Hoppa till innehållet

Erik Axel Karlfeldts dikter/Vildmarks- och kärleksvisor/Fanjunkar Berg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Den misskände spelmannen
Erik Axel Karlfeldts dikter: Vildmarks- och kärleksvisor
av Erik Axel Karlfeldt

Fanjunkar Berg
De väntande  →
Från Vildmarks- och kärleksvisor (1895)


[ 41 ]

FANJUNKAR BERG

Det är den barske fanjunkar Berg,
hans anlete lyser i lingonfärg,
han är tjocklagd men ståtlig och rak;
är knektarnas fasa men flickornas vän.

[ 42 ]

På ungdomsgillena virvlar han än
sin mö mellan tilja och rak.

Men folket tänker: ”Din gamle uv,
nu borde du finna vilan ljuv,
sen du tokats i all din dar!”
Ja, kom blott och sådant åt Bergen säg,
när han går på dans och på giljarväg!
Han ger dig ett snäsigt svar:

”Så länge ännu en flicka ser
förstulet bort till min plats och ler,
är, hin anamma, jag ung.
Så länge far jag i stampande flock
med pickande hjärta under min rock,
rask, yster och vig fast tung.”