Fallande blad/Under gröna hvalf
| ← Sippor |
|
Nåd för små blommor! → |
UNDER GRÖNA HVALF.
DU, som sist fann världen ha för högt till taket!
Du, som sett dig skygg på himlens granna ljus!
Följ mig, du, som frös i gyllne stjärngemaket,
till vår gamla moders gröna, låga hus!
Du, som ej med grubbel fann din fasta punkt!
Kom! Där inne hjärtat blir så lugnt — så lugnt.
Där bland rosensnår
tanken hvila får,
hvila ut från långa, bittra år.
I din barndoms dagar var du jämt där inne.
Då var moder jorden dig så skön och kär.
Men din fröjd i lunden vek med barnets sinne,
och i murstensöknen vardt du resenär.
Där i rusig dans omkring den gyllne kalf
glömde snart du leken under gröna hvalf,
glömde muntra hopp
öfver bäckens lopp
och din äntring upp till furans topp.
Till det paradis, som du i världen sökte,
följde gamle ormen, fast han nu bytt skinn.
Nu omkring dig själf han sina slingor krökte
och i heta stunder göt sitt etter in.
Kunskapsträdet där bar präntbemängda blad,
men dess frukt ej än gjort anden innerst glad,
gaf blott flyktig lust,
som af drufvomust,
gyckelbild af sanningslandets kust …
Under gröna hvalfven intet bländverk fångar.
Bladen susa där din trygga barnatro.
Menlöst kring din själ hvar liten blomdoft ångar.
Fågelns enkla visa skänker där dig ro.
Där på mossig tufva är ditt örnagått,
som vår mor i längtan ofta gråtit vått.
Hvilan utan svek,
från din barndomslek,
njut och känn vår moders västansmek!
Blif ej vresig strax, om litet kryp det lyster
ned från strået kräla till din jättekropp!
Ack, det vill blott hälsa stora bror och syster
och en stund i famn på dem få klättra opp.
Fjäriln flyger glad och hviskar för sin vän,
att hans stora syskon kommit hem igen.
Ack, han vet så väl
i sin ringa själ,
att bland stadssten svälter man ihjäl …
Under gröna hvalfven vill jag världen glömma,
som tog glädjen från mig och blott klokskap gaf.
Där med enfaldsblickar vill jag åter döma
och med barnasinn hvart väsen hålla af.
Jag på knä vill sjunka under granen där,
bedja åter »Gud, som hafver barnen kär»,
och från hjärtats sår
och från ögats tår
somna in i dröm om Edens vår.