Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 25
| ← Kap 24 |
|
Kap 26 → |
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Passepartout promenerar.
Då Carnatic först skulle avgå klockan fem följande morgon, hade Fogg sexton timmar till sitt förfogande. Han beslöt sålunda att uppsöka fru Aodas släkting. Den unga kvinnan själv förde han till ett hotell, där han överlämnade henne åt Passepartouts beskydd.
Därpå begav han sig till börsen, men här fick han veta, att den efterfrågade affärsmannen för två år sedan lämnat Kina och flyttat till Europa. Fogg återvände således genast till hotellet och underrättade Aoda om hennes frändes förändrade vistelseort.
En stund satt hon tyst och funderade.
— Vad ska jag nu ta mig till? sporde hon därpå med sin milda röst.
— Följ med till Europa — helt enkelt! svarade Fogg.
— Men jag kan inte på detta sätt missbruka er godhet!
— Har kan ej bli tal om missbruk — er närvaro står ej alls i vägen för mina planer. Passepartout!
— Ja, herre!
— Gå genast ombord på Carnatic och beställ tre hytter!
— Ögonblickligen!
Och Passepartout kilade åstad, helt förtjust att ännu längre få resa i sällskap med den unga änkan, som alltid var så pratsam och vänlig mot honom. Om en stund saktade han emellertid sin gång, ty han hade gott om tid, och snart vandrade han makligt med händerna i fickorna nedåt hamnen och såg sig under tiden om.
Den lilla ön Hongkong kom 1842 i engelsmännens händer, sedan de segrat i ett krig, som de fört med Kina på grund av att regeringen i detta land förbjöd införsel av opium. Med utmärkt blick för framtiden valde den brittiska regeringen just ön
Hongkong till stödjepunkt för sitt inflytande och sin handel i Östasien. Hongkong och den portugisiska staden Makao, som förr var den viktigaste europeiska handelsplatsen i södra Kina, ligga blott tio mil från varandra, på var sin sida om mynningen av den vik, som leder in till en av Kinas största städer, Kanton. På Hongkong anlade engelsmännen en starkt befäst hamn, och utmed denna uppväxte snart staden Viktoria, som redan utvecklat sig så, att den hade 300,000 invånare. Den har också som handelsplats slagit Makao alldeles ur brädet och dragit till sig största delen av handeln på södra Kina.
Viktoria har en helt och hållet engelsk prägel, om ock dess befolkning huvudsakligen utgöres av kineser. Då man ser den gotiska domkyrkan, guvernörens residens, de väldiga dockorna, varven, magasinen, sjukhusen och skolorna, de med tuktad sten belagda gatorna, skulle man nästan vara frestad att tro sig försatt till en engelsk stad, som i likhet med Fileas Fogg gett sig ut på rundresa och kommit att glömma sig kvar i Kina.
På gatorna trängdes européer, kineser och japaneser, bärstolar och skottkärror med segeldukstak vimlade om varandra. I hamnen lågo sida vid sida krigs- och handelsfartyg från alla land samt en mängd egendomligt byggda kinesiska och japanska farkoster. Mest fängslades Passepartouts uppmärksamhet av blomsterdjonkerna, ett slags flottar, fyllda med trädgårdsjord, där blomsterodling idkades, så att dessa farkoster sågo ut som flytande blomsterrabatter.
På gatan lade han märke till några gamla kineser, som voro klädda i gult. En kinesisk barberare, som talade engelska, upplyste honom, att dessa gubbar voro över åttio år gamla och därför hade lov att kläda sig i gult, som annars är kejsarens livfärg. Detta fann Passepartout högst komiskt; han förstod ej, att till grund för detta bruk ligger den djupa tanken, att ålderdomen bör åtnjuta den högsta aktning och ära.
Slät och fin om hakan begav sig Passepartout ombord på Carnatic. Då han kastade en blick på kajen, såg han Fix gå av och an med ett missnöjt och bistert uttryck i ansiktet. Detta fröjdade Passepartout, som naturligtvis trodde, att det hade sin grund i Carnatics fördröjda avgång, som kom Fogg så väl till pass.
— Jo, jo! Det går de där herrarna i »Framstegsklubben» i magen, mumlade han förnöjd. Det är alldeles rätt åt dem och deras spion.
Utan att låtsa om något och med ett glatt leende närmade han sig Fix, som verkligen hade alla skäl att vara ond över sin envisa otur. Skulle den usla arresteringsordern aldrig hinna upp honom? Hann den honom ej i Hongkong i så god tid, att han här kunde anhålla Fogg, skulle denne aldrig mera kunna gripas.
— Nå, herr Fix! Följer ni med vidare? sporde Passepartout.
— Ja! mumlade Fix och bet samman tänderna.
— Vad sa jag! utropade Passepartout och skrattade högt. Jag visste nog, att ni inte skulle överge oss! Kom nu, så går vi och beställer platser!
De gingo in på ångbåtsbolagets kontor och togo fyra hytter. Just som de skulle avlägsna sig, underrättade dem en av tjänstemännen, att Carnatic hunnit reparera ångpannan tidigare än man hoppats, och att den skulle avgå redan på aftonen klockan åtta i stället för klockan fem följande morgon.
Passepartout tog ett skutt i glädjen.
— Det kommer min husbonde väl till pass. Jag ska genast gå och meddela honom denna nyhet. Vad han ska bli glad!
— Nu eller aldrig! tänkte Fix. Här finns ingen annan utväg.