Carl von Linnés resa till Skåne 1749/28 maj
| ← 27 maj: Vittskövle |
|
29 maj: Ravlunda → |
Majus 28. Söndag
Sandfälten öster om Vittskövle besöktes för gudstjänsten, och därefter anställtes resan till Ravlunda.
Flygsanden hölt sig förnämligast öster om Vittskövle. Här var en lund av tall, som fordna världen lärer planterat att därmed dämpa sanden. Öster om densamma voro stora sandfält, och ännu längre öster liksom åsar av flygsand, de där hopbragts genom det en gärdesgård blivit uppställd emellan norr och söder, vid vilken sanden stannat såsom snödrivor; ty den mesta sanden blås ifrån öster och väster.
Astragalus pedunculis folia villosa adæquantibus, floribus erectis, caulibus procumbentibus. Astragalus incanus parvus nostras, Pluck. Alm. 59, Raj. Syn. 3, p. 326, t. 12, f. 3 (mala). Glaux montana purpurea nostras, Raj. Hist. I., p. 939. En ört som ingen tillförene funnit i Sverige, fant jag på desse flygsandsfälten emellan tall-lunden och sandbergen växa överallt och allmänt, men varken tillförene och sedermera på något annat ställe. Bönderna kallade henne foulavecker. Hela örten var litet luden som Anthyllis eller Stæchas citrina. Radix profunde descendens. Caules spithamæi, decumbentes, teretes, articulati. Stipulæ ad genicula caulis extus coadunatæ. Folia pinnata: foliolis sæpius novem, anguso-lanceolatis, canaliculatis, pilosis. Pedunculus ex alis foliorum, nudus. Flores subspicati. Calyx villosus, striathus. Corolla purpurea, striata, alis emarginatis. Antheræ fulvæ. Germen villosum. Således liknade denna skånska Astragalus till storlek och skapnad den Astragalus, som växer i lapska fjällen Fl. 592; men blommorna voro på den skånska mera upprätte och längre. Dessutan äro blad och stjälkar på den lapska glatta och gröna men på denna skånska mera ludna och nästan vita såsom på den öländska Fl. 593. Huru denna kunnat kommit ifrån Engeland hit till Vittskövle, är mycket svårt att uträkna.
Phleum spica ovata, caule ramoso. Hort. Cliff. 23. Ett gräs, som allmänt växer på holländska duynerne stod ock här på samma ställe och blev i dag en ny rekryt för vår svenska flora. Detta gräs är ej längre än ett finger och har ett ax, som är mycket tätt och skapat som ett ägg, som består av glumarum carina ciliata, men själva glumæ äro icke emarginatæ. Stamina, som ej voro längre än själva gluma, hade vita antheras.
Serpyllum ciliatum (It. Gottl. 257) fanns även här på Vittskövle sand, och såg man tydeligen, att den var en förändring av Serpyllo vulgari Fl. 477, då dess capitula icke voro naturelle utan framdrevne av en sort små och nästa osynlige insekter, på samma sätt som Veronica Fl. 12 plägar allmänt bliva monströs.
Stoechas citrina Fl. 674 är en apotekareört, som icke finns upp i landet, men växte så här som över hela Skåne så allmänt som upp i landet kattfötter, så att våra apotekare oförsvarligen förskriva densamma ifrån främmande länder. Denna ört sågs dock ingenstädes, utan där som sandslätter voro.
Flygesandsörterna, som växte där ingen annan jord än endast flygsand fanns, voro de förenämnde: Astragalus scanensis, Phleum spica ovata, Stæchas citrina, Serpyllum, Dianthus scanensis Fl. 343, fårgräset Fl. 95, Galium luteum Fl. 116, Androsace Fl. 160.
Albuskar växte ock på det aldrabrantaste av sandbergen helt frodigt, vilka, som de icke trivas utan fuktig jordmån, gåvo tillkänna, att sanden drar fuktigheten av luften och håller sig ständigt fuktig nereuti, och att al alltså kunde sås att därmed dämpa flygsanden.
Sorgedräkten, som bondekvinnfolken är på orten brukade, sågo vi i kyrkan. Svarta kjortelen, som är gjord att häftas om livet, fick ej sitta på sitt ställe utan skulle numera hängas över axlarna, och livstycket, som alltid är fäst i ett stycke med kjortelen, slokar fram över huvudet och skyler mesta ansiktet, varigenom armhålen, genom vilka armarna trädas på livstycket, svarade numera mot öronen. Således gå stackars folk och sörja sina anhöriga hela året och bruka den seden större delen över Skåne och en del av Halland, värde både löje och medömkan; ty vad kan icke modet inbilla människorna?
Bi voro vid Vittskövle i myckenhet, allt i kupor. Här sågo vi över 50 kupor på ett ställe, som gåvo sin ägare över 50 plåtars intresse. Invånarne tillstodo även här, att bien hämtade sin mesta honung av bovetet.
Jordmärg fanns jämväl kring Vittskövle allmänt i dälderna och var även blandad med själva flygsanden på de sidlänta ställen men icke på de höglänta.
Ogräsen, av vilka åkrarna här på orten plågades, voro icke någon åkersenap, utan i dess ställe tvenne andra gräs av samma släkte, som icke finnas upp i landet, dock föga bättre för åkren, nämligen Brassica perfoliata Fl. 546 och Raphanistrum Fl. 568.
Raphanistrum Fl. 568 var överallt scabrum pilis rigidis, men perianthii basis var glabra & hians, och de fyra längre stamina med pistillen voro längre än ungues corollæ.
Ranunculus repens Fl. 468 tillslöt sina blommor, medan det regnade, men Ranunculus polyanthemos Fl. 467 tillslöt dem icke utan allenast slokade eller lutade med blomstren, att regnet icke måtte fukta dess blomdoft.
Tallplantager sågos jämte vägen en kvart söder om Vittskövle, som här blivit på sandlanden anlagde av befallningsmannen Langgren. De hade ansenligen vuxit och voro nu ej mer än fjorton år gamla. Man såg årsskotten av tre kvarters längd, det man näppeligen finner upp i landet. Detta är ett övertygande prov, att tallen lätt växer i skånska sanden, där hon bleve sådd, varföre lantmannen borde här i provinsen mera vara omtänkt på så nödigt utsäde, att han ej må så mycket sucka både över skogsbrist och sandens flygande.
Skoglandet, som genomrestes mer än två kvart från Vittskövle, var mycket höglänt och fick strax en hel annor art. Här blevo åkrarna fulla med klappur, ängarne uppfyllde med stenar och buskar. Inga flintor sågos här mera. Vägen blev fast och moblandad. En myckenhet enebuskar begynte visa sig. Ask och hyll växte här mera. Av detta allt sluter man, huru höjden förändras till jordmånen och till växterna. Man har skäl att tro, att höjden endast är skiljaktig ifrån de sidlänta landen medelst längre tider, på vilka landet stått ovan vattnet.
Bokskogar, stora och vidlyftiga, genomrestes. Här sågo vi stormens verkan på desse trän, dem han icke kullkastat med uppdragne rötter såsom annor skog, utan avbröt själva stammen mitt uppå. På boken märkte vi 4 slags egna insekter, som icke finnas upp i landet, och näppeligen äro tillförene beskrevne.
Gurgulio Fagi. De meste bokbladerna voro ytterst liksom bortsvedde eller borttorkade av en liten matk (larva subcutanea), som dem uppätit inuti utan att skada undra eller övra ytan. Vi märkte, huru fröet till denna matken blivit insatt på sidan av bladets rachi, och att matken, som av fröet blivit utkläckt, först gjort en smal gång emellan costas laterales folii, till dess han kommit ut emot kanten, då han gått i fält och utvidgat sitt bord. Ännu vore desse kräk ej utflugna, utan fant man inom bladet puppas uti en folliculo sericeo globoso inneslutne. Vi bevarade desse pupper, som efter fem à sex dagar blevo förvandlade, då den var en Curculio niger, antennis pallidis. Denna Curculio var stor som en loppa och ävenså hoppade. Dess snabel var lång och böjd inåt bröstet.
Chermes Fagi till färgen grön, lopp på undre sidan av bladen och liknade nog Chermes Ulmi men hade ännu icke fått några vingar.
Larva geometrica s. bacilliformis Fagi med tio fötter var brunaktig och hade på vardera sidan en liten blek punkt.
Phalæna seticornis spirilingvis nasuta Fagi fanns i mindre kvantitet på boken. Denna var så vacker, att om hon varit stor som ändra färilar, hade hon i fägring övergått alla andra europeiska, men hon var icke större än en mygga. Os flavum. Antennæ setaceæ, nigræ, apice albo. Alæ superiores nigræ. Disco flavo, oblongo, exarato lineis argenteis. Unica transversali & duabus longitudinalibus, parallellis. Punctum argenteum ad extremitatem lineæ utrinque longitudinalis & punctum etiam argenteum unicum supra basin lineæ longitudinalis.
Slåbärsbuskar avhuggna och genomträdda med perpendikuläre störar voro på många ställen i Skåne de allmännaste gärdesgårdar, över vilka ingen kunde kliva; alltså den säkraste stängsel i landet.
Åkrar sågos på många ställen av de sandige bergen så branta, att vi icke nog undrade, huru de kunde köras. Dock kördes de på sidan, att jorden alltid stjälptes nederåt. På dessa såddes bovete.
Örtenamn voro här på orten: Bryonia Fl. 790 kallades tyska rovor, Bonus Henricus Fl. 208 stolt Henrik, vars blader lades på tossebett s. paronychia. Asperuga Fl. 159 drabinga.
Grodorna spelade i kärren mot natten med ett oupphörligt kacklande, det de kontunuera var natt intill midsommar, där de hos oss sluta sin lek med frya vårtiden. De hade ett helt annat läte här på orten och smattrade som gäss eller ankor och måste alltså vara ett helt särskilt släkte ifrån de svenska, och som jag tyckte på utspråket av tvenne slag.
Göken gol här inpå natten, det vi icke hört upp i Sverige.