Disa/Första akten
| ← Prolog |
|
Andra akten → |
Actus I. Scena I.
Thor.
MAgogh waar Noe Sonason /
Rådde för Swea medh stoor mon /
Ubbo hans Son bygde Ubsal /
Ther altidh är skedt Kongars wahl /
Firhundradh Åhr effter floden /
Begynte the migh och Oden
Dyrka uthi Ubsala by /
Bygde ther och en Kyrkia ny
Uthe och inne prydd medh Gull /
Tå wåre the Swenska mig hull /
En Gulkädia kring om Kyrkan henckt /
Then hadhe the migh och så skenckt /
Ther dyrckas iagh lagd i en Sengh /
Oden står hoos såsom min Drengh /
Hwar nyonde Månad the migh
Nya Diur offra Gudeligh /
Menniskian thet Nijonde är /
Til migh ha the sådan begär /
At iagh them giffuer godhe Åhr /
Godh tidh / ej Siuckdom höst och wåår /
The troo migh Dundra uthi sky /
Och giöra ther et stora gny
Medh flijt the migh ey nw ähra /
Medh sorgh skola the sigh nära /
Aff Hunger skal iagh them plåga /
Döö skole högha och låga.
Actus I. Scena II.
Oden.
J Assgard iagh een Höffdingh waar /
För lille Asien tå baar
Jagh Kronan / tädan dreffue migh
The Romare / iagh togh min stigh
Åth Swealand til Sigtunom /
Jagh waar ther och i Ubsalom /
J Trolkonst är migh ingen lijk /
På Gull är iagh och swara rijk /
Krigh kunde iagh wäl uthföra /
Medh Troldom och under giöra /
Jagh bleff upbrendh effter min dödh /
The ropa migh an i sin nödh /
Hälst när the til Krigz uthfara /
Dyrkar migh then hela skara /
Een Menniskia migh offra the /
At iagh them skal lyckan betee /
Migh dyrka the nw ey medh flijt /
Om min tienst haffua the ey nytt /
Medh Swerdet wil iagh them plåga /
Unge / Gambla / Höge / låga.
Actus I. Scena III.
Frigga.
TRytusen Åhr i Swealandh /
Dyrka Affgudhar Quinne och Mann /
En iblandh them iagh och så är /
Frigga Oden Gudz Hustru kiär /
Til Fredh och wällust är min macht /
Migh haffua alle grant i ackt /
Jagh uthsätter kiärlekens garn /
Giffuer wällust och mycken Barn /
Medh min Båga på tusenh myl /
Skiuter iagh uth kiärlekens Pyl /
Jagh haar then macht i Swealandh /
Som Venus uth medh Tyburs strandh /
Med ingen flijt driffz min ähra /
Ty skal Hungers nödh förtära
Mången Swensk Mann / iagh wil och så
Fälkedh förökia / ther skal få
Ey Sogel til brö i mångh Åhr /
Ther medh iagh nw och så affgår.
Actus I. Scena IV.
SOMNIATOR, ASTROLOGUS, LARVATOR.
Somniator.
Thet giffue Thor, then största Gudh och Man /
At slätt ingen dröm kunne wara sann /
Ty iagh hadhe i Natt een dröm så swår /
Hwilken icke uthan skadhe affgår /
Om Oden haffuer så befalt och sacht /
Thet alla Drömmer skole haffua macht /
Swerige betyder min Dröm stoor skada /
Hälst uthi Bondens Wisthus och så lada /
Månge tusendh skole aff Hungers nödh /
Jnnan få Åhr lijda then bittra dödh.
Så menar iagh min dröm skal betyda /
Men iagh wil icke min meningh lijda /
Uthan een Manni Himmelskänkt fast wijs /
Så och uthyda Drömmer bär han prijs /
Wil iagh ther om fråga om kungiöra
Heela min Dröm / han låter strax höra /
Hwadh wårt Fädherneslandh för fall
Effter een lithen tidh tilfoga skal /
Och iagh wil nw genast til honom gå /
At thenna min Dröm rätt uthleggias må /
Migh möter een Medh stoor Book och Bönet
Jagh troor wist han steller Nativitet /
Ty medh tw Glasöghon tå seer han op
Och Skådar fliteligh Himmelens lop.
Larvat.
Här faller Astron.
Jagh wil försökia om han är så klook /
Som han sigh låter tyckia medh sin Book /
Then Nar förkunnar Androm hwadh skee skal /
Och weet sielffuer icke sitt eghit fall.
Astrol.
Twy then för migh ladhe thenna här root /
Hoos migh skal han rätt aldrigh finna boot /
Somn.
Thor Gudh thet är then samme Man förwist /
Som mina Drömmer här uthlade sist:
Hälset godhe Nabor och wise Man /
Thet är migh mycket kiärt agh tigh här kan /
Sättiom oft lithet uth medh thenne ström /
Så lenge iagh förkunnar tigh min dröm.
Astrol.
Som tu wilt Thormund / iagh är och så mödh /
Giff migh för mitt omaach någhot godt brödh /
Somn.
Jagh drömde om een Ore så mager /
J thenna Natt och een Jungfru fager /
Mycket folk han til dödz monne Stånga /
Dogh för han grymheet upluppo många /
Men them mötte strax een skadeligh Thiur /
Han waar wärre än som thet förra Diur. /
Alle små Barn Käringar och Gubbar
Wille han omstöta såsom Stubbar /
Then Jungfru klook bant honom medh sitt håår /
Han bleff på stunden spaker som ett fåår /
Och sattes på Jungfrun en Gulkrona /
Hon monne then heela Saak förskona.
Men thet Folk som undslap bygde lender /
Aff hwilkom komme mechtige Menner.
Månge haffuer tydh och drömmar hört /
Men aldrigh är migh makan förefört.
Oxen betyder hunger och stoor twångh /
Och Tiuren medh Swerdh mångoms undergångh /
Om icke genom Jungfrunes wijsheet /
Them bleffue allom Nådh och Gunst beteet /
För hwilket Jundfrun begåffuas medh ringh /
Och bliffuer Sweriges Rikes Drotningh /
Thet Folk som skulle aff Tiuren lijda /
Nordan uth uptager Lender wijda /
Under Ubsala län och Konungh båldh /
The lijda honom alle uthan woldh.
Wisserlighen haffue j ett snelt Huffuedh /
Oansedt thet är skallot och kluffuedh /
Jagh märker j haffue swaga tänder /
För edert omaak tu brödh j sänder /
The miuke ähre wil iagh hijt sända /
Och hwadh elliest til godhe kan lända.
Oden och Frigga edher bewara /
Thor Gudh tigh och så ifrån all fara.
Actus I. Scena V.
UXOR, MARITUS, FILIUS
& Frigga.
O Kiare Man hwar skole wij få bröö /
At wåre Barn icke aff hunger döö /
Jagh äger icke een Näffua full Miöl /
Och icke uthi mitt Hws een Dryck ööl /
J går min Fadher och min Moder dogh /
J dagh min Syster hunger ihielslogh /
Nw böör migh och och så thetta här mitt Barn /
Wij komme aldrigh aff thetta här garn.
Såsom för månge åhr sedan är spått /
Så är nw i thenna Winter tilgått /
Mången Man haffuer hunger lagt i Graaf /
Oss hielper hwarken Pose eller Staaff /
Them Fattigom har nw ingen giffua /
J Thores nampn een liten bröd skiffua:
Så ligg nw ther tw Staaff och Påse tom /
Jngen förhöpningh är them Fattigom.
Kiare Man / iagh haffuer än nw ett Rådh /
Wij wele til Gudhinnan Frigga gå:
Kan skee hon seer til thenna stora nödh /
Och hielper oss hoos Kongen någhot Brödh:
Thetta Rådh behagar migh mycket wääl.
O kiäre Far iagh giffuer up min Siäl /
För Hungers skull kan iagh nw intet stå /
Mycket mindre hädan til Frigga gå /
Om iagh snart icke får någhot ätha /
Moste iagh här min Ande uplåta.
Jagh döör / iagh döör / iagh döör minkiäre Moor /
Thet til migh twingar then hunger så stoor.
Barnet är dödh / lät oss thet begraffua /
Sedan til Frigga wele wij traffua.
Thet är bestelt / gå före kiare Man /
Och bruka nw tin Bön som tu bäst kan.
O Frigga tu berömde Gudhinna /
Hwar skal iagh Brödh til mine Barn finna?
O Frigga tu wår Stormechtige Frw /
Hielp migh aff thenna Hungers nödhen nw /
Tigh offrar iagh fattigh een Näffua full
Medh Rökelse / effter iagh ey har Gull /
Far hem til Ubsala i Kongens Gårdh /
Ther Krigsmän altijdh hålla wacht och wård /
Ther skal edher een Jungfru wijs och kloock
Hielpa ifrån thet stora hungers oock.
Haff tack / haff tack för thenna tijn godheet /
Tu haffuer migh och min Hustru beteet /
Wij wandra tijdt medh gladt hierta och sin /
Far nw wäl tu barmhertige Gudhinn.