor obtusis. Hon är den miinsta ibland alla europeiska umbellatas och liknar till utseende någorlunda Phellandrium, men som dess petala ej äro inflexa bifida, kan hon icke vara Phellandrii species.
Subularia Fl. 527, en nog sällsynt ört, växte ibland de föregående och stod nu i blomma.
Ranunculus longifolius Fl. 457, Phellandrium Fl. 238, Sium Fl. 235 växte ibland blåstarren, och var Ranunculus longifolius något äten av kreaturen men icke uppäten. Ingen Cicuta fanns här. Oenanthe Fl. 236 växte på sidlänta marken nog sällsynt. Aconitum fanns här icke, mycket mindre den som aldrig i Sverige blivit sedd. Alnus montana, lato crispo glutinoso folio serrato, Bocconi, som på Korsika färgar vattnet och dödar korna.
Poa gigantea Fl. 73 kallades här fläjegräs.
Sparganium natans Fl. 771 kallades soppegräs och växte i vattnet utanför staden.
Inula palustris Fl. 693 och Inula Dysenterica Fl. 694 växte norr om staden inemot gravarna med Carduus acanthifolius (p. 326).
Alsine serrata Fl. 371, berättades av herr mag. Lunell, kallas i Skåne peror, och att den brukas i hästesjukdomar.
Cucubalus Fl. 360 kallades bläror.