Norrlands-Blommor/Förr och nu
| ← Dödens aning |
|
Vid Minas likbår → |
| Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832. Jfr Förr och nu i Fiskmåsen 1853! |
[ 7 ]
Förr och Nu.
Jag lefver än — dock vill jag dö, och anden
Med halflyft vinge står på gränsen re’n,
Och ser med längtan utåt helgonstranden,
Bepurprad utaf evighetens sken:
Med lögn hvart blad i tidens bok står skrifvet,
Och lifvet är blott död — men döden lifvet.
Snart verlden knöt med grafven min försoning,
Och idel ljus blef allt, som midnatt var.
I grafven såg jag förr en fasans boning,
I verlden blott ett fält, som sällhet bar:
Väl mig! försvunnit har det falska hvimmel:
Nu verlden är en graf — men grafven himmel.