Från Stockholms synkrets/Huru rykten tillverkas
| ← Akta er för portföljen |
|
Det är vår → |
Huru rykten tillverkas.
(April 1868.)
Rykten tillverkas på olika sätt, dels i storslöjd, t. ex.
af det bekanta sällskapet för nyttiga lögners utspridande,
dels af en ganska blygsam husslöjd, vare sig på kammare
eller i fria luften. De kunna ock uppstå af en generatio
spontanea. Se här ett af sist nämda slag:
Fru Sara Pettersson träffar jungfru Kristin på torget en morgon. De båda fruntimmerna hälsa på hvarandra och fråga ömsesidigt, huru det står till.
»Jo, gud vare lof för hälsan,» säger frun, »men det är så dåliga tider. Smöret kostar ju 75 öre marken. Det är hiskligt. Och för söta mjölken får man ge 38 öre kannan. Det är grufliga tider. Tycker inte Kristin det?»
»Det rör inte mig, utan herskapet, skall jag säga fru Pettersson. Jag betalar hvad det kostar, jag, och ger mig inte tid att pruta. När jag fått korgen full, låter jag ett stadsbud bära hem den, och därmed är den saken regal . . . I går var jag på bal hos norrmännen i kasern, vet fru Pettersson, och aldrig i mina dar har jag haft så roligt. Norrmännen äro rysligt schangtila . . . Men tycker inte frun, att det blåser i dag?»
»Blåser? Jo, det har Kristin kanske rätt i. Kors ja, hvad det blåser. Gud bevare dem som äro på sjön!»
»Vet frun, jag hade en bror som var eldare på ett ångfartyg, och han höll på att sätta lifvet till långt ute i skärgården för sju år sedan.»
»Hvad hör jag! Ja, det är grufligt hvad det händer mycket olyckor med de där ångfartygen nu för tiden.»
En annan jungfru som står och handlar i granskapet hör att det är fråga om olyckor och ångfartyg, och strax har hon sin föreställning om saken fullt färdig. Hon möter en annan fru Pettersson och frågar denna, om hon hört hvad det är för ett ångfartyg som förolyckats.
»Nej, hvad säger jungfrun! Det har jag inte hört, men det måste jag ta reda på. Jag har ju en syster som skulle få tjänst i restauration på Bråviken.»
»Tänk, om det är ångfartyget Bråviken som förolyckats.»
. . . Bråviken som förolyckats. Det uttrycket uppsnappas af en herre som går förbi. Han skyndar in på närmaste källare och ropar åt källarmästaren och gästerne:
»Har ni hört, att Bråviken förolyckats?»
»Nej, hvad säger bror? Det var ju en ryslig händelse. Ja, de där ångfartygen! Jag kommer mycket väl i håg, fast jag just inte var gammal på den tiden, då det inte fans ett enda ångfartyg i hela Sverige, och då passerade aldrig sådana där olyckor.»
»Men hur har det gått till? Det är ju så lugnt och vackert väder.»
»Det kan man väl begripa, hur det gått till . . . En stenborgare? Ja, tack skall bror ha, fastän jag redan fått två förut på morgonen . . . Det där förstår jag mycket väl. Kapten skall gud bevar’s ha brådt och forcera ångan. Fartyget ränner af med en hisklig fart ända tills det stöter på en undervattensklippa, som kanske stiger sina femti fot öfver vattenbrynet. Läcka uppstår. Vattnet rusar in. Elden under pannan släckes genast. Hela skrofvet sjunker, och inte en enda man kan rädda sig.»
»Det är ju grufligt, att det skulle gå på det viset med Bråviken . . . Inte en enda man räddad!»
Innan middagen vet hela staden, Kungsholmen, Danviken och Skinnarviksbergen inbegripna, att ångfartyget Bråviken helt och hållet förolyckats.
»Totalt!» utropar man och skakar på hufvudet och ser intressant svårmodig ut.
Dagen därpå borde åt minstone hela staden veta, att ångfartyget icke förolyckats, men fru Sara Pettersson anser sig icke behöfva tro på tidningarnas försäkringar i det fallet.
»Tidningarna ljuga så mycket,» förklarar den goda frun. »Nu vilja de inte bekänna, att Bråviken gått till botten. Men hvarför talade alla människor om det i går då?»
»Jo, jo, ingen rök utan eld . . . Nå, har du hört, lilla du, att det är ett statsråd som rest till Amerika? Han ville, att kungen skulle ge honom högre lön, och då kungen sade nej, gick han i kungens kassakista och tog sig själf så mycket han ville ha; men en dag vardt det upptäckt, och då måste han rymma. Det säges, att han kommer att stå i hökarbod i Amerika.»
»Ja, är det inte som jag alltid säger, att vi lefva i en förskräcklig tid och att det blir värre för hvar dag som går. Aldrig hörde man sådant där förr i verlden, då vi voro yngre. Det kommer sig bara af de otäcka tidningarna.»
»Min man har en kusin som är landtbrukare, och han säger, att det kommer sig af privatbankerna och af de låga tullarne som förderfva landet och oss med.»
»Näringsfriheten gör också sitt till, säger gamle ålderman Nubbelin.»
»Jag har en bekant fru som passar upp på en gammal kammarjunkare, och hon säger, att de rysliga tiderna komma sig af att det är slut med stånden.»
——————