Jag sökte så länge (af Wirsén 1884)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Törnen
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

Jag sökte så länge
I qvällen  →


[ 192 ]

Jag sökte så länge.

Jag sökte så länge för hjertat en tröst,
En hvila för tärande tankar,
En ört för att läka mitt sårade bröst,
En hamn, der jag kunde slå ankar.
Jag sökte så länge, jag söker ej mer:
O Jesu, min hamn!
Din öppnade famn
Evinnerlig frid åt den längtande ger.

[ 193 ]

Jag sökte i tanke, jag sökte i sång,
Och ofta jag fann hvad jag sökte,
Men snart blef ånyo mig stugan för trång
Och ständigt min trånad sig ökte,
Tills ändligt åt andens odödlighetshopp
En källa så ren
I aftonens sken
För sökande pilgrim vid korset rann opp.

Den djupaste längtan i menniskobarm
Kan stoftet till hvila ej söfva,
Man söker den döfva med visor och larm,
Men sist den sig låter ej döfva,
Den tär med sin oro vår innersta märg,
Tills bäfvande sist
Man går med sin brist
Till Honom, som blödde på Golgata berg.

[ 194 ]

Det spirar en ört i Bethaniens dal,
En ört vid Genesarets vågor,
Den läker mitt sår och den löser mitt qval
Och stillar de frätande plågor,
Den smakte så bitter i förstone väl,
Jag tog den emot
I ånger och bot,
Nu smakar den ljuf för min frälsade själ.

Jag eger Dig, Herre, då eger jag allt.
Hvad skulle jag söka i verlden?
Dess njutning är gift och dess glitter är kallt,
Förrädisk den smekande flärden;
Jag sökte den fordom, jag söker ej mer,
Man tappar sig sjelf
I nöjenas elf,
Man finner sig sjelf, när åt Dig man sig ger.

[ 195 ]

Nu älskar jag mer, än jag älskat förut,
De blommande, jordiska stränder,
Ett skimmer nu breder deröfver sig ut
Från högre, lycksaliga länder,
Det hvilar en helg öfver äng, öfver dal,
Och blomman står skön
I doftande bön,
I skogarne brusar högtidlig koral.

Men allt hvad jag ser är en skugga ändå
Mot fröjd som mig bidar i hoppet,
O Jesu, behåll och bevara mig så
Att ej jag må stanna i loppet
Men sträcka mig efter hvad frammantill är
Och komma en gång
Vid englarnes sång
Till hemmet, der evigt Du blifver mig när!