Fiskare-sång

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Förr och nu
Fiskare-sång
av Elias Sehlstedt
Vid en väns död  →
Ur Fiskmåsen. Poetisk Vår-Kalender för 1853 af E. Sehlstedt utgiven 1853.


[ 109 ]

Fiskare-sång.

(Från Tyskan.)


Ack! fiskare-lifvet!
Hvad glädje, hvad mod!
Hvad godt blef oss gifvet,
Det gaf oss vår flod.
Ej födan vi grafva
I plogarnas fjät;
Vår bergning vi hafva
Af krok och af nät.

Vi söka vår föda
På lif och på död.
Vi dela hvar möda
Hvar fångst och hvar nöd.
I mosslupen hydda
Vår slummer är sval.
Mot solen oss skydda
Gullvide och al.

Der pryda vi tjället
Med blommor ibland,
Och golfvet, i stället
För matta, med sand.

[ 110 ]

Och gården är hägnad
Och putsad och röjd;
Der ha vi vår fägnad
Och frihet och fröjd.

Der gossarna springa
Med friskaste kind.
I täflan de svinga
Med morgonens vind. —
Då vintrarna fjettra
Den glimmande sjö,
De barfota klättra
I drifvornas snö.

Och flickorna kappas
Vid spiselens fot;
Då bindes och lappas
Den trasiga not. —
Än gno de om qvällen
Till grannarna ut;
Mor väntar på hällen,
Men somnar till slut.

Än fjärran vi fara
På gungande våg;
Då börja de klara
Qvällstjernor sitt tåg,
Och månen ses spegla
I djupet sin bild:
Hur långt vi än segla,
Han följer dock mild.

[ 111 ]

Än stormarna fösa
De böljor med hot;
Knappt döden vi ösa
Med öskäret mot.
Fast vindarna sjunga
I mast och i tåg,
Vi oförskräckt gunga
På skummande våg.

Men Gud, som kan väcka
Den hotande död,
Kan hjelpen ock räcka;
Han känner vår nöd.
Med himlen förtrolig,
Hvem klandrar sin graf?
Den reds lika rolig
I mull och i haf.