Erik Axel Karlfeldts dikter/Flora och Bellona/Vintervila
| ← Mikael |
|
Ny nord → |
| Från Flora och Bellona (1918) |
VINTERVILA
Nu bommom vår port och stängom vår grind
för vintervinden som rycker,
och glädjom vårt hjärta och värmom vår kind
med skämtan och kryddade drycker.
Bjud hjonen att komma! Nu kvinna och man
må vila från hjordar och slagor
och satta i stillhet och le mot varann
vid skogarnas dånande sagor.
Jag sträckt mig till ro på björnens hud
vid foten av lågande härden;
du kommer och går och ger mig små bud
från fönstret och livet och världen.
”Det raskar en räv i vår hasselskog
och orrarna gunga vid knuten.”
Låt bössan hänga! Mat ha vi nog,
och hönshusets haspe är skjuten.
”Det fryser och isen blir hård som stål
på viken i ryssjornas vakar.”
I morgon, min vän, går jag ut och slår hål
och bringar dig bukiga lakar.
”Det glittrar på skaren och stormen är slut.
På vinden stå våra skidor.”
I morgon kanhända fara vi ut
längs bergens bolstrade sidor.
I morgon, kanhända; nu vila vi ut.
Jag löser mitt starkhetsbälte
och lägger mig själv för din fot som tribut,
en sömnig och håglös hjälte,
Jag stred för mitt hus, för dess folk och fä,
vår, sommar och höst utan vila,
Nu vill jag slumra loj på ditt knä,
som Simson sov hos Delila.