Gotlands konsthistoria/Lummelund

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Vestkinde
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Lummelund
Martebo  →
På Wikipedia finns en artikel om Lummelunda kyrka.


[ 17 ]

Lummelund.

Ungefär 1 mil norrut från Vestkinde å en bördig slätt nära Lummelunds träsk ligger en lika benämnd kyrka, hvilken är annex till Martebo och utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett i fyrkantigt torn i vester samt ett fyrkantigt och ganska ansenligt kor i öster. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 19.8 samt i vester och öster 28.6 och i murtjocklek 4.0, har vid korets ombyggnad fått en förlängning åt öster, hvilken utgör 9.5. Ett brädtak i låg bågform betäcker skeppet, hvars socklar äro små låga och skråkantiga. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång, som utvändigt har två murhörn och derinnanför poster på hög tröskel och invändigt är snedsmygig samt allt igenom rundbågig. Grundstenarne likna skeppets socklar. Kransar saknas. Öster om ingången ses ett fönster samt ett sådant å norra sidomuren närmare vestra ändan. Begge dessa fönster, hvilka i sednare tid blifvit utvidgade och fått raka betäckningar, äro nära lika breda som höga och ha i yttre murkanterna karmar samt lång- och tvärposter och bågar af trä. Förlängningen har fått å hvarje sida ett rundbågigt fönster, och deri äro äfven karmar samt poster och bågar, hvilka likna de nyssberörda. Triumfbågen är mycket bred hög och spetsig med hålkälade samt rundstafviga dynstenar.

Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har likdanade och likhöga socklar som skeppet. [ 18 ]Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 9.5 samt i vester och öster 10.4 och murtjocklek 4.9, betäckes med ett ganska lågt tunnhvalf på vederlag i söder och norr. En ingång på midten af vestra sidomuren inför utifrån. Den yttre omfattningen har å hvarje sida ett stort murhörn på tornets socklar och derpå en rundbåge. Poster på hög tröskel uppbära jemväl en rundbåge. Den inre omfattningen är snedsmygig med rundbågig betäckning. Första afdelningen öppnar sig med hela sin bredd åt öster och har å hvarje sida tre murhörn samt derpå tre rundbågar.

En raksluten ingång vid östra ändan af södra sidomuren inför till en trappa, som deri uppleder åt vester till den andra afdelningen, hvartill man inkommer genom en hög rundbågig genomgång. Den andra afdelningen, hvilken betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, har åt vester en liten raksluten ljusöppning och åt öster en stor rundbågig genomgång till vinden.

I tredje afdelningen finnes å hvarje sida en glugg, hvari en kort och tjock midtkolonn uppbär två enkla rundbågar. Två kolonner ha tärningformiga och två hålkälade kapitäler. De yttre omfattningarne äro djupa rätvinkliga och rundbågiga, de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 24.0 samt i vester och öster 27.1 och håller i murtjocklek 4.9, är vida högre än skeppet. Betäckningen utgöres af ett enkelt korshvalf. Socklarne bestå af en lodrät grundsten derpå stor hålkäl och liten skarpryggig rundstaf.

[ 19 ]En ingång på södra sidomuren har ansenlig storlek. Å portalens hvarje sida ses emellan stora murhörn två kolonner, af hvilka skaften saknas. Ytterst å hvarje sida framspringer en fyrkantig pilaster. Grundstenarne, som stå på en brusten bottenhäll, äro skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne krukformiga, kransarne hålkålade. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält, hvilket prydes med sex framskjutande flikar, och deröfver utbreda sig sex rundbågar med knoppar. Både flikarne och knopparne siras med rosor. Kapitälerne och murhörnen samt pilastrarne uppbära likartade spetsbågar. Ett högt röste, som uppgår från pilastrarna, har hålkälade vattenlister. Vestra kapitälerne framte utifrån inåt följande föreställningar. En stor ros, Simson uppbryter lejonets gap, och derefter märkas sex mindre bestämda personer. Å östra kapitälerna afbildas inifrån utåt Marias bebådelse och hennes besök hos Elisabeth; Josef vid Marias hufvudgärd, derjemte barnet samt oxen och åsnan; derefter Maria med barnet samt de tre vise männen med skänker. Portalen är något slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Öster om ingången finnes ett spetsbågigt fönster, hvari en midtpost med motsvarande karm uppbär två trebladiga spetsbågar och derpå en trebladig ros. Posten karmen bågarne och rosen prydas utvändigt med rundstafvar, men sådana saknas invändigt. Altarväggen har tre spetsbågiga fönster, af hvilka det mellersta är lika bredt som, men något högre än de två öfriga. I dessa tre fönster märkas rätvinkliga karmar och i det mellersta en trebladig betäckning. Korets alla fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. I södra sido[ 20 ]muren mot östra ändan finnes en högspetsig sittnich med en starkt framskjutande sitthäll, som är skråkantig. I södra ändan af altarväggen ses ett rakspetsigt och i midten ett rakbetäckt väggskåp. I norra sidomuren mot östra ändan märkes ett större väggskåp. En enkel ingång i norra sidomuren inför till en sakristia. Den yttre omfattningen har poster på hög tröskel och rundbågig betäckning; men den inre är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian är en ny eländig byggnad.

På ett muradt altarbord ligger en stor hålkälad skifva af slipad kalksten. På midten af framsidan och under skifvan finnes ett fyrkantigt hål. En altartafla, hvilken är arbetad af trä och företer ett dåligt arbete i rococomaner, omfattar en större temligen klen oljemålning, som föreställer nattvarden, och deröfver en mindre, som skildrar himmelsfärden.

En rund kalkformig dopfunt är alldeles slät och består af slipad kalksten. Hela höjden utgör 3.3, skålens yttre tvärmått 2.6.

Enligt en anteckning från medeltiden har kyrkan 1296 blifvit uppförd[1]. Man märker vid första anblicken af byggnaden, att der funnits ett vida mindre kor, måhända med utsprång, innan det nuvarande tillkommit. Nyssanförda årtal kan väl gälla i afseende på skeppet och tornet, men icke på koret, af hvilka de förra äro samtidiga och hållna i ren rundbågsstil, men det sednare i utbildad spetsbågsstil. Således måste rundbågsstilen på Gotland liksom på många andra ställen blifvit en längre tid använd för beredande af besparingar. Det tyckes, som koret uppstått omkring år 1400.




  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.