Fataburen/1907/Från ett julgille i början av 1500-talet
| ← »Gräupacken» |
|
Från ett julgille i början af 1500-talet.
Följande bref från sysslomannen i Jämtland Jon Heydinson till kung Kristiern II, dateradt 27⁄2 1520, gifver en rätt intressant tidsinteriör. Originalet, på pergament med bortfallet sigill, förvaras i Riksarkivet.
»Idher min nadughe herre ok högborne förste Her Cristiern mz gudz nadhe Norges Danmarks Vendes ok Gothes konungh wtwald konungh thil Swerike Härtugh i Sledzvik Holsten Stormarn oc Ditmersken greffwe i Oldenborgh ok Delmenhorst helser iak Jon Heydinsson sysloman i Jemptheland pa minss Heres vegna Her Olaff Galle Ridder ok höffwismand offwer Jemptelandh kerlika mz gud ok scte Olaff konung. Verdes edher nad vele vitha ath manedagen nesth effther sancti Matthias dag apostol arum effther gudz byrd MDXX tok iak proff[1] effther afftak[2] Olaff Nielsson som Jon Persson warth ath skadhe oforsynis, arffvingar hins dödhe nervarandes ok lagliga forestemfde. Swa var thera förste uphaff[3] wm Scte Katerine dagh före jwl saathe the fornemffde Jon Persson ock Olaff Nielsson ok drukko ner presten i Hamardal, presten ok the drukko allis there veners skal i Jempteland. Vm sider drukko the Anders skal i Mathened. Gik sva Jon Persson vth ok lagde sik thil ath soffwa. Som han haffde soffwit en stund kom han i gen ok stod en then sama skal fore vpnenffde Olaff Nielsson. Saa bad Jon ath han skulle göre then skal reth swa wæl som the andre. Swarade fornenffd Olaff Nielsson ok tok thil sin kniff: ekke skal thu trughe mik thil ath drikka mera en iak wil, eller troor tw iak haffwer ekke seeth en slikan kompan som tu esth. Svarade fornenffde Jon Persson: Kära Olaff Nielsson iak sagde thz for inghe ondhe. Kom swa prestens radz kono[4] ok badh swa fornenff. Jon Persson gaa sin wægh, hulkit han ok swa göre wille, stodh swa vpp ok ville gaa sin wægh. Swa fik fornenff. Olaff thil sin kniff ok sætthe sin footh pa thz andre forsæte ther Jon Persson skulle gaa fram. Ok sagde fornenff Jon Persson: iak haffwer inthe vthestandandes mz tik, ok ville sva stighith offwer högha bordhit. Varth swa siendes bak högsætis staffwen ok stodh ther en kardere ok tok strax then same ok hugh fornenffde Olaff Nielsson i hoffwdith ther aff doo han. Star thz thil gudh ok ider nad vm han proffvas bothamader[5] warda. War thz:ne vigh wunit[6] Scte Katerine dagh vm afftonen, lysthe han ok wigh samstunde. Nar gerningen var giord war thzn proff sworith, som forskriffwat staar, sætte han ok wisso for tegn ok fridköp ok erffwinghar hins dödha for böther. Thil ythermer visso her vm hengher iak mith insigle for thzn breff som giort er som forskreffuit star.»
Som intressant vill jag särskildt påpeka uppgiften om skåldrickningen. En skål dracks så, att dryckeskärlet gick från den ene till den andre vid långbordet, och hvar och en tog sin rundliga tid, ty då Jon Persson kom tillbaka, efter sedan han varit ute och sofvit en stund, pågick ännu samma skål, som då han gick ut. Den hade likväl råkat i stockning och stannat framför Olof Nilsson, som, antingen därför att han var ovän med skålens föremål, eller därför att han verkligen ej orkade, vägrade dricka mer. Härom uppstod nu grälet, som brefskrifvaren tydligen försöker framställa i så förmånlig dager för dråparen som möjligt.
Högst märkvärdig är uppgiften om, att i Hammerdals prästgård ännu så sent som 1520 fanns kvar hela den fornnordiska rumsinredningen med två högsäten och högsätespelare.
N. Sjöberg.