Childe Harolds pilgrimsfärd/Förord

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Childe Harolds pilgrimsfärd
av Lord Byron
Översättare: Anders Fredrik Skjöldebrand

Förord
Första Sången  →


[ förord ]

Företal.

Lord Byron har en gång yttrat den önskan att hans arbeten ej måtte öfversättas. Det har dock redan skett på flere språk; och för det närvarande, kan ett försök mer eller mindre i den vägen, vara likgiltigt. Hans rum bland store Skalder är dessutom så afgjort, att hans poetiska ära, äfven af en förfelad öfversättning, ej skulle i något land kunna fördunklas.

Childe Harold torde förtjena främsta rummet bland Lord Byrons poemer. Ämnet, liksom Odyséens, är en resa på haf och land. Det har gifvit ett öppet fält åt hans undransvärda konst att måla. Och de sköna taflor af naturen, af stora karakterer och händelser, af folkseder och fornlemningar m. m. som der förekomma, omvexla med de dystrare af hans eget mörka, djupt känsliga, stundom vilda lynne och deraf följande lidanden; så att då man läst Childe Harold, känner man dess författare, likasom hade man länge umgåtts med honom. Ja, oaktadt det hemska menskohat, han stundom yttrar, finner man sig icke böjd att hata honom. Något ädelt och stort i hans karakter, och en innerlig godhet som synes dold i den djupaste grunden deraf, ingifva snarare en viss tillgifvenhet och medlidande än hat. Hvilken olycka, att han bortrycktes af döden, vid de första stegen på en bana, der han måhända skolat framställa sig för verlden som en stor, äfven i andra afseenden än det poetiska snillets!

[ förord ]Stora svårigheter hafva uppstått vid denna öfversättning. Det egna, invecklade och stundom vid första påseende mörka i Lord Byrons styl, har varit en af de förnämsta. Dock bör erkännas att när man gör sig mödan att begrunda denna styl, framställa sig äfven ur de svåraste ställen, stora, lysande och ofta förvånande tankar och bilder. Den skiljer sig häruti från ett skrifsätt, som ger läsaren skäl att ångra allt begrundande, emedan slutföljden deraf blir upptäckten: att ingen mening finnes.

Endast till formen af sitt poem, skulle Lord Byron kunna sägas tillhöra den nya Skolan. Och endast till formen, synes han skilja sig från den gamla. Men allt väl öfvervägdt — har han brutit sig en egen, förut obanad väg, hvilket endast kan lyckas geniet.

Ännu en svårighet har varit nödvändigheten att serskildt öfversätta hvade Stanz, hvarförutan originalets egna lyriska karakter skulle förloras. Den mängd af tvåstafviga Engelska ord hvilka uttalas och i versen gälla, som enstafviga; då de motsvarande Svenska orden måste uttalas fullt ut — har stundom fordrat att sammandraga meningarna, för att inrymma dem i lika många verser. En stafvelse tillagd vid hvarannan vers, har blott varit en ringa hjelp. Och svårigheten att sammandraga Lord Byrons tankrika och sakfulla styl, torde icke undfalla någon läsare med kännedom af yrket.

Om öfversättaren skulle hafva lyckats att någorlunda öfvervinna dessa med flere svårigheter, och att så mycket som möjligt, skona sina läsare från del[ förord ]tagande i mödan som det kostat, vore hans önskan uppfylld.

Noterne som här följa efter hvarje sång, äro tagne ur Författarens egna, af hvilka blott det hufvudsakligaste är användt. De skulle annars utgöra ett band lika stort som poemet. Några få öfversättarens noter äro som sådana uppgifna.



Tryckfel.

Sid. 70 rad. 22 står: ryggens läs: ryggen
79 9 säng sång
90 22 segrat, segrat.
109 23 anda Ande
139 27 Machiavelles Machiavellis
155 25 Här Har
160 19 berg. berg
174 4 det ditt