Fanjunkar Berg
Från Wikisource, det fria biblioteket.
| ← Den misskände spelmannen | Fanjunkar Berg av |
De väntande → |
| Ur diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor utgiven 1895. |
Det är den barske fanjunkar Berg,
hans anlete lyser i lingonfärg,
han är tjocklagd men ståtlig och rak;
är knektarnas fasa men flickornas vän.
På ungdomsgillena virvlar han än
sin mö mellan tilja och tak.
Men folket tänker: "Din gamle uv,
nu borde du finna vilan ljuv,
se'n du tokats i all din dar!"
Ja, kom blott och sådant åt Bergen säg,
när han går på dans och på giljarväg!
Han ger dig ett snäsigt svar:
"Så länge ännu en flicka ser
förstulet bort till min plats, och ler,
är, hin anamma, jag ung.
Så länge far jag i stampande flock
med pickande hjärta under min rock,
rask, yster och vig fast tung."
| Vildmarks- och kärleksvisor av Erik Axel Karlfeldt |
|---|
| Fäderna | Sommarkarlen | Vårbild | Ung kärlek | Jägarlust | Åsen | Kilak | Mot våra | Obekanta | Vårbal | Den mörke jägaren | Sol och måne | Vild kärlek | Nybyggarliv | Flickan i Gränge | Midsommarvisor | Höstvisa | Hos häxan | Mossen | Budskapet | En vandringsdag | Blommande rönn | Fiskarvisa | Den misskände spelmannen | Fanjunkar Berg | De väntande | En herde- och namnsdagsvisa | Inom hässjorna | Serenad | Villgräset | Bekransa mig | Utbölingen | Den sköne Rosenblom | Majnattsröster | Drömd lycka | Ljung | Augustikväll | På älvbrinken | Lindelin | Avskedssång | Långt borta i världen | Nu lyser månen klar och kall | Ur hjärtats gåtbok | Sagan om Rosalind | Husvilla andar | Spelmansvisor |
