Hoppa till innehållet

Handbok för Fiskare/Om Fiskfångst/IV

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  III.
Handbok för Fiskare
av Johann Benjamin Meissner

IV.
V.  →


[ 59 ]

IV. Särskilda anmärkningar wid Fiskfångsten.

A. En Fiskares person och Syssla.

Hwad en Fiskares person och syssla angår, så fordras at han til sit sinnelag är: munter och waksam, försigtig, oförtruten och upmärksam.

1) Munter och waksam måste han wara, för Fiskens geswindighets skull, dess hastiga och många rörelser, och för dess slippriga natur och egenskaper.

2) Försigtig måste han wara, för at kunna förekomma Fisken i des hastiga rörelser, och på et beqwämt sätt [ 60 ]utlägga sin fiskredskap, samt densamma sorgfälligt underhålla.

3) Oförtruten, emedan många gånger, likasom wid jagt, fångsten kan wara liten eller ingen.

4) Upmärksam, så at, om han håller räkning öfwer sin fångst och Fiskens försäljning, ingen ting må uteglömmas; at förtiga andra tilfällen der upmärksamhet kommer til pass.

B. Om nyttan af Fiske.

Hwad nyttan af fiskfångsten widkommer, så wil jag blott anföra följande om det utländska fisket; nämligen, at det är allmänt antaget och bekräftadt, at Holländarne, endast af sit Sill- och Stockfiske, årligen göra sig en inkomst af en million 470,000 gyllen, och dermed rikeligen underhålla 20,000 människjor, med barn och tjenstefolk, som derwid äro sysselsatta.

Widare är äfwen bekannt, at Hertigdömet Medina Sidonia i Spanien winner årligen af sit fiske 16,000 Riksdaler, och Hertigdömet Arka öfwer [ 61 ]40,000; til at, för korthet skull, förtiga England, Swerige, Dannemark, Italien, och flera.

Med hwad stor nytta fisket idkas i Tyskland, derom kunde man skrifwa en hel särskild bok; och det skulle fordras mycket arbete och möda, om man särskildt til detta ändamål wille genomgå hwar Provins, Furstendöme, Hertigdöme, Riksstad, och de förnämsta floder såsom Donau, Rhen, Main, Mosel, Elbe &c. Summan af inkomsterna af fisket å dessa ställen skulle utgöra en oerhörd skatt. Man besinne blott, at karpfångsten ensam kan hwart 3:dje år skaffa Lothringen en inkomst af 60 tusen franker, och deröfwer. Hwad winst man årligen har af laxfisket wid Rhen, kunna de städer bäst intyga, som äro belägna wid detta fiskrika watten: i synnerhet S. Goar, Caub, Mainz, och aldramäst Laufenburg, som deraf har sin största inkomst.

C. Hwilken til Fiske är berättigad eller ej.

Denna fråga är werkeligen wigtigare, än at den kan anses som [ 62 ]öfwerflödig i denna lilla Afhandling. Ty ganska lätt kunde en som är begifwen på detta tidsfördrif, af okunnighet råka i answar och fara.

De större segelbara och fiskrika watten äro wanligen, mot en årlig faststäld afgift til det Almänna, förpagtade til wissa personer, och det för något wisst distrikt, och på wiss tid. Derföre är det icke rådligt för någon, at befatta sig med fiske i sådana floder, hwilka, likasom skogar för jagten, höra under Landsöfwerhetens uteslutande rätt. Ty den som fiskar i en annans watten kan, enligt rikets stadgar, så wäl i anseende til beskaffenheten af personen, som af sjelfwa gerningen eller fisket, efter omständigheter pliktfällas eller dömas til döden. Dock göres wanligen icke så stort afseende på krokfiske, och de flesta Landsherrar tillåta det gemenligen åt hwilken som helst.

Men den, som fångar Fisk ur fiskdammar, sumpar, canaler och andra tilslutna förrådswatten, antingen det sker med krok, eller annan redskap, eller med blotta händerna, kan, om han blir [ 63 ]öfwerkommen och gripen, efter rikets stadgar, straffas som en tjuf, antingen med landsförwisning, eller med andra straff, efter brottets storlek och beskaffenhet. Ty hwarje skada, som å wår egendom eller besittning af andra tilfogas oss, kan som tjufnad anses, och bör som sådan bestraffas.

Deremot har man rättighet at fiska uti alla de watten, som äro fria och icke förpaktade, eller lyda under någons ägande rätt särskildt; så at man med skäl och rätt kan anklaga den, som wil förhindra en detta.

Det som nämdes om tjufnad är äfwen at förstå om de watten, der Kräftor hållas i förråd; såsom ock om Forellsumpar och Forelldammar.

Hit hörer äfwen Utter- och Bäfwerfångst, som äfwen räknas som et anhang til regalierna och jagträttigheterna; hwarföre ock, om en Utter fångas på torra landet, i skogen, den kommer at tilhöra Egendomsherren för den jagt-trakten: om åter Uttern fångas i watten, så tilkommer han den, som der [ 64 ]är Herre öfwer fisket. Detsamma gäller äfwen om Bäfwern och andra watten-djur.

D. Skilnaden mellan Fiskwatten och deras indelning.

Om fiskwatten är följande nödigt at weta, nämligen: Stillastående watten kunna på olika sätt betraktas, och åtskiljas, såsom:

a. i stora;

b. i medelmåttiga;

c. i små.

1) De stora dammar äro de, som man efter ortens läge och beskaffenhet anlägger i en smal däld mellan twänne landuphöjningar, och som man således kan tilsluta med en icke alt för lång updämninq. Detta slags dammar eller fiskdalar träffar man i Tyskland af åtskillig storlek; somliga äro en half mil långa, andra en mil, och andra åter kunna gå ända til halfannan, och tillika wara tämmeligen breda, alt efter ortens läge och beskaffenhet.

[ 65 ]2) Beträffande de medelmåttiga fisk-dalarna, så äro de knapt fjerdedelen så stora som de förra. Men de anläggas på samma sätt, alt efter landets beskaffenhet.

3) De små fisk-updämningar anläggas på en ängsmark, der et litet watten flyter fram. De göras af åtskillig storlek, och tjena at deri förwara den lefwande Fisk, som fångas i de närmaste watten, för at derur wid behof uptagas åt köket, eller til at försäljas.

Uti de stora, långa, breda och någorlunda djupa watten trifwas gerna Karp, Gädda, Mört, Nejonögon, Rudor och dylika fiskslag.

I muddriga, gyttgiga och stillastående watten wistas gerna Ål, Sutare eller Linnare, Smärling[1], och andra osunda, slemmiga och phlegmatiska fiskarter.

I brunswatten och friska källor, som hafwa grusbotten, och hwilkas bräddar eller stränder äro bewäxta med albuskar, uppehålla sig gerna Foreller, [ 66 ]Kräftor, Norss, Mört, Abbor, Smärling, Gers och andra goda kok- och stek-fiskar.

De flytande wattnen äro likaledes skiljaktiga, såsom: stora, små och medelmåttiga.


  1. Cobitis fossilis Linn.