Erik Axel Karlfeldts dikter/Fridolins visor och andra dikter/Selinda och Leander
| ← Pungmakarbo |
|
Kanske! → |
| Från Fridolins visor och andra dikter (1898) |
SELINDA OCH LEANDER
Vi gjuter du i vågen
så sorgefull i hågen
ditt ögas salta biflod, o
Selinda Fläderblom?
Han svek, du svek, I sveken —
så lyktar ju den leken,
så skall den lekas utan ro,
tills jordens krets är tom.
Stryk bort din gråt, min vackra vän,
här finns ju gott om manfolk än,
å ja
och säg mig, då vi ses igen,
om ej jag rått dig bra!
När månen blir en spann,
bli alla gossar trogna,
å ja,
när alla enbär mogna,
få alla flickor man.
Vi hänger du i tågen,
där skeppet far på vågen,
så dyster som i galgen, o
Leander Liljekvist?
En liten boll av fläder,
en pust av västanväder
är flickans hjärta, flickans tro,
och det är dem du mist.
Stick seglet opp, min lille vän,
och res till Kalifornien,
å ja,
men säg, då du är här igen,
om ej jag kväder bra:
När oxen lägger buss
och skeppare bli kalvar,
å ja,
då kan du ta på allvar
en flicka och en puss.