Den signade dag

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den signade dag
av Johan Olof Wallin
En medeltida visa nedtecknad på svenska 1459. En dansk bearbetning gjordes 1569. I 1695 års psalmbok nr 354. En vidare bearbetning gjordes av Johan Olof Wallin 1812 och psalmen gavs nr 424 i 1819 års psalmbok, vilket behölls i 1937 års psalmbok och Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961. I den sistnämnda med verserna 1, 6—8. På Wikipedia finns en artikel om Den signade dag..


1.
Den signade dag som vi nu här se
Av himmelen till oss nedkomma,
Han blive oss säll, han låte sig te
Oss alla till glädje och fromma!
Ja, Herren den högste oss alla i dag
För synder och sorger bevare!

2.
Den signade dag, den signade tid
Var morgon jag månde betänka,
Då nådenes sol så härlig och blid
Rann upp för all världen att blänka
Och herdarne hörde Guds änglar i skyn,
Som sjöngo, att dagen var kommen.

3.
Ack, saliga dag, ej uppenbar
För världens fåfängliga trälar
Du strålar så skön, du lyser så klar
För fromma och menlösa själar,
För enfaldens öga och oskuldens tro
Nu och förutan all ände.

4.
Om än varje träd och gräs på vår mark
Fått stämma och talande tunga,
Om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
Som änglarnes röst kunde sjunga,
Förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
Vår Frälsare Jesus, lova.

5.
Men såsom en fågel mot himmelens höjd
Sig lyfter på lediga vingar,
Han lovar sin Gud, är glad och förnöjd,
När han över jorden sig svingar,
Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
Till himlen med lovsång och böner.

6.
Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
När stunderna växla och skrida,
Så skole vi stärkas att hålla hans bud
Och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
Så länge oss dagen förunnas.

7.
Ty dagen han är dock aldrig så lång,
Att icke dess afton skall stunda;
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång:
Må vi det med allvar begrunda!
Vi blive utburne, och sömnen blir tung
I graven, vår slutliga boning.

8.
Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
Med allt vad av honom vi äga,
Så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
Att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
Du tjänare, gode och trogne!

9.
När vi skole till vårt fädernesland
Och skiljas vid detta elände,
Befalle vi Gud vår själ uti hand
Och glade från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
Vår vandring en fröjdefull ände!