Gamla Stockholm/Förord

Gamla Stockholm: anteckningar ur tryckta och otryckta källor av Claës Lundin och August Strindberg Förord

Innehåll  →

FÖRORD.

————

Afsigten med detta arbete har icke varit att skrifva en Stockholms stads historia, utan endast att, såsom titeln angifver, framlägga några anteckningar om hvad som i hvardagslag och vid festliga tillfällen, under nöjen och arbeten, vid farsoter och eldsvådor, i barnens lekar och skolgång, i gillen, skrån och sällskapslif, på värdshus och rådhus och börs, under upplopp och lugna dagar utmärkt gamla Stockholm, det vill säga att lemna en anspråkslös krönika öfver hvad som varit mest anmärkningsvärdt i invånarnes lif och plägseder under förflutna tider, sådant detta af oss kunnat framletas ur tryckta och otryckta källor, i bibliotek och arkiv samt efter muntliga arfsägner.

Något annat syftemål hafva vi icke haft, men företaget torde likväl, såsom det första på sitt område, icke vara af lättaste slag. Ämnet är också långt ifrån uttömdt. Enär vi lyckats samla ett temligen stort material, hade vi önskat göra framställningen vida fullständigare än hvad den nu är, men denna önskan har motarbetats af fruktan, att arbetet skulle växa till allt för stort omfång. Mycket af hvad vi kunnat tillägga för att göra ett och annat kapitel innehållsrikare hafva vi derför under arbetets fortgång nödgats inskränka eller rent af utesluta, äfven med fara att framställningen derigenom kunde här och der synas allt för knapphändig eller att ett och annat helt och hållet saknades.

Oaktadt dessa inskränkningar, har det af förläggarne i anmälningen af arbetet utlofvade omfånget af ungefär åtta häften måst öfverskridas med 8 ark, med hvilken tillökning den mot företaget välvilligt stämda allmänheten, på grund af hvad vi nyss yttrat, benäget torde öfverse.

Vår afsigt har varit att inom hvarje kapitel gifva en så vidt möjligt är i tidsföljd uppstäld skildring, men det torde kunna af litet hvar inses, att icke alla kapitel kunna lika sakrikt behandlas inom de olika skedena af stadens lif, utan att i några äro uppgifterna om de äldre tiderna fullständigare, i andra hafva de mindre gamla tiderna lemnat rikhaltigare stoff. På några ställen hafva vi gått kanske bra nära vår egen tid, men då har detta haft sina särskilda orsaker, och vi kunna, liksom Göran Nordberg i hans »S:t Claræ Minne», trösta oss dermed, att hvad som för närvarande ännu är nytt snart nog kanske anses gammalt och lätt glömmes, om det icke medan tid är på något särskildt sätt i minnet bevaras.

Ehuru vi vid användandet af de uppgifter som vi från många håll samlat sökt tillämpa en mycket noggrann granskning, kan det dock hända, att ett och annat misstag insmugit sig, men sådant torde i ett arbete af detta slag vara nästan oundvikligt, och vi våga hoppas, att det icke må allt för strängt tillräknas oss, liksom i fall, oaktadt all uppmärksamhet vid korrekturläsningen, några bokstafsfel ännu qvarstå.

Hvad vi ofvan anfört om nödvändigheten att på åtskilliga ställen göra inskränkningar och uteslutningar i texten gäller äfven om illustrationerna, hvilka upptaga ej så liten plats, och har det varit vårt och förläggarnes hufvudsyfte att bjuda på endast originalafbildningar efter föremål som aldrig förr varit aftecknade och framför allt sådana som, äfven om de varit ganska svåra att uppspåra och åtkomma, ega något verkligt intresse och upplysa texten. Det är också derför som vi inskränkt antalet af porträtt, af hvilka vi i annat fall naturligtvis kunnat lemna ett vida större. Af kartor hafva vi af samma orsak återgifvit blott en, otvifvelaktigt den som bör ega det största intresset, emedan hon är den äldsta öfver Stockholm. Huru vida denna karta, hvilken vi låtit afteckna efter ett gammalt i stadens byggnadskontor befintligt exemplar, verkligen förskrifver sig från tiden före 1540, torde väl ej vara så alldeles säkert, men att hon ej är äldre än från senaste fjerdedelen af femtonhundratalet är visst. Uppgiften om den först nämda tidrymden grundar sig derpå, att dominikanerklostret finnes på kartan utsatt, och detta kloster nedrefs 1540, men Maria och Jakobs kyrkor äro också utsatta på samma karta, och dessa funnos icke i verkligheten det året, emedan de förut voro på Gustaf I:s befallning nedrifna, och det var först Johan III som började ånyo deras uppbyggande. Huru den saken än må förhålla sig, är dock obestridligt, att i fråga varande karta är den äldsta som nu finnes att tillgå. Hvad vi beklaga är, att vid tryckningen af den afbildning som åtföljer vår bok det icke låtit sig göra att med bestämdhet visa någon jemförelse mellan strandområdena förr och nu; men hellre än att, såsom förut kanske skett, göra en utprickning som icke är fullt tillförlitlig för jemförelser, hafva vi ansett oss böra alldeles afstå derifrån.

Innan vi öfverlemna det nu afslutade arbetet i allmänhetens händer är det för oss ett behof och en pligt att uttrycka vår tacksamhet för den välvilja, hvarmed vårt »Gamla Stockholm» redan från arbetets början mottagits af allmänheten. Detta välvilliga deltagande har också visat sig i den stora och för oss glädjande och uppmuntrande samt våra bemödanden väsentligt underlättande beredvillighet, hvarmed ett stort antal myndigheter, offentliga inrättningar, sällskap och enskilda personer lemnat oss upplysningar, råd och anvisningar vid bokens utarbetande. Det var vår afsigt att här nämna hvar och en af dessa våra frivilliga och oegennyttiga medhjelpare, men deras antal har slutligen blifvit så stort, att vi icke kunna upptaga utrymmet med en lång namnförteckning. Hvad vi dock icke kunna underlåta är att, under det vi uttrycka vår tacksamhet för dem alla, särskildt nämna, det vi funnit det mest välvilliga tillmötesgående af cheferna och samtlige tjenstemännen i kungl. biblioteket, statens historiska museum, riksarkivet och nordiska museum, af rektorerna vid hufvudstadens allmänna läroverk och bibliotekarien vid norra latinläroverket, af tjenstemännen vid stadens byggnadskontor och flera af statens och stadens embetsverk, af polismästaren, af ordföranden och åtskilliga styrelseledamöter i ordenssällskap och vid välgörenhetsinrättningar m. m.

I förhoppning om att den välvilja som redan i så rikt mått visats vårt arbete också skall följa det, då det nu fullständigt öfverlemnas i allmänhetens händer, bedja vi, att man må hafva öfverseende med dess brister och ej för dessas skull glömma vår goda afsigt.

Stockholm i Juni 1882.

Författarne.

———♦———