De apokryfiska böckerna (1921)/Tillägg till Daniel/Bel i Babylon

Tillägg till Daniel, Bel i Babylon

Tillhör de apokryfiska böckerna i gamla testamentet i Bibeln, översatt och utgiven år 1921.

Bel i Babylon.

Daniel påvisar för konung Cyrus Bels prästers svek. Dessa avlivas. Bel och hans helgedom förstöras.

¹ Och konung Astyages samlades till sina fäder, och persern Cyrus mottog riket efter honom. ² Och Daniel var en av konungens förtrogne och var mer hedrad än någon annan av hans vänner.

³ Nu var det så, att babylonierna hade en avgud, vid namn Bel; och de bestodo honom dagligen tolv skäppor fint mjöl och fyrtio får och sex fat vin. ⁴ Också konungen dyrkade Bel och begav sig dagligen åstad för att tillbedja honom. Men Daniel tillbad sin Gud.

Då sade en gång konungen till honom: »Varför tillbeder du icke Bel?» ⁵ Han svarade: »Därför att jag icke dyrkar avgudar som äro gjorda med händer, utan den levande Guden, som har skapat himmel och jord, och som är herre över allt levande.» ⁶ Då sade konungen till honom: »Håller du icke Bel för att vara en levande gud? Eller ser du icke huru mycket han äter och dricker var dag?» Men Daniel log och sade: ⁷ »Låt icke bedraga dig, o konung. Denne är ju innantill av lera och utantill av koppar och har aldrig ätit eller druckit något.» ⁸ Då blev konungen förtörnad och lät kalla till sig hans präster och sade till dem: »Om I icke sägen mig vem som förtär allt detta som bestås Bel, så skolen I dö. ⁹ Men om I kunnen visa mig att Bel förtär det, då skall Daniel dö, därför att han har hädat honom.» Och Daniel sade till konungen: »Må det bliva såsom du har sagt.» ¹⁰ Men Bels präster voro sjuttio, förutom deras hustrur och barn. Så begav sig konungen, åtföljd av Daniel, till Bels tempel. ¹¹ Och Bels präster sade: »Nu gå vi ut härifrån. Men låt du, o konung, sätta fram maten, och låt blanda till vinet och ställa fram det; stäng så igen porten och försegla den med ditt signet. ¹² Kom sedan hit i morgon bittida, och om du då icke finner allt vara förtärt av Bel, så må vi dö, eller, i motsatt fall, Daniel, som har talat lögnaktigt om oss.» ¹³ Men de kände ingen oro, ty de hade gjort en hemlig ingång under bordet, och genom denna plägade de alltid komma in och förtära det som var framsatt.

[ 256 ] ¹⁴ Då nu dessa hade gått ut, lät konungen sätta fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den i hela templet, så att allenast konungen såg det. Sedan gingo de ut och stängde porten och förseglade den med konungens signet och begåvo sig därifrån. ¹⁵ Men prästerna infunno sig under natten efter sin vana, tillika med sina hustrur och barn, och de åto och drucko upp alltsammans.

¹⁶ Bittida följande morgon kom konungen dit, åtföljd av Daniel. ¹⁷ Och han sade: »Äro sigillen orörda, Daniel?» Han svarade: »Ja, de äro orörda, o konung.» ¹⁸ Strax då man öppnade porten, kastade konungen en blick på bordet och ropade med hög röst: »Stor är du, Bel, och hos dig finnes alls icke något svek.» ¹⁹ Men Daniel log och höll konungen tillbaka, för att han icke skulle gå ditin, och sade: »Betrakta då golvet, och lägg märke till vems fotspår detta är.» ²⁰ Då sade konungen: »Jag ser fotspår efter män, kvinnor och barn.» ²¹ Nu blev konungen vred och lät gripa prästerna och deras hustrur och barn. Och de måste visa honom den lönndörr genom vilken de plägade gå in för att förtära det som fanns på bordet. ²² Och konungen lät avliva dem och gav Bel i Daniels våld. Och han förstörde honom själv och hans helgedom.

2.Dan. 6:28. Se Vän i Ordförkl. 7.Syr. 30:19. /13.Bar. 6:27.