Georgica/Bibliografiskt

←  Kommentar

Georgica av Vergilius Översättare: Gudmund Jöran Adlerbeth Bibliografiskt

Bibliografiskt

Följande editioner och översättningar har Adlerbeth använt sig av eller rådfrågat:

P. Virgilii Maronis Opera I Ed. Heyne (1768).

P. Virgilii Maronis Georgicorum Libri IV. Det är: Fyra böcker om jordbruk, ifrån Latin öfversatte [av Olof Lindberg] (1780).

Publii Virgilii Maronis Georgicon Libri Quatuor. Des Publius Virgilius Maro Landbau, Vier Gesänge. übersezt und erklärt von Iohann Heinrich Voss (1789).

Works of Virgil: translated into English Verse By Mr Dryden. Vol. I (1791).

Les Géorgiques de Virgile, traduites en vers français par Jacques Delille (1804).

Lindbergs översättning är på prosa, Drydens på heroic couplet (femfotad jamb, parrim), Delille's självfallet på alexandrin, medan Voss' som jag i inledningen har nämnt är metrisk, d. v. s. på hexameter och därför har varit huvudkällan för Adlerbeth som översättare, men säkerligen också i övrigt. Voss' utgåva, där originaltext och tolkning tryckts parallellt och ledsagas av en sakrik kommentar, är fortfarande ett remarkabelt arbete.

Senaste vetenskapliga utgåva, försedd med utförlig kommentar och litteraturförteckning, är:

Vergil Georgica, herausgegeben und erklärt von Will Richter (1957).

Av den rika Vergiliuslitteraturen ska här bara hänvisas till följande arbeten om Vergilius' diktning i dess helhet (av vilka Heinzes inleder omvärderingen av Vergilius under 1900-talet, Büchners som ursprungligen är skrivet för Pauly-Wissowa, Realenzyklopädie, 1955 får betraktas som ett standardverk av översiktskaraktär, samt Otis' utgör en analys av Vergilius' diktning utifrån principer som blivit gängse i modern dikttolkning, framför allt den engelskspråkiga, s. k. nya kritiken; Foss' är ett modernt danskt översiktsverk):

Büchner. K.: P. Vergilius Maro, der Dichter der Römer (1961).

Foss,.O.: Vergil (1965).

Heinze,. R.: Vergils epische Technik (1902, 4 uppl. 1957).

Otis, B.: Virgil. A study in civilized poetry (1964).

Perret, J.: Virgile, l'homme et l'oeuvre (1952).

Pöschl, V.: Die Dichtkunst Virgils (1950).

Wege zu Vergil. Drei Jahrzehnte Begegnungen in Dichtung und Wissenschaft. Herausgegeben von Hans Oppermann (1963).

För Georgicas del kan ytterligare uppmärksammas:

Altevogt, H.: Labor improbus. Eine Vergilstudie. (Orbis antiquus, H. 8; 1952)

Beutler, R.: Zur Komposition von Vergils Georgica I 44—159 (Hermes 75; 1940).

Burck, E.: Die Komposition von Vergils Georgica (Hermes 64; 1929).

Duckworth, G.: Virgil's Georgics and the Laudes Galli (American Journal of Philology 80; 1959).

D'Hérouville, P.: L'astronomie de Virgile (1940).

Klingner,.F.: Virgils Georgica (1963).

Royds, T. F.: The Beasts, Birds, and Bees of Virgil (1930).

Sargeaunt, J.: The Trees, Shrubs, and Plants of Virgil (1920).

De svenska bidragen till Vergiliuslitteraturen är få. Utom vederbörliga avsnitt i litteraturhistoriska handböcker kan man nämna en uppsats av G. Rudberg: Ur Vergilius' tankevärld (VSLA 1930) och ett instruktivt kapitel om Vergilius i E. Wistrand: Politik och litteratur i antikens rom (1962).

Med Georgica sysslar ett par små avhandlingar från 1700-talet, av vilka den ena, de Digressionibus in Georgicis Virgilii, är författad av Elof Tegnér, äldre bror till Esaias, och försvarades i Lund 1799, samt en essä av Knut Hagberg i Fågelvägar (1932). Uppmärksamhet förtjänar också A. J. Retzius: Flora Virgiliana (Lund, 1809), vars flesta belägg av naturliga skäl är hämtade från Georgica.

I handskrift föreligger från 1757 "Georgica, på Svensk Hjeltvers öfversatte, rad emot rad" av Carl Nyrén, en översättning som Adlerbeth uppenbarligen inte hade vetskap om, och som f. ö. endast har kuriositetsvärde. Slutligen kan påpekas att Adolf Törneros, den bekante brevskrivaren från nyromantikens dagar, vid mitten av 1830-talet föreläste som latinprofessor i Uppsala över Georgica; av denna föreläsningsserie har i handskrift bevarats kommentar till och översättning (på hexameter) av sångerna I—III: t. o. m. v. 383.