Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A4Sc2
| ← Actus IV Scena I |
|
Actus IV Scena III → |
Actus IV. Scena II.
Acolast. Pater de mala spina.
Ac.THet är migh nu fast förträteligt,
Pojkerna äre lupne frå migh.
Nisse, Jösse jagh roopa må,
Ingen kommer här fram äntå.
Jagh lågh idagh til Klockan otta,
Meente Pojkerna komma måtte.
Ingen kom här, ingen kom ther,
Det weet den hååle hwart the är.
Så måtte jagh sielff vpleeta Eeldföret,
Sielff weeden inbära, sielff Eld vpgöra;
Sielff måtte jagh bedda min egen säng,
O huru ondt det är haa ingen Dräng!
Nu jagh skal til mine Bröder gå,
At höra hwadh rådh the gifwa må.
Men hwad månde wara för en helig man,
Som kommer så sackta spasserandes an?
Jagh skal här nu så länge stå,
Som jagh medh honom taala må.
Pater.Häll och säl waren j vnger man,
Ären j ifrå främmande Land?
Ac.Jagh är thet så, min Herre kär,
At förfara Landetz maneer.
Pater.Det är wackert at Ädel Blodh,
Fatta sådant Hierta och modh,
At bortreesa vthi andre Länder,
Och besee månge seeder och Ständer.
Ären j min wän Romersk Catholick?
Eller hwadh Religion hafwen j?
Ac.Hwadh Catholick är jagh icke weet,
Men Biblen at fölia är min seedh.
Pater.O Maria! hwadh thet är för faara,
Vthi en så stoor blindheet at wara.
Ho! dierfwes j läsa Bibelen?
Den som skal läsa Höghlärde män,
Och hafwa aff wår Påfwe fått loff,
Hwadh ther i ståår j weete ey aff.
J kunne så snart läsa gaalit som rätt,
Vthtyda kunne j ey den helga Skrifft.
Ney, lät oss Präster Bibelen läsa,
Hwadh der i ståår kunne wij wäl wijsa.
Ac.Men jagh gör som jagh lärder är,
Bibelen jagh altijdh hoos migh bär.
Pater.Hoy korss! töras j detta göra,
Han kan ehr vthi wanhopp föra.
Ney, jagh skal för eder en annor lära
Framdraga, som j kunne bättre bära.
Gifwer migh först hijt Bibelen,
Dett woro bättre han woro brändt,
Än blifwa sprijdt vnder gemeene man,
Hwar och een ther vthaff förargas kan.
Nu, hwad den Rommerska Kyrkia troor,
Der på skulle j bygga och boo.
Ty wår helige Fader kan icke feela,
Himmelen han vpläter och kan tilseegla.
Han Sancte Pers Ståtthållare är,
Then honom fölier han stoort loff bär;
Och mädan wij hafwe månge Synder,
Som göre oss i hiertat bekymmer,
Ty skola wij them alla bekänna,
Sålunda blifwe wij tå Gudz wänner,
När wij them medh wåra gerningar
Borttaga, och gåå Pelegrimer
Til helige rum medh Käpp och Staff,
Til Rom och til then helige Graff.
Och at wij ey skulle skräckas och bångas,
I Himmelen ha wij medlare många:
Der är Maria, der är Sancte Per,
Sanctus Franciscus, och tusende fleer,
Som wij aff hiertat skulle tilbidia,
Och för oss theras gunst så tilreeda.
Wåre Läseband wij ey förackta,
Der på wij wåre Böner betrackta:
Ave Maria, och Pater noster,
Så wäl vthi Kyrckio, som vthi Kloster.
Detta här alt är fast bättre lära,
Än dagligen Biblen hoos sigh bära.
Meera sådant skulle j bättre förstå,
Om j willia i wårt Collegium gåå.
Een Siäl aff fördärfwet jag frälsa skal,
Och göra eder frij vthaff all qwaal.
Ac.Domine pater, eder lära godh,
Sannerligen är migh intet emoot.
Pater.Så måtte j förswäria först,
Det j förr hafwa lärdt och hört.
Ac.Jag skal det göra mig til bättre fromma,
När jagh kan i ehrt Collegium komma.
Jagh går nu annorstädes bort,
Och kommer igen til eder kort.
Hwadh är edert nampn, ty jagh ehr ey känner?
Pater.Pater de mala spina är jagh nämbder.
Ac.Det är gott, jagh skal fuller eder finna,
Reverende Pater de mala spina.
Pater.Gudh eder nu beware vnger man,
Jagh befaller eder i Mariæ hand.
O huru jagh denne måtte angrijpa!
Snart månde han vthi mine Nät krijpa!
Så bör man Romerska Kyrckian förmeera,
Och icke fåfängeligen disputera.
Jagh gånger til wårt Collegium,
Som är stoore Claremontanum.