Gotlands konsthistoria/Gann
| ← Lärbro |
|
Helgvi → |
| På Wikipedia finns en artikel om Ganns kyrka. |
Gann.
Denna ruin, som är en öde kyrka, ligger ungefär ¼
mil i nordvest från Lärbro och har varit dertill annex
samt blifvit kort efter reformationen öfvergifven. En
ganska smal väg, hvilken till betydlig del sträcker sig
öfver berghällar, leder till denna ruin, son höjer sig
uti en föga bördig dal.
Ruinen har ett fyrkantigt skepp, ett fyrkantigt men mindre kor och ett fyrkantigt torn i vester. Socklarne äro skråkantiga, men något lågsluttande. Hela byggnaden består af huggen och tuktad kalksten.
I skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 25.8 samt i vester och öster 29.0, ses grundstenen efter en midtkolonn eller midtpelare, som uppburit fyra korshvalf. På en skråkantig groft tillhuggen kragsten i midten af hvarje sido- och gafvelmur märkas lemningar efter skiljebågar, hvilka varit ungefär 1.5 breda. Lenmmingar af kappor visa, att de varit spetsiga.
Å den södra liksom å den norra sidomuren ses i vestra hvalfafdelningen en ingång midt emot hvarandra. Begge dessa ingångar äro något dragna åt öster och den södra är större än den norra. Den södra ingångens yttre omfattning har å hvarje sida en kolonn emellan mycket breda poster och lika breda murhörn. Grundstenarne bildas af socklarna. Kolonnerne ha attiska men tryckta baser med skyddsblad. Kapitälerne, som för kolonnerna äro inåtsvängda med runda bladknoppar och stora ringar, uppbära en rundstafvig rundbåge. På murhörnen, hvilka sakna kransar, hvilar en skarpkantig rundbåge. Posterne, som äro tunna och stå på hög tröskel, uppbära ett trebladigt dörrfält, hvilket haft två rullika knoppar. Norra ingången har lemmningar af breda poster och tröskel samt ett rakt slätt dörrfält. Ett yttre murhörn å hvarje sida uppgår från socklarna, och derpå hvilar en lågspetsig båge. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga.
I midten af östra hvalfafdelningen åt söder märkes ett litet rundbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. Den yttre omfattningen är grundare än den inre. Bröstningen är hög. Triumfbågen, hvilken har karnisade dynstenar och halfrund betäckning, uppbär ett spetsigt röste med raksluten genomgång till korets vind.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 17.0 samt i vester och öster 22.4, har vid östra ändan ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Detta tunnhvalf, hvilket uppgår från otillhuggna skråkanter, håller blott 4.8 i bredd. Mellan sidomurarna och detta tunnhvalf samt skeppets östra gafvelmur har ett nära qvadratiskt korshvalf varit inslaget, hvaraf flere lemningar märkas. Å södra sidomuren närmare vestra ändan är en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två murhörn, som hvila på socklarna och uppbära med hålkälade kransar skarpkantiga rundbågar. Från breda men tunna poster på hög tröskel uppstår en rundbåge, hvilken i midten haft en rullik knopp. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången åt öster ses lemningar af ett litet rundbågigt fönster, som utvändigt haft grunda, men invändigt djupa och sneda smygar. Midt på altarväggen finnes ett likadant något större fönster med lägre bröstning. I södra sidomuren nära östra ändan märkes ett litet fyrkantigt och i norra midt deremot ett stort rakspetsigt väggskåp. I norra sidomuren nära vestra ändan ses äfven ett fyrkantigt väggskåp. hvilket är något större än det i södra. Korets östra gafvelröste qvarstår.
Tornets första afdelning, som invändigt sträcker sig i söder och norr 15.5 samt i vester och öster 16.5, har haft ett korshvalf, hvaraf lemningar äro öfriga. Å midten af vestra sidomuren finnes ett rundfönster, hvilket ut- och invändigt har sneda smygar och i midten af muren välarbetade lemningar af en sexbladig ros. Tornbågen, som är temligen stor, har rundbågig betäckning utan vederlagskransar. En raksluten ingång i södra sidomuren nära östra ändan inleder till en spiraltrappa, hvilken genom en likadan ingång infört till andra afdelningen. Sedan märkas lemningar af bjelklag för fyra ytterligare afdelningar öfver hvarandra. I andra liksom i tredje och fjerde afdelningen ses på midten af vestra sidomuren en smal och raksluten ljusöppning. Femte afdelningen har en stor glugg å hvarje sida. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. De förra ha hålkälade kransar, men de sednare sakna sådana. I hvarje glugg har en midtkolonn uppburit två spetsiga och trebladiga bågar. Nu återstår blott en midtkolonn å södra och en å östra sidan. Dessa midtkolonner ha bägarformiga baser och likadana men omvända kapitäler samt smala och höga skaft. Alla de små bågarne, som ha afskurna hörn och bestå af hela hällar, qvarsitta.
Skeppets och korets takhvalf samt beggederas dörr- och fönsteromfattningar åt söder voro enligt en liten pennritning af Hilfeling 1800 oförstörda. Att ruinen sedan den tiden blifvit illa behandlad af snikenheten, är således solklart. Emellertid qvarstå skeppets och tornets sidomurar till deras ursprungliga höjd. Korets södra sidomur har något lidit, emedan man sökt deraf åtkomma yttre fönsteromfattningen. Den rundbågiga betäckningen, som består af ett enda stycke, qvarligger på marken. Skeppet liksom koret och tornet har ansenlig höjd. Inga lenmingar af kyrkogårdsmurar portar eller grafstenar förmärkas.
Då kyrkan ligger i en mager trakt, hvarest berghällar visa sig på stora sträckningar i dagen; så väcker det förundran, att hon kunnat der uppstå. Emellertid märkas å byggnaden flere besparingar, hvilka annorstädes högst sällan förefinnas. Inre dörr- och fönsteromfattningarne samt skiljebågarne och triumfbågen m. m. bestå af tuktad kalksten. Samma förhållande visar sig å yttre omfattningen af skeppets norra ingång. Dock utgöres omfattningen af ingången till tornets spiraltrappa af huggen kalksten.
Enligt en gammal förteckning är kyrkan uppförd 1265 [1] Då kyrkan hufvudsakligen företer rundbågsstil, så inhemtas deraf, att densamma vid enklare byggnader blifvit såsom mindre kostsam något längre begagnad. Härvid bör likväl anmärkas, att tornet är något yngre än den öfriga byggnaden; ty första afdelningen har inga förtagningar med skeppets vestra gafvelmur, som är afputsad.
Ruinen är herrlig att påse och i många afseenden lärorik. Der visar sig, huru sockel- och hörnstycken afhackades för att dermed få å murytorna jemn anputs, huru förband och stentuktning verkställdes, murbruk bereddes och hvalfförbindning m. m. utfördes.
- ↑ Script. Rr. Dan. T. VIII. P. 313.