Den här sidan har korrekturlästs
Vi hänger du i tågen,
där skeppet far på vågen,
så dyster som i galgen, o
Leander Liljekvist?
En liten boll av fläder,
en pust av västanväder
är flickans hjärta, flickans tro,
och det är dem du mist.
Stick seglet opp, min lille vän,
och res till Kalifornien,
å ja,
men säg, då du är här igen,
om ej jag kväder bra:
När oxen lägger buss
och skeppare bli kalvar,
å ja,
då kan du ta på allvar
en flicka och en puss.
KANSKE!
Jag har slitit ungefär
allt vad lett och otäckt är;
syns det mycket på mig?
Kanske grönskas än min säng,
givs mig mö och föds mig dräng —
vem har lust att spå mig?
88
