Gotlands konsthistoria/Helgvi
| ← Gann |
|
S. Olofsholm → |
| På Wikipedia finns en artikel om Helgvi kyrka. |
Helgvi.
Vi begåfvo oss åter till Lärbro och dervifrån ¾ mil österut till dess annex Helgvi, hvars läge föga höjer sig öfver en temligen bördig slättbygd. Denna kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor och af ett fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Tornets alla och skeppets norra socklar äro skråkantiga och lika höga med hvarandra. Men skeppets södra och korets alla socklar äro skråkanter med rundstafvar derpå och likaledes jemnhöga sinsemellan.
I skeppet, som invändigt håller i söder och norr 30.3 samt i vester och öster 45.3, stå tvenne kolonner, hvilka uppbära sex korshvalf med sju skiljebågar. Kolonnerne ha följande anordning. Grundstenarne äro lodräta, baserne höga och skråkantiga med ringar samt stora skyddsblad. Skaften, som bestå af hela oslipade rundstycken, hålla 6.0 i omkrets. Kapitälerne äro något inåtsvängda och bladprydda, kransarne hålkälade. Trekantiga kragstenar med hålkälade kransar å sidomurarna och östra galfvelmuren motsvara kapitälerna. Vestra gafvelmurens kragsten är intagen i en nyare pelare under tornbågen. Skiljebågarne äro skarpkantiga och spetsiga samt 1.0 breda. Enär bågarne blifvit afputsade och visa sig ojemna och bugtiga, måste de bestå af ohuggen kalksten. Kapporna äro äfven spetsiga samt nära raka och uppåtgående.
I vestra hvalfafdelningen något åt öster på södra sidomuren finnes en stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn. Ytterst framspringa fyrkantiga pilastrar och innerst stå tjocka poster på hög tröskel. Ett skaft saknas å vestra sidan. Grundstenarne, hvilka ligga på en brusten bottenhäll, äro brant skråkantiga. Baserne, som äro hålkälade, ha platter nedtill och ringar upptill och de äro å vestra sidan alldeles släta, men siras å östra med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och bladprydda samt kransarne hålkälade och rundstaviga. På posterna hvilar ett dörrfält med trenne blad. Från spetsiga konsoler å posterna uppgår en rundstaf, hvilken inunder bildar en ovanlig prydnad å bladen. Hvardera af konsolerna siras med fem smala fasetterade blad. Kolonnerne och murhörnen samt pilastrarne uppbära skarpkantiga spetsbågar. Öfver pilastrarna uppstår ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Portalen utgöres af slipad kalksten och posterne af hela block. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
I midten af mellersta och östra hvalfafdelningen å södra sidomuren finnes ett smalt och högt fönster med spetsbågig betäckning och hög bröstning samt ut- och invändigt sneda smygar. Triumfbågen är bred och hög med spetsig betäckning och hålkälade dynstenar.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 22.2 samt i vester och öster 24.6, betäckes med ett korshvalf, hvilket har spetsiga och föga uppåtgående kappor. En ingång finnes å södra sidomuren nära vestra ändan. Yttre omfattningen framter å hvarje sida en kolonn emellan ett inre murhörn och en yttre fyrkantig pilaster med en fristående kolonn åt söder. Grundstenarne, som hvila på en hel bottenhäll, äro skråkantiga, baserne hålkälade mellan platter och ringar, kapitälerne utåtlutande och föga inåtsvängda, kransarne hålkälade och rundstafviga. Kapitälerne öfver kolonnerna äro upptill afrundade och kransarne derpå lämpade derefter. Tjocka poster på hög tröskel uppbära ett trebladigt dörrfält med tre rullika knoppar, af hvilka hvardera framtill siras med en sjustrålig stjerna. Detta dörrfält prydes med en lätt inristad bladslinga och har följande runinskrift: Lafrans botwidar sun maistera gerdi kirkiu disa: af üskilaim. På kolonnerna hvila rundstafviga, på murhörnen och pilastrarna skarpkantiga spetsbågar. Över pilastrarna, som bilda framsprång, uppstår ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Från kolonnerna, hvilka stå framför pilastrarna, uppgår en rundstafvig spetsbåge, som tyckes icke ha något sammanhang med röstet. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmysig och lågrakspetsig.
Å ingångens östra sida ses ett smalt fönster med spetsig betäckning. På altarväggen finnas tre sådana fönster, af hvilka det mellersta är något högre än de omgifvande. Alla dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. Å norra sidomuren märkes en nyss uppbruten ingång till en ny sakristia.
Tornet innehåller två afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 14.6 samt i vester och öster 25.2, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning och öppnar sig med hela bredden och höjden åt skeppet.
På midten af vestra sidomuren märkas spår efter en igenmurad ingång, hvilken invändigt varit snedsmygig och lågrakspetsig. I södra sidomurens östra ända inför en raksluten ingång till en trappa, son i densammas vestra ända inleder genom en likadan ingång till andra afdelningen, hvarifrån en stege vidtager. I andra afdelningen visar sig, att skeppets vestra röste utvändigt fått anputs och att tornet ej har dermed några förtagningar. Således är det förra något äldre än det sednare. Det visar sig jemväl, att andra afdelningen, hvilken föga höjer sig öfver skeppets sidomurar, är afbruten; ty dervarande gluggar, som betäckas med remstycken af en temligen hög åttkantig spira, ha blifvit i sednare tid upphuggna. Detta är så mycket vissare, som tornet 1554 afblåste, då kyrkan mycket skadades [1]. Sedan har tornet, hvilket till en betydlig del gifvit sig, i första afdelningen fått en mycket grof fyrkantig pelare, som intager midten af öppningen åt öster.
Ett muradt altarbord har en hålkälad skifva af slipad kalksten. Dithörande altarprydnad, hvilken är utförd af fin sandsten i rococomaner, föreställer i midten solen öfver moln. Denna altarprydnad är ett eländigt arbete från Carl XII:s tid.
Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1259 uppförd [2]. Då det hela röjer ren spetsbågsstil, tyckes detta byggnadsår vara temligen tidigt. Det vissa är, att skeppet och koret äro äldre än tornet. Ofvananförda runskrift å korets dörrfält är i hög grad märkvärdig. Denna inskrift angifver nemligen kyrkans byggmästare Lafrans Botvidson från Yskilaim såsom Eskelhem fordom kallades. Vi lära således känna en utmärkt byggmästare på Gotland.
En stor port i vestra kyrkogårdsmuren har tunnhvalf på vederlag i söder och norr samt en lång lågrakspetsig sittnich i hvarje insida. Den yttre omfattningen är spetsig med hålkälade kransar, men den inre rundbågig och rå. Porten, som är till yttre omfattningen uppförd af huggen och för öfrigt af tuktad kalksten, har två spetsiga rösten, af hvilka hvardera prydes med tre runda fördjupningar.