Codex iuris urbici/A. Codex Archivi Curiae Stockholmiensis

←  Djv

Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band XI av Carl Johan Schlyter A. Codex Archivi Curiae Stockholmiensis (iam Bibliothecae Regiae Stockholm. N:o 78)

B. Cod. Archivi Curiae Sudercop.  →

Samling af Sveriges Gamla Lagar - Band XI, innehållande Konung Magnus Erikssons stadslag

FÖRETAL.

I. Om handskrifterna af Konung Magnus Erikssons Stadslag.

1. (A) En Stockholms Rådhusarkif^[1] tillhörig pergamentscodex, förut beskrifven i företalet till Uplandslagen sidd. XII, XIII, der det blifvit anmärkt att denne codex är skrifven i senare hälften af 14:de århundradet. Då i slutet af Edsöresbalken är infördt ett ur K. Erik Magnussons der åberopade stadga af år 1357^[2] hämtadt tillägg, och äfven ett på samma stadga grundadt tillägg finnes i slutet af KgB., och båda dessa flockar (KgB. 26 och EdsB. 27), hvilka uppenbarligen icke höra till Stadslagens ursprungliga text, äro skrifne af samma hand som det öfriga, så visar det både att denne codex ej är skrifven före nämnda år, och att det icke är sjelfva originalhandskriften af Stadslagen, fastän det är den äldsta kända handskrift af denna lag, som nu finnes i behåll. Föll. 2-17 innehålla Uplandslagens Kyrkbalk. Fol. 18 börjas Stadslagen med förtekningen på flockarne i Konungsbalken. Denna och de öfriga förtekningarne äro försedda med rubriker; de särskilda titlarne hafva omväxlande blåa eller röda begynnelsebokstäfver, af hvilka den första merendels är större än de öfriga. Flockarnes ordningsnummer äro skrifna med röda Romerska siffror. ThjB. har vid textens början åter rubrik. Första flocken i hvar balk är prydd med en mycket stor, målad begynnelsebokstaf, som uptager minst halfva sidans eller 12 raders höjd^[3]; de öfrige flockarne hafva omväxlande röda eller blåa begynnelsebokstäfver af 3 raders höjd; på de flesta ställena är rum lemnadt för rubriker, hvilka dock ingenstädes blifvit tillsatta; endast flockens ordningsnummer med röda Romerska siffror läses i slutet af den rad, der rubriken skulle haft sin plats. Hela fl. 1 RB. har blifvit inrymd i begynnelsebokstafven E, och likaså fl. 1 DrVd. i bokstafven N. Stundom har en begynnelsebokstaf blifvit gemensam för två titlar i förtekningame; några gånger äfven för två flockar^[4]. Prof af stilen visar Tab. I. Bokstafven Þ förekommer ej i denna eller någon annan af de äldsta nu i behåll varande handskrifterna af Stadslagen^[5]. Såsom skiljetecken brukas punkt och comma; på några ställen i slutet af flockarne tre punkter (:·); comma har på många ställen blifvit tillsatt af senare hand. Öfver bokstafven u är stundom af senare hand satt ett märke (” eller v) till skilnad från n. Ehuru skritfel här ej sällan förekomma, hvilka dock kunnat rättas med tillhjelp af andra handskrifter, är texten här i det hela mindre felaktig än i någon annan af de äldsta handskrifterna; och jag har derför ej tvekat att lägga denna handskrift till grund för den tryckta texten; hvarvid ock den omständighet ej varit utan all vigt, ehuru den icke varit afgörande, att samma handskrift hufvudsakligen blifvit följd i den af K. Gustaf Adolf år 1618 stadfästade texten. Skriffel hafva stundom blifvit egenhändigt rättade; stundom hafva misskrifna ord blifvit utplånade eller öfverstrukna; att detta blifvit egenhändigt gjordt, kan endast i de fall vara tydligt, då det rätta ordet blifvit egenhändigt tillagdt. Ofta äro ändringar, stundom oriktigt, tydligen gjorda af senare hand. En sådan ändring, utan jämförelse den betydligaste af alla, förekommer genast i början af Konungsbalken. Det blad (19) som innehållit KgB. 1-3, utan tvifvel med den ursprungliga lydelsen af fl. 2 och 3, har nemligen blifvit borttaget och i dess ställe ett annat insatt, der de nämnda 3 flockarne äro införda med den nya lydelse af fl. 2, 3, som grundar sig på den är 1471 skedda förändring^[6]; detta är således skrifvet omkring 100 år senare än det öfriga, men den gamla stilen är med mycken skicklighet härmad; dock äro begynnelsebokstäfverna i fl. 2, 3 större och prydligare än flockarnes begynnelsebokstäfver i den gamla handskriften; öfra hälften af första sidan är prydd med en målning på förgylld botten, hvilken skolat tjena till att fylla rummet, emedan den här insatta fl. 2, enligt den nya lydelsen, ej är fullt hälften så lång som den på det borttagna bladet skrifna ursprungliga texten. De 2 sista raderna af fl. 3 enligt den äldre lydelsen hafva varit skrifna på följande bladet (20), men äro med mycken omsorg utplånade. I anledning af nämnda förändring äro i BB. 22 några ord utplånade och andra af senare hand skrifna i stället; och i RB. 5 äro några ord öfverstrukna^[7]. En ännu mycket senare hand af 16:de århundradet har gjort ett litet tillägg i slutet af KgB. 15^[8]. Åter en annan hand af 17:de århundradet har vid slutet af KpB. 5 tillagt en anmärkning på Latin^[9]. I brädden äro af olika händer i 15:de och merendels i 16:de århundradet tillagda anmärkningar angående textens innehåll, t. ex. vid KgB. 1 Walborgmessz rådstuga, Borgmestere wal. Angående orthographien i denna handskrift må anmärkas att a ofta förekommer i stället för æ t. ex. a, ar, aru, batri, frandhom, fulsare, harra, siax, tra &c., och någon gång för e, såsom balkanom, alla (dat. f); likaså e för a, t. ex. anners, asyne witne, enne, henne, manne, mællen, senest &c.; o för ö, t. ex. bote, edzorit, foras , myodh, soner, thom &c.; y för i, t. ex. enskylt, hyt, mykyt, myödh, syin, tyio, tyma, vty &c.; o för a, t. ex. fangoman, hono, nokro, manodagha &c.; o för u, t. ex. hogga, konnokt, sionka; w för u, t. ex. wt, biwdher, bwrskap, gatwr, hws, hwstrw, konw &c.; k framför t för g, t. ex. rinkt, vnkt; t för th och tvärtom, t. ex. ta, tigger, tiænar, toliko, treskiptis, tridhi, trydzskas, blanat, blotwite, howt, sampnat, thiufnat; thaker, thalgh, thiughu, tholff, thompt, thorge, thwe, ather, atthe, eth, fiurthan, gither, komith, lather, ræth, sith, weeth, wiith, wither (af wita) &c.; e och æ omväxla, t. ex. embæte, æmbeti, æmbæti; betre, festa, flere, fellis, gester, heffd, men, merkia, peninga, qwelia, siex, swensker &c. och bætre, fæsta &c., hvarvid må anmärkas att e oftare brukas i förra hälften af denna handskrift, och deremot æ i den senare^[10]; i och æ och äfven a omväxla i thriggia, thræggia, twiggia, tweggia, twæggia, twaggia; y och ö omväxla i byria, böria, dylia, dölia, fyr, för, gyri, göri &c.; bokstäfver fördubblas, t. ex. aa, aar, aat, maatto, biddhia, garddha, gardhdenum, thriddhia, eet, deel, heem, weet, aff, ffa, giffui, haffs, kræffs, offorwnnen, tolff, fingger, gærninggen, ætlingger, liiff, tiidh, wriist, nykkla, skill, wæll, öll, boot, doom, drapp, hwarrio, lössn, ranssman, rikessens, Sstande, sittia, byyn, lyyst, ææ, næær, sææt, löön, löös, ööl &c.; bokstäfver utelemnas, t. ex. go(d)zet, inlæn(d)sker, skyl(d)skaper, lan(g)leek, swæns(k)t, hwi(l)ken, th(r)æskiptis, edh(z)örit &c., i synnerhet r i slutet af nomina i pluralis, t. ex. arffua, drængia, gardha, gatu, giffto, gaeste, swena, æptergærde &c. Af senare hand är a ofta ändradt till å, t. ex. i a, at, atir, gardh, swa, tha &c.^[11]. Stadslagen slutas fol. 115, hvarefter, på de 5 sista pergamentsbladen, följer ett i 15:de århundradet i spalt skrifvet alphabetiskt register till Stadslagen. I bokens slut finnas några rena pappersblad. — Närmast med denna handskrift beslägtade äro de, som i denna förtekning uptagas under N:r 8, 9, 15, 41, 48, 50, 108, samt till en del N:r 45, 49, 51, 73, 79, 85, 86. Härtill kan läggas N:r 99, ehuru denne troligen är en afskrift af 1618 års tryckta edition.

Denna och de förnämsta af de öfriga handskrifterna hafva i noterna till texten blifvit beteknade med de bokstäfver, som i denna förtekning äro i parenthes anmärkta vid handskrifternas ordningsnummer.

1. Stockholms Magistrat har, sedan denna handskrift blifvit af mig återlemnad, afstått densamma till Kongl. Bibliotheket i Stockholm, der den erhållit signaturen N:r 78. Anm. tillagd vid tryckningen.
2. Denna stadga, daterad d. 25 November nämnda år, finnes fullständigt afskrifven bland andra antekningar i de handskrifter som i denna förtekning uptagas under N:r 51 och 88.
3. I ThjB. har begynnelsebokstafven dock endast 8 raders höjd.
4. Se not. 5 sid. 3; not. 42 s. 5; nott. 8, 13 s. 76; not. 4 s. 244; not. 12 s. 343; not. 43 s.348 &c.
5. I några andra handskrifter förekommer Þ mer eller mindre ofta, nemligen i dem som uptagas under N:r 19, 27, 33 och 36 i denna förtekning. Jfr. sid. VIII. om fragmentet F.
6. Jfr. not. 43 sid. 5; not. a 8. 8.
7. Se not. 88 sid. 162; not. 29 s. 253.
8. Se not. 90 sid. 28.
9. Se not. 78 sid. 177.
10. Så är ordet medh, som endast på några få ställen är utskrifvet, på de första ställena skrifvet med e, men i senare hälften af boken med æ; och derefter har jag rättat mig vid förkortningens uplösning.
11. Så har Far i RB. 34: 2. genom misförstånd blifvit ändradt till Får; se not. 59 sid. 289