Sida:Samlade dikter 1943.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

På ungdomsgillena virvlar han än
sin mö mellan tilja och rak.

Men folket tänker: ”Din gamle uv,
nu borde du finna vilan ljuv,
sen du tokats i all din dar!”
Ja, kom blott och sådant åt Bergen säg,
när han går på dans och på giljarväg!
Han ger dig ett snäsigt svar:

”Så länge ännu en flicka ser
förstulet bort till min plats och ler,
är, hin anamma, jag ung.
Så länge far jag i stampande flock
med pickande hjärta under min rock,
rask, yster och vig fast tung.”


DE VÄNTANDE

Bruna hästen i stallet han rycker på sin tross,
han skrapar med sin järnsko, han gnäggar efter oss.
Han vill ej äta havren, ej det nyslagna hö,
han väntar på sin herre och på hans lilla mö.

Gröna giggen, som står i det dragiga skjul,
han knarrar med sin fjäder, han knarkar med sitt hjul.
Han längtar att få bära som på gungande sky
det glada fästeparet genom gapande by.


42