Jorden rundt på åttio dagar/34

Trettiofjerde kapitlet.

Passepartout gör en gräslig ordlek, som man kanske ej hört förr.

Phileas Fogg var i fängelse. Man hade fört honom till arresten i tullhuset i Liverpool, der skulle han tillbringa natten i afvaktan på sitt forslande till London.

I det ögonblick mr Fogg arresterades, ville Passepartout störta sig på detektiven, men några polismän hindrade honom derifrån. Mrs Aouda, förskräckt öfver hvad som händt, kunde alldeles icke begripa sammanhanget. Passepartout förklarade alltsammans för henne. Mr Fogg, den hederlige och modige gentlemannen, [ 255 ]hvilken hon hade att tacka för sitt lif, var arresterad för stöld! Den unga qvinnan protesterade mot ett sådant antagande, hon harmades djupt i sin själ och tårar runno ur hennes ögon då hon såg att hon icke kunde göra något, icke försöka något för att rädda sin räddare.

Hvad Fix beträffar, så hade han arresterat vår gentleman, emedan hans pligt bjöd honom det, han måtte vara skyldig eller icke. Domstol skulle afgöra den saken.

Men då trängde sig en tanke på Passepartout, denna förfärliga tanke, att han bestämdt vore orsaken till den olycka, som inträffat. Hvarför hade han dolt alltsammans för mr Fogg? Då Fix omtalade, att han var polisagent och det uppdrag han hade, hvarför hade han åtagit sig att icke underrätta sin husbonde derom? Hade han vetat detta, skulle han utan tvifvel gifvit Fix tydliga bevis på sin oskuld; han skulle hafva öfvertygat honom om att ett misstag egde rum, och för resten skulle mr Fogg ej ha behöft att släpa med sig på sin bekostnad denna olycksfågel till polisagent, hvars första göra blef att arrestera honom i det ögonblick han satte foten på det Förenade Konungarikets jord. När han tänkte på sitt oförstånd, intogs den hederlige karlen af aggande samvetsqval, han gret, han ville krossa sitt hufvud mot väggen.

Mrs Aouda och han hade trots kölden stadnat i förstugan till tullhuset; ingendera af dem ville gå derifrån. De ville ännu en gång återse mr Fogg.

Vår gentleman var således totalt ruinerad och detta just i det ögonblick, då han var så nära att vinna sitt mål. Denna arrestering krossade honom i grund och botten. Anländ till Liverpool kl. half 2 e. m. hade han tid på sig ända till kl. 10,35 för att infinna sig i [ 256 ]Reformklubben. Således nio timmar, och han behörde blott sex för att komma till London!

Den som i detta ögonblick kommit in i arresten i tullhuset skulle fått se hur mr Fogg satt på en träbänk, orörlig, utan att vara ond, alltjemt lika lugn. Resignerad, kunde man ej säga, ty detta sista slag hade ej förmått bringa honom i uppror, åtminstone kunde man ej märka det. Hade hos honom uppstått ett doldt raseri, förfärligare derigenom att det hölls kufvadt, och som i ett ögonblick bryter lös med oemotståndlig kraft? Man vet det icke. Men Phileas Fogg satt der, lugn, afvaktande... hvad? Hyste han något hopp? Trodde han ännu på framgång, fastän han var instängd inom fängelsets murar?

Huru det än förhöll sig härmed, hade mr Fogg omsorgsfullt lagt sin klocka på ett bord och han satt och betraktade visarnes gång. Icke ett ord gick öfver hans läppar, men hans blick hade en besynnerlig fasthet.

I alla händelser var situationen förfärlig och för den som ej kunde läsa i hans inre sammanfattades den så här:

Hederlig karl, och Phileas Fogg var ruinerad — skurk, och han blef fast.

Hyste han någon tanke på att rädda sig? Tänkte han på att se efter om han skulle kunna praktisera sig ur arresten? Funderade han på att fly? Man kunde vara frestad att tro det, ty bäst det var gick han och såg sig omkring i rummet. Men dörren var stängd och fönstret försedt med jerngaller. Han satte sig igen, han tog fram resplanen ur sin annotationsbok. På den rad, på hvilken dessa ord stodo:

»Den 21 December, lördag, Liverpool» skref han:

[ 257 ]»80:de dagen, kl. 1,35 e. m.» och så satte han sig och väntade.

Klockan slog 3 i tullhusets ur. Mr Fogg konstaterade, att hans klocka gick två minuter före nämnde ur.

Klockan slog 4! Kunde han nu bara stiga på ett iltåg skulle han ändå kunna hinna fram till London och till Reformklubben före kl. 10,35. I hans panna lade sig några fina veck ...

Klockan half 5 hördes ett buller utifrån, gnisslande dörrar öppnades. Man hörde Passepartouts, man urskilde Fix’ röst.

Phileas Foggs ögon glänste ett ögonblick.

Dörren öppnades och han såg mrs Aouda, Passepartout och Fix skynda fram till sig.

Fix flämtade, hans hår var i oordning, han kunde ej tala.

— Mister! stammade han, mister ... förlåtelse ... en olycksalig likhet ... Tjufven arresterades för tre dagar sedan ... ni ... ni ... är fri!

Phileas Fogg var fri! Han gick fram till polisagenten. Han såg honom noga in i ögonen och nu gjorde han den enda snabba rörelse han gjort och skulle komma att göra i sitt lif: han lyfte upp sina båda armar och med en automats noggrannhet dunkade han med båda näfvarna på den stackars polisagenten.

— Präktiga nyp, de der! ropade Passepartout, som då gjorde ett grymt ordspel, värdigt en fransman: Pardieu! Det der kan man kalla en slående tillämpning af näfrätten!

Fix låg omkullslagen och yttrade ej ett ord. Han hade fått just hvad han förtjenat. Straxt derefter lemnade mr Fogg, mrs Aouda och Passepartout tullhuset, [ 258 ]de kastade sig i ett åkdon och efter några minuter voro de framme vid bangården i Liverpool.

Phileas Fogg frågade om något iltåg snart skulle afgå till London.

Klockan var 25 minuter öfver 4 och iltåget hade afgått 35 minuter förut.

Phileas Fogg beställde då en särskild train.

Flera snabbgående lokomotiver voro uppeldade, men enligt reglementet kunde ej det särskilda tåget få afgå från bangården före klockan 5!

Klockan 5 flög Phileas Fogg af, efter att ha sagt till lokomotivföraren några ord om en belöning som vore att vinna, i riktning mot London i sällskap med den unga qvinnan och sin trogne tjenare.

Han måste på fem timmar tillryggalägga det afstånd, som ligger mellan Liverpool och London — något som låter sig göra då banan är fri för trainer — och när vår gentleman ankom till bangården slog klockan 3⁄4 till elfva i alla kyrktorn i London.

Sedan Phileas Fogg således fullbordat sin resa jorden rundt kom han tio minuter för sent!

Han hade förlorat.