Fallande blad/Nåd för små blommor!
| ← Under gröna hvalf |
|
I bassängen → |
NÅD FÖR SMÅ BLOMMOR!
NÄR du halp, o människa,
kval och fattigdom,
hur kan då du hjärta ha
bryta värnlöst blom?
När du från din ungdoms dag
flammat för allt skönt,
hvi har jordens skönsta drag
du så illa lönt?
Tror du, fast man döf och stum
dömts i gudars råd,
att ej smärtan kan få rum
i hvar fibertråd?
Tror du något vissnar bort
utan kvalens ve?
Likväl kan ditt öga torrt
blomsterkvalet se …
Tror du, världen blef så skön
för att plundras blott?
Tror du, stängelen sitt krön
till din kransning fått?
Skaparns hand har skönhet lagt
in i minsta grand.
Ingen glans kan dock stå vakt
mot din roffarhand!
Himlen klädde dal och höjd
i så härlig skrud,
att den ringhet ock ge fröjd,
som blef utan ljud.
Fick den icke toners klang,
fick den dock sin doft,
som med mången suck sig svang
upp från trampadt stoft.
Ej så klädd ens Salomo
var som blomstrens släkt.
Dock de passa, tycks du tro,
till din dumma dräkt …
Fare ej din tanke vill,
när bland blom du går!
Blomman hör naturen till;
frukten blott — är vår.