Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


14 Då nu dessa hade gått ut, lät konungen sätta fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den i hela templet, så att allenast konungen såg det. Sedan gingo de ut och stängde porten och förseglade den med konungens signet och begåvo sig därifrån. 15 Men prästerna infunno sig under natten efter sin vana, tillika med sina hustrur och barn, och de åto och drucko upp alltsammans.

16 Bittida följande morgon kom konungen dit, åtföljd av Daniel. 17 Och han sade: »Äro sigillen orörda, Daniel?» Han svarade: »Ja, de äro orörda, o konung.» 18 Strax då man öppnade porten, kastade konungen en blick på bordet och ropade med hög röst: »Stor är du, Bel, och hos dig finnes alls icke något svek.» 19 Men Daniel log och höll konungen tillbaka, för att han icke skulle gå ditin, och sade: »Betrakta då golvet, och lägg märke till vems fotspår detta är.» 20 Då sade konungen: »Jag ser fotspår efter män, kvinnor och barn.» 21 Nu blev konungen vred och lät gripa prästerna och deras hustrur och barn. Och de måste visa honom den lönndörr genom vilken de plägade gå in för att förtära det som fanns på bordet. 22 Och konungen lät avliva dem och gav Bel i Daniels våld. Och han förstörde honom själv och hans helgedom.

2.Dan. 6:28. Se Vän i Ordförkl. 7.Syr. 30:19. /13.Bar. 6:27.


3.

Draken i Babylon.

Daniel förgör draken. Han kastas därför i lejongropen, men räddas.

23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade. 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.» 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud. 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.» 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»

28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.» 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.» 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.

31 Och de kastade denne i