Kårt författning af några lyckelige curer som skedde om sommaren af åhr 1702. widh de för några åhr sedan upfundne hälsso-källor i Wesmanland.
|
Kårt Författning
Af
Några Lyckelige Curer
Som skedde
Om Sommaren af Åhr 1702.
Widh
De för några Åhr sedan
Upfundne
Hälsso-Källor
I
Wesmanland,
Jemte
Någre til Suur-Bruns Curer hörige
Frågor,
Upsatte och uptecknade
Af
Samuel Skragge D.
&
Med. Prov. Westm.
STOCKHOLM, tryckt af Michaele Laurelio,
Åhr 1703.
Den Durchleuchtigste Furstinna,
Fru Hedewig Sophia,
Sweriges, Göthes och Wendes Arf-Furstinna, StorFurstinna til Finland, Hertiginna i Skåne, Estland, Lifland, Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pommeren, Cassuben och Wenden, Furstinna til Rügen, Fru til Ingermanland och Wissmar; Så och Pfaltz-Grefwinna widh Rhein i Beyern, til Gülich, Cleve och Bergen Hertiginna. Hertiginna til Schlesswig Holsten, Stormaren och Dithmasen, Grefwinna til Oldenburg och Delmenhorst.
Durchleuchtigste Furstinna.
OM det är en oemotsäijelig sanning, af sielfwe sanningens Munn framförd, at ett gått trä bär altid goda frucht; så är det eij mindre enligit, så wäl med sielfwa naturens Låpp, som med dageliga förfarenheten, at af store med store Dygder och fullkomligheter begåfwade föräldrar, store och til alla dygdige böijelser artade Barn härstamma. At wilia här med en så ringa penna, som min är, beskrifwa, eller med en så illa talande Tunga uth tala de store och Heroiske Dygder, som Eders Kongl. Höghets, högstsalige och i åminnelse Glorwyrdigste Kunglige föräldrar i högsta Graden possiderat, wore en så inbillad Saak, som at med en sked watn willia drifwa Hafwet utöfwer sina Bräddar, eller med en Fackla wilia uplysa Solen. Förfarenheten och hela Europas otwungne Samtycke hafwa det nogsamt redan bewijst, och ett långt stillatigande, såsom wijd en afgiord Saak, det långe sedan bekräftat. Men at af deras Heroiske fullkomligheter samme slags Arfplantor äre upwuxne, det är nu så åthskillige resor och med så många otwifwelachtige Proof för hela werlden bekant giordt, at det en stoor Deel der af draget til förundran och en ey mindre upretat til afwund öfwer så härliga och stora den Carolinske Familiens i Swerige gåfwor och förmånner. Hwem weet icke med förundran och största Sinnens rörelse berätta, hwad i desse tider Konung CARL den XII. Eders Kongl. Höghets stora Herr Broder, Med Gudz Hielp, för manlige och tappre Bedrifter utfört? hwem weet icke omtala med hwad ogemeen Nåd, han hela Armeer godwilligt uhr sina Händer släpt? Och hwem kan nogsamt besinna, huru han i så unge Åhr, kan penetrera och öfwerwinna så månge och för andre, än en sådan Hielte, aldeles oöfwerwinnerliga skinande swårigheter? Sammaledes är ingen så wäl af Swenske som Furstlige Holsteniske undersåtare, som tillfyllest kan utseija, hwad för store Kongl. och Furstlige egenskaper och fullkomligheter til Eders Kongl. Höghet ifrån dess store och oförliknelige Konungslige Föräldrar härflutet. At iagh må förtijga alle andre, så är den höge Nåden, med hwilken Eders Kongl. Höghet alle, ja och de ringaste, bemöter, ett kraftigt bewijs der uthaf. Denne samme store och prijswärdigste nåden är, som har giordt mig, Eders Kongl. Höghets underdånigste tienare, så dristig, at medh en liten och owärdig Tractat om Watn, wijsa migh i Eders Kongl. Höghets Åsyn.
Durchleuchtigste Furstinna, man läser om de Persianske Konungar, at de ey illa uptaget, der deras undersåtare medh Watn i händren dem undertiden bemött och beneventerat, när de ey annat hafft i förråd: Jagh förseer migh och i underdånighet til Eders Kongl. Höghetz widtbekante mildhet och nåde, at Eders Kongl. Höghet, eij medh onåde uptager det iag, i mangel af alt annat, med watn och med en om Watn allenast handlande Tractat, understår mig at komma för Eders Kongl. Höghets ögon, med det otwifwelachtige hoppet, at såsom Eders Kongl. Höghet altid låtit påskina en särdeles fägnad och inclination för sitt och wårt käre Fäderneslands Lycka och Wälgång, så lärer Eders Kongl. Höghet, och så eij medh ogunst här af förmerckia, hurusom någre för intet månge åhr sedan i Wesmanland upfundne Hälso-Källor månge Sweriges inbyggiare til sin förlorade Helsa igen förhulpet; i hwilken förtröstan iag den och in för Eders Kongl. Höghets Fötter nederlegger, med allerödmiukaste böönfallan, Eders Kongl. Höghet täcktes låta honom och de Watn han handlar om, såsom framflytande i en Sweriges Province, den Eders Kongl. Höghets Högst-Salige Herr Fader mycket älskat, och i Lifztiden besökt, uthi sin Nådh och Hägn wara inneslutne, af hwilke iagh och underdånigst beder någre få Strålar måtte få skijna på den, som intet högre önskar, än at til Dödzstunden få framhärda.
Eders Kongl. Höghets
Samuel Skragge.
Gunstige och Rättsinnige Läsare.
NÄr man medh behörig omtancka, genom läser den handelen, som står beskrefwen om Dammen Bethesda, uthi Joh. Evangel. 5. Capitel, och deremot jämförer de härlige Curer, som wijd desse Hälsso-Källor i förflutne tree Åhren skedde äre, på äfwen lika patienter, som der uti den 3 vers. finnas uptecknade, nembl. Blinde, Halte, Borttwinade, och en stoor hoop andre Siuke: Så kan man medh skiäl säija at om icke, som der en Engel stiget nedh och rördt watnet, så har dock Gudz Hand och wälsignelse waret der hoos, hwilken der wid så underlige ting förrättat, at man wäl må med den Kongl. Propheten uthbrista af dess 86. Psalm: Herre tigh är ingen Lijk ibland Gudarna, och ingen är som så giöra kan som tu. Denne stora och allena undergiörande Guden, hwilken hoos Proph. Jerem. i det 10. Cap. 16. v. kallas fårmeraren af all ting, (Jotseer haccol) har ey allenast lemnat store och underlige Prof och märckmäle af sin allmacht och wijshet på jorden, på hwilken han skapat både den store Elephanten, hwilken efter den Curieuse Peireskij noga och accurate wicht, som Garsendus det berättar, woog in moot 5000. Romerske skålpund, bestående hwarthera af 12. Unss, det är öfwer 187. Swenska Lisspund, eller öfwer 9. Skieppund: och den lilla måtten som finnes i gammal murcken Ost, af hwilka månge tilhopa ey kunna wäga ett Gran, eller Pepparkorns wicht, hafwa doch sina lemmar til sinnen och rörelse, som Ögon, Musklar, Senor och mehra sådant: Uthan han har och så uthi Watnen, satt och intryckt sådane footspår af samme sin allwijshet och macht at man sigh ey nogsamt deröfwer kan förundra; Ty til at förtiga, huru många 1000de slags Diur och Fiskar han der uthi skapat och förordnat, och ibland dem den store Waalen, som Joh. Faber Lynceus berättar wara upkastad wijd öön Corsica, som waret 100. Foot eller 50. alnar lång, och hade en Unge i sigh af 15. alnars längd; Och twert emot, de minste af alla Fiskar, som med microscopio, ja ibland, med bara ögat skiönjas hopetals simma up och neder i Wijnätickia och andra liqueurer; hwilka, ehuruwäl de äre fullkomlige til alla sina lemmar, och kunna simma som en annan stoor Fisk, ja fast snabbare ändå, likawist när de jämföras med den förenemde ostmalen, eller Måtten, så äre de ey större än ett been eller lägg af den samme: Til at förtiga detta alt, säger jag, så har denne store och mechtige Skaparen uti Watnen lemnat, jemte 1000de tals andra förmånner och skattar, de härlige och hälsosamme Mineral-Kraffter ock Ångår, hwilke så mången Menniskia til deras Helssa, som är fast härligare och kärare än alla Werldzlige Håfwor förhulpet. Så at när man sådant uthi det Simple, och efter ögnsichten aldeles oblandade Watnet, måste förspöria, må man fast hälre uthaf den 104. Psalm uthsiunga: Låfwer HErren som låter Källor utbrista i dalomen, så at Watn emellan Bärgen flyta, än medh så ringa omtancka och obetänckt omdöme, som esomoftast skeer, bemöta och wanhedra desse HErrans Nåde- och under-Wärck, som han ey allenast til Menniskians Nytta och Helsa, uthan förnemligast til sitt Namns Låf, Prijs och utwidgande förordnat och bestält hafwer. Jagh recommenderar desse i denne Tractaten andragne Hälso-Källor och migh sielf i den gunstige Läsarens Gunst, och bewågenhet, och förmodar at hwar och en rättänckt, helre uthwälier der wijd, desse härlige gåfwors gifwares och wälsignares Beröm och Prijs, än dess Wanheder och Föracht.
Extract af deras Kongl. May:ters Archiaters, Herr Doct. Urban Hiernes Bref til Högwälb. Herr Baron och Landzhöfdingen Gustaf Cronhielm, daterat Stockholm den 19. Junii, 1701.
JAg war för nådon tijd sedan med Herr Doctor Skragge uthi Fleckeboo, och besåg sampt proberade Sätra 5. Brunnar, af hwilka jag de 3. kallade Trefaldighetz Brunnar, befant af särdeles qvaliteter, så at jag hoppas det desse Wattn de Medwijske lijtet lära efftergifwa, och i wissa siukdomar til äfwentyrs öfwergå, som i Miälte-siukdommar, Hierteklapningar, hwijta flussen, Mensibus tam retentis quam nimiis, in Artritide vaga Scorbuticâ, så wäl som alla Scorbuti generibus, hwar om nu wore för wijdlöftigt at handla. I Baad hoppas jag at de mycket större Curer lära giöra än Medwij, warandes af Mineralier mycket rijkare än de förra: Och ehuruwäl at synliga Victrioli flores opp i Jorden effloreseera, så äro de dock, som jag i Laboratorio försökt, så flychtige, at de ingalunda ehuru lindrigt de handteras til något Corporaliskt Victriolum eller sal Victriolatum kunna bringas, och det mig aldramäst behagar, at desse Brunnar äro uthi Högwälborne Herr Landzhöfdingens tijd komna i bruk, hwilken Heder ingen af dhe förra Herrar Landzhöfdingar har kunnat belefwa, ty inventio alicujus acidulæ är intet så ringa ting som man troor. I Tyskland, Franckrijke och Engeland, enär sådant skeer, blijr der af ett starckt Roop och alla avisor fulla, och dhe, som det upfunnit, eller i bruuk bracht, med serdeles nådeteckn ansedde. Reverâ är det en särdeles Wälsignelse, at dhe i Herr Landzhöfdingens tijd upkommit, förhoppandes iag at dhe med tijden lära komma större renommé än man troor och täncker.
Detta Extract wara lijka lydande med original brefwet, attestera
Joh. Mehnlös. E. Thuen.
I. N. D.
Den I:sta Observation.
EN Gåsse Lasse wid namn om sine 12. à 13. åhr, född på Wermelandzdaal, som alt ifrån barndomen waret Krympling och förd kring Landet gård och by emellan, blef och så några dagar för Brunstiden buren af kärran in på min gård: Och ehuruwäl hans tilstånd syntes wara så swårt, at ingen mennisklig hielp skulle kunna honom derifrån befria emedan passionen ifrån barndomen warat, och hålarna med benen i kårs så sutte fastkrumpne wid låren, at ingen ehuru starck han och wara månde, kunde röra dem det ringaste der ifrån; likawist, som iag wiste at för Gud är ingen ting omöielig, så wille iag eij heller i detta måål misströsta, utan lät föra honom på kärra öfwer 3. mijl til källorna, hwar af han drack och 3. weckor wid pass tumblade efter wanligheten som ett nystan på händerne och de ihopkrumpne knään; efter hwilka 3. weckors förlopp han ifrån tårpet Broerne der han låg, ohngefär 400 steeg ifrån källorne, begynte krypa på knänen, som då blifwit smidige och någorlunda böilige; och när han sedermehra än wid pass 14. dagar drucket och blefwet twungen (ty godwilligt wille han intet) at esomoftast bada, begynte han med en kryckia gå räät och håppa på det ena benet. Änteligen kom han så wijda, at han utan kryckia begynte leda sig uth med wäggarna, och wid slutet aldeles och fullkombligen gå, som han och nu för tiden går och alt sedan gått i Wästerås Schola, hwarest iag lät honom efter dess åstundan introducera, och gifwit det Tilnambnet Fontanus efter han genom Gudz Nåd och desse källors kraft så underligen blefwet hulpen.
Och som denne lyckelige och af Gudh wälsignade Curen föll sombligom så underlig och otrolig före, at de begynte utsprida det denne Gåssen måtte hafwa giort sig sådan: Ty nödgades iag till hemmande af dylikt ogrundat spargement begära der om fölliande attester, för utan det at iag än der wid kan framföra öfwer 30. à 40. witnen som det med egne ögon åskådat.
Ett bref från Wästerås af den Octobr. 1702.
IBland de härliga Curer som förledne Sommartijd igenom Gudz wälsignelse skedde wid Sätra Hälsso-brunnar, är den icke den ringeste at skatta, som wij alla ögonskenligen sågo uppå den ofärdige Gåssen Lasse ifrån Wermeland, hwilken wid min ankomst war så ihopkrumpen at han rullade sig fram som ett Hiul, utan at han det ringaste kunde böia sine knäleder. Jag försökte om han det med flijt skulle giöra, som månge oförskiemde Tiggiare, der med at beweka folcket til medyckan och barmhertighet mot sig: Men då iag begynte bryta, war det mig omöieligit at utstreckia Låren ifrån Benen, utan Senorna i knäweken kändes som hårda pinnar. Han continuerade sedan med drickande, och tillika understundom badade, då iag fann at han alt mehr och mehr kunde böija sine knän och hielpa sig fort: fördenskull som han i Brotårpet hölt sig mäst upp[e] derest iag wistades, twingade iag honon hwar dag at bada sig, ja och ofta twenne gånger om dagen; hwar igenom han änteligen kom så wijda at han kunde gå räät på kryckia, och hoppa på det ena benet, och på sidstone hielpa sig fort utan kryckia. Han war wäl i begynnelsen som små barn något owan at gå, men på slutet kunde han löpa med mig kapp. Jag skickade honom sedan åthskillige ärender, hwilka han oförsumeligen bestä[l]te uti ett löpande. Der iag detta icke hade sedt med mina egna ögon, kunde iag äfwen som många andra hålla det otroligit; men nu bör mig eij förtiga ett så stoort Gudz Wärk, som han emot allas förmodan uppå detta fattiga barnet i så måtto bewijsat hafwer. Jag kan och icke underlåta at berömma Herr Doctoren sielf, som så högt låtit sig wårda om denne fattige Gåssens wälfärd, hwilken möda han och wijste sig hafwa ospard för alla andra fattige Patienter, som då för tiden wid Hälsso-Brunnarna sig uphöllo etc.
Ett bref från Upsala af den 7 Octobr. 1702.
ANgående den ofärdige och krumpne Gåssen från Wermeland, hwilkens Lår och been så woro sammandragne at fötterna med benen wände sig tilbaka upföre, som förledne Sommartijd til Sätra Hälsso-Brunnar kommen war, så är om honom detta at berätta. När han en mårgon först wid sin ankomst kom på Gården i Sätra-by äländigt tumlandes, tänckte jag giörligit wara hans Låår och Been at uthdraga, helst efter Gåssen ung war, och således intet af stora krafter; Men då jag der på hårdt begynte bryta, woro Senorne så hoopdragne at det ogiörligit war, måste så der med afstå, fruchtandes at der iag mehra der med skulle arbeta, skulle sielfwa Benen blifwa bräckte etc.
II.
BEngt Jonsson från Hubbo fick efter en swår siukdom för 3. åhr sedan Slag på hela wänstra sidan, som honom 26. wekor wid sängen höll. När han kom til Källorna war Foten och Låret ännu så slake, at han med en krycka som nogast kunde i 4. Dygn skrida hem ifrån dijt ohngefär 9 fierdings wäg, och Armen kunde han ingalunda röra från sidan. Dessutan hade Fingren på handen af samma wänstra sijda i desse 3. åhren settat så inkrumpne mot sielfwa handlogan at de der giort stora gropar för sig och naglarne wäxt tilbakars krokote och långe som kloor. Han drack intet öfwer åtta dagar, för än han lade kryckian bort, och gick tämmeligen stadigt på det benet som Slaget waret uti, och i medler tijd begynte de krumpne och som kiäppar stele Fingren blifwa så smidige at han efter några wekors drickande kunde dem uthräckia heel räte.
III.
KArin Matz dåtter från Kylbo i Norberg om sine 18. åhr, drack för 6. à 7. weckor sedan af en källa der i Skogen kallad Kafwelbro källan; och mot aftonen när hon skulle miölka boskapen, kom henne en sådan yrhet och swimning på at hon föll öfwer ända och sedan måste ledas hem af en annan, då hon under wägen föll 3 gångor omkull. Efter den tiden kom på henne hwar afton en sådan anstöt, som war faaslig at anse, i det hon kastades öfwerända och wid pass 1. timas tijd, anfächtades föga annorlunda än de som kallas besatte, så at hon och af twå menniskior måtte hållas och achtas. Jemte ett starckt tändernas skärande, uthblåste hon wid hwar andedrächt ett skedblad eller mehra skummig blod, som syntes komma up uhr Lungan eller Magan, emedan hwarken Tunga eller goom eller munn war såår eller något skadd, så at hon wid hwar Paroxysmo således blåste up en tämmelig quantité af blod. När hon allenast någre dagar druckit af Källorne begynte denne faslige anstöten straxt minskas, och när hon 10. dagar drucket, blef den aldeles borta; då hon och i medler tijd, fick sin liflige röda hy igen, som tilförende war aldeles borta.
IV.
ANicka Jansdotter från Skrifwarbo i Grytnes sochn, kom til Brun, så betagen af ett Slag, på hela nedre delen, at fötterne och benen woro som trasor, och när man wille ställa henne på fötterne, föll hon af wahnmechtighet neder på knänen; och måste fördenskull af andre bäras i en Bood, som en annan stock: Hwarföre iagh ibland lät köra henne på en Kärra til Källorna, men mestedeles nödgades hon dricka Watnet sådant som det af andre til henne i ypna kärille bars. Dessuthan woro fingerne på både Händer så contracte, at hon intet kunde taga medh dem, eller mata sig sielf, uthan fingeränderna såtte fastkrumpne wijd handlogarne. När hon drucket och badat i 14 dagar, blefwe händren så smidige at hon både kunde taga och syy medh dem, och på tredie weckan begynte hon stå på föttren, men på fierde kunde hon gå uth medh bänkar och sängar. Och som Brunstiden sedan war förfluten, nödgades hon resa heem til en annan gång.
V.
EHuruwäl at Gutta Serena, eller Swarta Starren hålles för en af de swåraste siukdomar at curera, ja af mångom aldeles incurabel, som jagh ock hwarken wid Medewij eller andra Brunnar hoos hwilka jagh bruns curen förestådt, der emot funnit någon wärckan: Icke dess mindre skedde wid desse hälssokällor i denna siukdom ett märekeligit prof på en Anicka Staffans dåtter från Willbärs sochn i Upland, Hwilken för 8 åhr sedan efter en heftig Feber och meer än 8 dagars upkastning, fick Swarte Starren på begge ögonen, dock så at hon medh det wänstra någorlunda kunde see dagen, men medh det högra alsintet. När hon 5 weckor drucket och twettat ögorna, begynte det wänstra ögat, som hon sade, bli klarare, men medh det högre ögat, medh hwilket hon alzintet sedt, kunde hon skillja hwidt och swart och säija, när jagh höll bref för ögat, eller käppen eller sådant, det de af Brunsgästerne som wid dess afresa tilstädes woro, tillika medh migh sågo.
VI.
ÄFwen samma lycka hade Skomakarens ifrån Skerkie sochn Anders Månssons Sån, Anders wijd nambn, som i 14 åhr så warit beheftat med denne swarta Starren, at han alzintet sedt, ja icke Solen eller dagen en gång. Denna sade när han en tijd druckit, begynte han kunna see störpaaren på gärdzgårdarna som wore omkring gatan emellan Bro-Tårpet, der han gästade, och källorna. Och nu halft åhr efter Curen säger både fadren och han, det han kan skiönja och weija stora stenar, eller Creatur, om de äro honom i wägen, det han tilförene intet kunnat giöra, utan i sine ögons mörcker gått ända på dem, mitt på liusa middagen.
VII.
EIj mindre Under skedde medh Karin Anders dotter, från Sand i Färnboo om sine 68 åhr; hwilken kom til Källorna, af en annan ledd, heel blind så at hon icke sågh dagen eller kände någon ting från hwar annan; hwilket älände hon öfwer fyratijo åhr dragetz medh, jemte ett stadigwarande kokande och susande i hufwudet. Och som jagh så wäl för hennes som Siukdomens ålder skull, som i anseende til andre considerationer, hölt både Siukdomen för incurabel och henne för en sådan som allenast wille practicera sigh til Almosa, som för de fattige hwar Måndag rundeligen af de milde och miskundsamme Brunsgäster uthdeltes: Ty gick wäl 4. weckors tijd om, innan iagh wille henne något tildela, då hon likwäl altjemt sade sigh see bätttre och bättre, och Himmelen som ett Lakan. Änteligen försökte iagh henne medh pennan iagh hade i Handen, då hon sade, det wara en aflång smal ting, hwilket då iag förmärckte, ångrade det mig, at iag henne medh sådan hårdhet bemött, hwilken iag sedan ändrade, och med större confidence henne under Curen antog, hwar igenom hon genom Gudz nådh efter 6 weckors förlåpp så wijda avancerade at hon kunde nemna och see alt hwad man hölt henne för ogonen, och gick af glädie gråtande heem. Hufwud susandet gick och mestendeles öfwer.
VIII.
KJerstin Matzdotter från Salberget om sine 14. åhr, har sedan hon war 6. wekor gammal haft en swår och illa lucktande fluss på både öronen, hwilken giort henne så liumhörd at hon med stoor möda kunde höra det man hårt ropade i örat på henne. Deriemte har altstadigt dunckat i hufwudet, lika som man med en klubba stått och bultat der i. När hon en Monad drucket, och drupet af watnet liumt i örorna, fick hon så fullkombligen sin hörssel igen att modren sielf sade i närwahru af Mons. W. H. som då waar i kammaren, när hon tog afsked, att hon intet hade trodt om hundra det sagt, det hon någonsin skulle få höra så wäl som hon nu hörde; Dunckandet i hufwudet gick och aldeles bort.
IX.
ÄFwen så plågades en Jungfru från U. S. om sine 30. åhr en långan tijd af en swår fluss på öronen som och Rosen i hufwudet, hwilcket henne på sistonne så hårt angrep att hon snart sagt aldeles miste sin hörssel; Hon klagade sig altid höra för öronen ett starckt susande lika som en ström stundom som grisar skulle gnälla, ibland som klockor skulle ringa, som och ett starckt Sting stood henne i genom båda öronen. Ao. 1701. drack hon af desse källor allenast 20. gångor och badade 6. gångor, hwar af hon genom Gudz wälsignelse blef så till rätta bracht, att hon fullkomligen fick sin hörssel igen, som hennes egen Broders egenhändige hoos mig liggiande attest det bewitnar, iemte månge andre witnen som sielfwe det hört och sedt. Och i stellet för det samma Jungfru har tillförende hela åhret måst hålla wid sången af Rosen, har hon alt sedan der ifrån waret frij.
X.
EEn förnäm Dame kom til källorna at sökia boot för sine flussige och swage ögon, och fann der emot innom få dagar stoor lijsa: Men när hon 8. a 10. dagar hade druckit, fick hon medh Påsten ett oförmodeligit bref om en af sine anhöriges dödelige frånfälle, hwar öfwer hon blef så altererat at hon eij kunde mehra dricka af wattnet, utan reste medh en häftig sorg och grämmelse heem til sitt härrberge, hwarest hon så lade denne händelsen på sinnet, at hon mot aftonen begynte få ett slag på högra armen och handen och sedermehra på hela den högra sidan, så at föttren, tånen och fingren medh armen blefwe orörlige och styfwe som kiäppar, så at man medh ingen macht kunde röra dem eller wijka hwarken fram eller tilbakars, och fingren blefwe på den handen så contracte och inkrökte at man nödgades medh stoor force räta uth dem och binda fast widh ett bräde, at förhindra deras widare indragande. Och som hon sådan swår och stoor Alteration hoos sigh fant, wille hon uphöra medh widare Källewatnets drickande, men jagh rådde henne at fortfara medh Curen, som då stood på det högste; hwilket hon och giorde, och fann hwar dagh när hon 8 â 10 glaas drucket, sådant krypande och märlande i den skadde sidan, lijka som hade det kommet någon lefwande krafft, i de döde och tunge Senor och Nerver, hwilken och gaf henne den styrckian, at hon kunde (medan hon drack) lyffta up armen och röra tumen och fötterne; hwilken krafft och rörelse, doch mot affton, när watnetz kraft hade transpirerat, minskades, och lemmarna på den sidan kommo til sin förra styf- och orörlighet. Icke dess mindre continuerade hon medh jemt drickande och badande hela tre wekorna ännu, under hwilken tijd, hon kom til en sådan fullkomlig krafft och sundhet i den siuke sidan at hon småningom begynte gå och röra både hand och foot, och blef innan afresan så frisk och färdig, som den der aldrig warit siuk.
Här af dhe hafwa at låta underrätta sigh, som straxt när någon anstöt under Bruns-Curen händer, begynna hålla upp af den samme: Emedan sådant otidigt uphörande, meer skadar dem än hielper, som man ögonskeenligen kunde see Anno 1693, när iagh förestod Bruns-curen i Medewij, då en heftig Feber begynte grassera, under en stoor deel af Brunsgästerne, af hwilke de som på mitt inrådande fortforo medh Curen, blefwo innan kort tijd, brachte til sin förriga helsa igen, men de som uphörde der medh, släpade Febren medh sigh heem, och drogos der medh hela långa Tiden.
XI.
Extract af Högwälb. Fru C. S. Bref af d. 30 Octob. 1702.
EFter Herr Doctorens begäran läter iagh weta at den Tårpare gåssens passion bestod der uthi, at han 5 åhr har haft en swulnad i hela sin Kropp, och der hoos wärck i alla leder, och så länge han kunde hålla sigh wäl stilla i Sängen war wärcken borta, men så snart han rörde sigh hade han en sådan wärck, at han måste skrika. I begynnelsen giorde det fierendels åhr emellan at det kom, sedan en måne, och nu i fiol och för än iagh reste til Brunnen, hade han det hwar Wecka, och låg långa tiderna der af; Men sedan han har brukat det wälsignade Watnet, har han icke känt den ringaste anstööt, uthan är så frisk, som han aldrig hade warit siuk, har och en mäckta helbregd Färg igen. Ähra ware GUDh som sådana Hälso- och Nåde-Brunnar låter upspringa, etc.
XII.
Ett bref ifrån hans Ehrewyrd. M. A. Fr. af den 5 Decemb. Anno 1702.
IAgh haar intet welat längre dröya medh communication af samma berättelsse för min anpart, tackkandes först och fremst Gudh som sådane hälssomedel uthi de härlige Sätrans Brunnar dem siukligom, och ibland dem migh, förunt hafwer, och sedan Herr Doctoren för dess osparde högtbeprislige flijt til at bringa i dagzliuset och til wärkeligit Bruuk de rikedomar, som uthi desse brunnar så länge hafwa fördolde legat. Min swåraste Passion som iagh hafft, har bestådt så wida iagh kunnat penetrera, in intumescentia Lienis, Och månge der af förorsakade olägenheter ructibus, flatibus och aflectione Hypochondriaca: Ehuruwäl jagh icke kan uhrseckta Magan at han icke warit swag och mycket feelachtig. Jagh månde ty wärr! när jagh på 7de Åhret war i Håff, sammansancka migh denna passionen, gehom trägen ämbetes Upwachtning, owanlig Diæt, ett oroligt Lefwerne, continuerlige Resor ifrån den ena orten til den andra, och mycket wakande, hwar uppå fölgde en swår Qvartan, som warade öfwer 20 weckor, och lika fult måste jagh giöra min tienst, så at när jagh medh stoor möda slapp Qvartanen, befant iag icke allenast en hoop odugelighet i Kroppen uthan och kände handgripeligen mieltan war lederat och förswagat. Och änskiönt iagh ifrån den tiden har brukat åtskillige höglärde Doctorum Råd, præscribtioner och Medicamenter, så hafwa de doch icke waret mächtige at uphäfwa samma Passion, uthan han hafwer nästan Åhr från Åhr ökt sigh, och hafft sina wissa intervalla, särdeles om Höst och Wåhr, at iagh intet annat kunnat känna, än han skulle utslå til en Scirhum[,] som det och ofelbart i längan tijd ware[t] en sådan Aflect. Hwarföre jagh och [3.] åhr, fast än icke conjunctim, waret wi[jd] Medewij och betient migh af de härlig[e] Mineral watn som der äro, hafwande[s] stoor orsak til at berömma de watnen och säija at de hafwa märkeligen lindrat passionen, men efter en tijd på åhret har han å nyo anmält sigh. Nu sedan jagh igenom Gudz ingifwelse och goda wänner[s] inrådande, haar 2 åhr å radh betiän[t] migh, af de härlige watnen widh Sätran, kan jagh i sanning säija, at iagh haar funnet hoos migh en större operation och förbättring efter dem, än efter Medewij Watnen. Förledet åhr som migh tyckte, bröt Sätrans Wattne[n] Passionen och emollierade den Swuls[t] som war i Miälten; Men i åhr har de[t] genom Gudz wälsignelse hafft större wärckan så at jagh intet stort har känt til Passionen eller känner ännu. Sluteligen approberar iagh efter den wärckan som iagh hoos migh funnit utaf Sätrans Watnetz drickande Herr Archiaterens Censur der öfwer, at det är ett treffeligit och aproprierat Hälsomedel för Mieltesiukan och miältsichtige patienter, &c.
XIII.
LIspeta Israels dotter från Salberget har i ett helt åhrs tijd haft i det wänstra Låret, en grufwelig wärck uthan någon Swulst eller rönnad, men serdeles nu i 13 weckor haar hon Natt och Dagh uthan återwända skriket: kunde ey heller för wärckens häfftighet äta någon ting, hwarföre hon och wijd ankomsten til Brunnen war som ett Sceleton eller Benraagel. Och när hon således i sådan wärck och wånda, legat en tijd på Ladulogan i Sätra By, dijt modren baar watn åth henne, begynte wärcken så småningom minskas och aftaga, til dess hon efter en Månads drickande och ett badande allenast, gick d. 20 Julij medh en käpp i handen til Brunnen och der ifrån widh pass 2000 steeg fram och tilbakas, i det ställe hon i de förra 13 Weckor, för wärck och mattighet skull knapt kunnat draga sigh på buken öfwer gålfwet.
XIV.
ERk Ersson från Asbenninge i Norberg har öfwer ett åhr, hafft en mäckta swår wärck i båda Låren, särdeles det högre, på hwilke och så Senorna innan på wore så hårde och styfwe som Trä: Des uthan war han så Andetäpt at han för andtäppans swårhet, knapt fick gå något: hade derjempte ett jemt susande och pipande för öronen. När han något öfwer en Månad drucket och twettat sigh medh kalla Watnet esomofftast widh källan, efter der eij fans rum för honom at bada, förginge honom alle desse Passioner.
XV.
KErstin ols dåtter från Salberget hade på wänstra ögat (det högra war aldelas förlorat) en fläck som skymde öfwer ögnstenen, så at hon med möda kunde skillia åt, hwad man för henne hölt. När hon en tijd af Brunnen ut- och inwertes sig betiänt, kunde hon rent seija og nembna alt det man hölt henne för ögat.
XVI.
ANicka Jansdåtter från Sand i Fernbo, fick för 1. åhr sedan en meckta swår wärck i wänstra footleden, som änteligen slog fyra store håål der omkring hwilcka med blood och blodachtig Materia flöte alt till dess hon kom till källorna, då hon efter 8. à 10. dagars drickande och twettande med ochrans påleggiande öfwerwant wärcken och hålen läcktes aldeles igen.
XVII.
KErstin Nilsdåtter från Pålsbo i Färnbo har 13. åhr haft och hade ännu wid ankomsten en sådan swår fluss på ögonen och ögnlåcken, at ögorne wore aldeles igen swulne och när man med möda ögnlåcken uplätte, wore ögorna röde som kiöttstycken och med en kiåck töckn öfwerdragne så at hon eij kunde see eller tåla dagen. När hon en tijd ögorna twettat, och drucket af watnet, komme ögnlåcken aldeles i sitt skick igen och ögorna blefwe klare som en Cristall.
XVIII.
LArs Ersson från Carlby i Simtuna Sockn har i 10. Månader haft en förfärlig wärck i hufwudet, som änteligen slaget ett håål under wänstra ögat och ett in i munnen; Hade des utan i långan tijd haft en swår andetäppa drack allenast 11. Dygn af källorna och Både hufwud wärken och andetäppan förswann.
XIX.
ÄFwen så Jan Swensson Ibidem har öfwer halft annat åhr haft en swår hufwud wärk med antäppa och sådan ömhet i kråppen som han hade waret aldeles sönderslagen. Drack wid pass 11. å 12. dygn och alt förgick.
XX.
HUstro Brita Erikzdåtter från hedbo i Färnbo om sine 55. åhr har för 20. åhr sedan efter en swår wärk blifwit aldeles blind på ögonen, så at hon med dem icke såg mehr än en steen; hwilcket fuller öfwergick på högra ögat så at hon något fick med det see igen: Men det wänstra war aldeles blint ännu, när hon för 3. åhr sedan kom till Brunnen. Och som hon första åhret fann stor lijsa till sin syyn, så kom hon både i fior och i åhr igen och seer nu med både ögonen fullkomligen.
XXI.
CApellans Sån i Fläckiebo Johannes Myrman om sine 18. åhr, har för 10. åhr eller mehre sedan, efter en swår wärk som hela wänstra Pupillam eller ögnesteenen sönderslaget, fåt utan på ögat en hård wext stoor som en half ärt, hwilcken ögnlåcketz igentäppande förhindrade, så at det altid stod uppe. På ett åhr hade han i samma ögat haft en förfärlig wärk som honom alt Studerande förböd så at han sig uhr Scholan måste gifwa, til dess han 1071. om såmmaren på en månads tijd betiänte sig af Bruns-Curen ut- och in wertes, då hufwud wärken förswann, och wexten så bortgick att han kunde ögat wäl tilltäppa och sina Studier fortdrifwa.
XXII.
JAn Olsson från Westerås har i några weckor haft sådan wämielsse till maat, at han intet kunde känna luften der af, fick ey helre neder det ringesta förutan suur miölck. Men sedan han i 14. à 20. Dagar betiänt sig af Brunswattnet blef han aldeles restituerad.
XXIII.
FÖr Johan Jöransson från Tible i Lisslena blefwe genom en swår wärck för 7 åhr sedan 3. Rygge knotor uhr leden slagne, och han derigenom bracht i sådant uselt tillstånd, at han måst gå krokot som en båga med 2. kryckior i handen, och wänstra armen blef aldeles bortwisnad och helt och hållet laam, så at han derföre nödgades öfwergifwa landtbruket och taga allmosa. Ao. 1701. när han 1. Månad drucket och badat 3. gångor, lade han bort kryckiorna wid källorna och gick så fort som någon annan. Och i åhr har han der jemte wunnet den styrckian i armen at han kan lyfta den upp till hufwudet ock föran fram och tillbakars.
XX.
Erik Andersson från Biskulla fick för 3. åhr sedan en mycket swår wärck i wänstra låret och knä, hwar af knä blifwet så krokot at han wid ankomsten till Brunn gick med en kryckia kunnandes allenast stiga på tåändarne, dessutan hade han en meckta swår wärk i högra armen, måst öfwergee skräddare ämbetet, det han tillförende idkat. När han 3. weckor drucket och badat någre gångor, kunde han utan kryckia gå och stå så stadigt på foten som någon annan, tå wärcken i armen war och aldeles borta hela den tiden.
XXV.
KArin Pärsdåtter från Biskopskulla fick 1696. tårr wärck i högra låret och benet, hwilcken henne så ansatte, at samma lår blef stäckre än det friska, ock hon måste bruka Kryckia, kunnandes litet eller intet på samma Been stijga. Nu är hon genom Gudz hielp och helssokällornas brukande så widt brackt, at hon får stiga wäl på benet och ibland gå utan kryckia.
XXVI.
KArin Larsdåtter från Enåker har i några åhr haft en förfärlig wärk i hufwudet med en så starck fluss på ögonen och ögnlåcken at hon wid ankomsten till Brunnen ey kunde see upp och ögonen woro illa röda, så at hon eij kunde se så mycket at gå ut genom dören utan at fambla med både händerna i wädret: Lät derföre leda sig af en annan några mårnar till Brunnen till dess hon kunde sielf gå dijt, och efter intet så många dagars förlåpp kunde see och nemna alt hwad man henne hölt för ögonen, gick och medh gladt sinne heem utan någon ledesman.
XXVII.
SAmmaledes Margita Ersdåtter från Färnbo, hade wijd ankomsten meckta swag syyn, och flussige ögon, samt swulne ögnlåck, medh stora fläckar på ögonen: När hon Källorna i några weckor brukat, blef hon äfwen så frisk som den förre.
XXVIII.
J. H. Sån i Arboga, om sina 4 åhr, har ifrån sin födslo tijd warit beheftat medh en frätande siukdom kring lifwet, uthländsk Eld kallad, som flyttat sigh ifrån det ena stället til det andra, när man der emot något brukat, och omsider stadnat i det ena benet ock det så kringfrätet at det begynte illa luchta. Brukade Bruns-Jorden eller Ochran upspädd medh samma watn, hwilket hela skadan innom några dagar aldeles helade.
XXIX.
WÄlb. J. L. C. hade en långan tijd haft en mäckta förskiämbd maga, som och i begynnelsen af brukandet intet wille tåla Watnet, utan gaf det mäst alla dagar tilbakars. Icke des mindre rådde jagh at ey afstå medh den begynte Curen, som henne också wäl bekom, att hon ey allenast fick behålla watnet til 17 à 18 glas om dagen, utan fick magen aldeles til rätta igen, och kom til en liflig Hy, i det stellet hon wid ankomsten hade ett pussigt och bleekt anseende.
XXX.
DEn Kirstin Bengts dåtter från Millingby Torp i Romfartuna, som i tractaten af 1700. står anförd, seer nu medh högra ögat så wäl, at hon nembner alt hwad man för henne håller, widh sitt rätta nambn; och medh det wänstra som både iagh och andra höllo för aldeles odugeligit til någon syyn mehra, seer hon det skymta som man derföre af och ann rörer.
XXXI.
MAtz Person från Salberget haar ett helt åhrs Tijd haft en så förskämd Maga, at han hwarken kunnat få neder eller behålla någon maat, uthan måste den straxt upkasta. Drack allenast 14 dagar, och Appetiten kom igen, och maten blef qwar hållen, uthan någon Magans gravation.
XXXII.
HUstro Lisspet Anders dotter från Fittia sochn i Vpland, har i ett och tiugu åhr, haft wänstra handen och armen aldeles wisten och förlamat, så at hon hela den tiden hwarken kunnat röra något finger eller lyffta up armen och handen från sidan, hwilken och war så liten som en barn hand. Och som hon kom seent til Källorna fick hon intet tijd at dricka mehr än 14 dagar och bada en gång, uthaf hwilket hon doch fann sådan ändring och förmånn, at hon kunde effter 8 dagars drickande röra fremsta fingret och sedan wid bortgåendet både tumman och de andre fingren, samt lyfte armen något från sidan.
XXXIII.
MAtz Erson från Löfstad Sockn, har på ett halft åhr waret borttagen på hela wänstra sidan, som honom så beswärade, at han widh ankomsten, medh handen ey kunde fatta något, uthan, om han wille styra en häst, måste han bijta medh munnen i tömen på wänstra sidan. Innan han gick från Källorna bort, blef han i handen så starck och föör, at emellan den och den friska ingen åthskilnad war.
XXXIV.
Herr P. i L. F. om 54. åhr, haar warit Paralyticus på högra sidan; kunde wid ankomsten til Brunnarna ingen ting taga eller hålla i högra handen: för än han reste der ifrån kunde han kasta och hålla medh handen både ett och annat, och hade intet några små Alterationer kommet emellan af Räddhåga, til hwilken han war mycket inclinerat, hade han blifwit fullkomligen restituerat.
XXXV.
OLloff Larson från Dramansbo i Ultuna har i 5. Åhr haft en mäcta swår tårr wärck i bägge Rona, särdeles det wänstra, hwar af han ock blifwit så styyf och orörlig, at han medh stoor möda kunde gå illa haltandes, och kunde knapt lyfta up Fötterna från gålfwet, eller sättia skonen S. V. på sigh. Drack allenast 10. à 11 Dygn och badade sigh 3 gånger och blef så smidig, at han kunde lyfta up hälarna under låren och wärcken war aldeles borta.
XXXVI.
MAdam A. D. haar efter en swår Barnsäng uthi hwilken hon för 7. â 8. Månader sedan legat, blifwit så matt och swag jemte ett cortinuerligit håll och swidande i högra sidan, och armen, at hon alt sedan måste hålla wid Sängen, och intet kommet längre än 2. ledt henne, som hon och widh ankomsten til Brunn låg i en Wagn och lät hela tiden medh en Chaise föra sigh til Brunnen. För än hon tog der ifrån afskeed blef hon heel Restituerad och gick sielf af ock an til källorna, samt spasserade eljest hwart hon wille.
XXXVII.
ANders Anderson Kiämpe ifrån Westerås om sine 15 åhr, har alt ifrån barndomen warit plågad medh Steen och der widh hängiande Urinens skiärande och dråppetals gående, som så hårt honom ansatte at han intet fick gå eller röra sigh, för än han begynte pissa Blod, och måste så liggia til sängz hela tiden. Han drack af Källorne 6 weckor, och hade under hela den tiden, ingen nödh at låta Urin, eij heller gick någon blod från honom, utan en gång när han medh Posten red något hårdt til Westeråhs, wijste sigh litet der af, och gick från honom en steen stoor som en ärt, men wände straxt igen.
XXXVIII.
ÄFwen så hände medh Matz Hindrickson från Upsala, hwilken i 8 Åhr tilbakars warit bekajad medh Steen Passion, och jemte några små, födt en stoor som en Hasselnötskiärna. Denne drack Ao. 1701. af Brunnen, och hade hela det åhret ingen kiänning af samma anstöt: eij heller hela den tiden som han Anno 1702. sigh af Bruns Curen betiänte.
XXXIX.
Extract af hans Eherewyrd: U. M. Past. i W. bref af den 15 Aug. 1702.
HWad mitt nu förtiden warande tillstånd wid kommer, så har jagh ock särdeles Orsak at tacka den nådefulle Gudh, som har så wälsignat Bruns curen, at jagh så småningom kan skönja det Gyllenådren dagh från dagh sachtar sigh, doch så at den hafwer fina omskifftelser. Den gode Guden hugne Herr Doctoren och wälsigne des Gäster som trängia til at bruka desse hälssomedel, medh widare Brunnens kraft och lyckelige wärkan! Lefwer man til annat åhr, så lärer Herr Doctoren få en farlig hoop medh Bruns giäster. Dess goda rychte låter dageligen förliuda sigh, och lärer ringa många tilsamman. Och wore intet så när in på Hösten, så komme wäl några här ifrån Orten straxt. etc.
XL.
Ett Bref ifrån Herr M. N. Sp. af den 15. Jan. 1703.
NÄst det at jagh stoor orsak hafwer at tacka den goda Guden för hälsa och sundhet, så kan iagh ock i sanning bekänna det Gudh der til mycket hulpit medelst den Cuur jagh widh Fläckiebo Surbrun i förledne Sommar brukade, warandes jagh mycket befrijad ifrån min Andetäppa, och de håll, som wijd den ringaste Kropsens sträckning och wändning migh förr plågade. Der nu Gudh besparar lifwet, lärer jagh ofelbart samma Hälsokälla besökia, medh säker förhopning at den Skiörbiugge-anfäcktningen som iagh hafwer offta kiänning af, doch ey som förr innan iagh war til bemelte Brunn, lärer medh Gudz bistånd aldeles blifwa afhulpen och medh flera sine följeslagare dämpad. Pigan Karin Pädersdåtter, hwilken allaredan widh Brunnen stoor Wärkan försporde, så at hon der lembnade sin kryckia, hwars beskaffenhet jagh då och hoos Herr Doctoren lemnade, hafwer sedan befunnit sig mycket bättre, så at hon nu ibland går uthan någon Kiäpp i handen, ibland i handen brukar honom äfwen såsom en annan som plägar medh Kiäpp gå och spatzera. Men emot elakt wäder hafwer hon än kiänning af sin tårr-Wärck; Åstundar fördenskull giärna än en gång bruka samma hälssokälla. Och Gåssen Erick Andersson, som tillika medh Pigan war ifrån denna Församling, berömmer och mycket den Cuur han der åtnutet, fast än hans ofärdiga Been intet kommer at wäxa något i längden, hafwer han doch sluppet sin Tårrwärck i Låret och Armen. Men bondens lilla Sån i Wilsseberga, och denna Församling, Anders wid Namn, som ifrån Barndomen först intet och sedan litet kunnat tala, och allenast war wijd Brunnen tijo dygn, hafwer nu, sedan han hemkommet, mycket i talande och förstånd tiltaget. Hans ålder är 10 och ½ åhr : och willja hans Föräldrar, Gudh wil! i Sommar hafwa honom dijt &c. Besee här widh den XXIV. och XXV Observation.
XLI.
MAd:lle B. har efter ett swårt fall och der af förorsakat wärck (som slaget håål på wänstra armen nedan för armbogarna, så at Feltscheren har måst skära af stycken af Senorne dersammastädes,) aldeles mistat warman och kraften i den armen, som ock blefwet der af krokot och contract. När hon allenast 10. à 12. dygn Anno 1701. af watnet druckit, fick hon wärman och kraften i armen igen; men krokheten wille eij så lätt gifwa sigh, emedan det intet stod i watnetz kraft at sättia några stycken til de afskurne Senor.
XLII.
EN hederlig Man har i många åhr waret plågad af Lände-Steen med en swår wärck i ryggen och Urinens brännande, samt en swår colique, som ibland fölgt med Steen-passion, ibland och waret för sig sielf, och det så heftigt, at han gemenligen stadnat i en Upkastning. Af denna wåndan hade han och under wägen, natten för sin ankomst til Brunnen, en meckta swår anstööt, men hade der af icke den ringaste känssla så länge han drack; föruhtan det, at watnet ref immerfort i ryggen, utan twifwel at lösa det med slemm-gyttrade gruset, som det ock i Urinen den tiden öfwer, syntes en stoor ymnoghet af slemm och gruus.
XLIII.
FÖrrnembde Mans Hustru blef för 20. åhr sedan af en oförmodelig Sorg som hon ohappandes fick, så altererat, at hon föll baklänges kull och måste af andra uptagas. Ifrån den tiden har hon alt jemt waret inclinerad at wara sorgsen och ängslig, och så snart hon det ringaste blir rädd eller altererat, så blir den ena armen lijka som dufwen kall och darrande, hwilket och öfwerkommer den nedra käften, så at hon blifwer så ängslig som wille hon qwäfias och rifwer sönder hwad hon kommer at hålla uthi. Uthan på wänstra Låret har hon haft öfwer 16 åhr en dufwenhet och ibland en hetta. Och som hon öfwer 9. à 10. åhr haft meckta litet af sin tijd, så öka sigh mycket alle desse passioner 8. dagar förr och 8 dagar efter den tijd på hwilken den, skal flyta. Wid Brunnen hade hon den en gång då han mycket ymnigare gick än tilförende. Öfwer denne och föregående Observation är sedermehra inkommet Mannens egen skrifwelse af den 14. Decemb. 1702. som så lyder: Min Passion anlangande, så tackar iag Gudh at iag hwarken af Coliquen eller Steen alt sedan intet af wettat, hoppas och näst Gudz Hielp at så widare lärer continuera. Men min Hustrus består ännu uti fölliande som hon berättar: Alle hennes plågor äre 5. à 6. wekor efter hemkomsten igenkomne til en deel, dock den swijd- och bränningen som hon tilförende haft uti sitt Låår, är til största delen bortgången, allenast är det ännu något dufwit; men beklagar sig ännu mest öfwer sin Hufwudwärck, hwilket alt, der man medh hälsan lefwer, lärer medh Gudz Hielp nästkommande Sommar under Curen förswinna. etc.
XLIV.
EHuruwäl twenne andre som redan haft Wattusiukan swårt nog i faggorne, här wid Brunnarna blefwet hulpne der ifrån, som i de förre Observationer uptecknat finnes: Så wille dock samma lycka intet treffa Brita Pärsdåtter som kom ifrån Färnbo med en buuk så stoor som hon skulle wara hafwande medh twillingar, den hon och hade släpat sig med öfwer Åhr och Dagh. Men som denne swulsten eij sträckte sigh neder åth sidorne och liumskorne som elliest den ordinaire Wattusiukan plägar giöra, uthan gick spitzig och oval nederåth lika som omentum eller feet-nätet är skapat; så troor iag den wara innesluten i feet nätetz Hinnor och ey kunna cureras uthan stickande. Så mycket want hon, at hon blef aldeles befriad ifrån den Skiörbiugg som henne jemte den andra passionen helt och hållet intagit, och fick en liflig färg i stället för den döde hon wid ankomsten hade.
XLV.
MOns. O. H. hade wid ankomsten til Brunnen en meckta swår Fluss på sine Ögon, så at de tillika med ögnlåcken woro illa swulne och röde med mycket flytande: betiänte sig någon tijd inn- och uth-wertes af Brunnen och blef restituerad.
XLVI.
SAlige Kyrckioherdens i Fläckebo, Herr Matz Muræi Änckia, om sine Sextijo siu åhr, har i många åhr tilbakars waret plågad af Moder-passion, Fleen och Rosan både i Hufwud och Been. Drack allenast 8. dagar Anno 1701. och war hela det åhret frij från alle sine passioner, så at hon och 1702. eij wille underlåta at af samma Cuur sigh betiena och det med sin stora lycka och förbättring. Hwar af så wäl som af den II. VII. och flere föregångne Observationer man kan see och sluta at Suurbruns-curen intet altijd och absolut är skadelig för de åldrige som många willia föregifwa.
XLVII.
JAn Månsson från Åby Lund i Romfartuna har i 3. åhr af en förskemd maga mestadeles måst kasta upp maten med en föregående sweda och hetta inwertes. Drack allenast 8. dagar och magen kom til sin ricktighet, så at han uthan något beswär behölt maten.
XLVIII.
BRita N. dotter från Broby har haft Slag på högra sijdan at hon intet kunde röra Armen och Låret: Fann sig så wäl efter Bruns-Curen at hon nu kan lyckta Armen och bättre och stadigare gå.
XLIX.
ERich Johansson från Fahlun om sina 12. åhr fick uthi sin Barndom en knyl på Ryggen som mycket och oformligen särdeles wid högra Skulderblad stod uth. I de 3. nästförflutne åhren, har han för wärck i denna Knylen och i Ryggen intet kunnat taga sig något arbete före; och i sidste åhret blefwo ock så knänen så contract, at han kom til Brunnen gåendes medh en kiäpp i handen, och stigandes allenast medh möda och illa på Tåändarne. Innan han gick bort, blef han så färdig at han tog upp Säd på Åkren med Bondfolcket i Byyn och tröskade många lag på deras Loga.
L.
Extract af ett Bref, af den 4 Apr. 1703 ifrån Herr Probst. Th. Sch. hwilken af en förskiämd maga, Mieltesiuka, lifwets förstäppelse, Coliqve och andra anstöter i många åhr warit plågat.
NÄr iagh förre gången medh drickningen, kom til mina 11 Glaas, fick iagh der af en temmelig starck purgation, som ey mindre nästan war, än den iagh hemma hade hafft af de purgantier Herr Doctoren migh föreskref, som sedan jemt under Curen continuerade, och nu altsedan Gudi låf, giordt hoos migh Naturen så benägen at jagh alt der ifrån (widh pass 2 åhr) altijd öppet Lijf haft och ännu hafwer, moot det iagh lickwäl tilförene mestedelen waret af Naturen obstruerader, och hwad magan beträffar, så haar den af berörde Cuur alt mehr och mehr brackts til sin rätta appetijt igen, så at iagh nu änteligen återwunnet en så godh vim digestivam in ventriculo, som jagh någonsin i mine dagar hafft; Andetäppan hafwer iagh ock Gudi låf eij någon anfäcktning sedan hafft af; Sijdan och mieltans ömhet är och nu hos migh, ähra wari Gudh öfwerwunnen, så at iagh der af ingen känning hafwer der iagh icke råkar alt för hårt röra mig eller hastigt altereras, då jagh litet der af känna kan. Men ändå nu sedan iagh continuerade medh Curen i förledet åhr, kan iagh i sanning säija, det at jagh ey någon särdeles känning der af hafwer, den senare åhrs Curen har mechta mycket stärckt den förra, underligen hoos migh wärckat, hulpet naturen i sitt goda skick och til en rätt disposition bracht igen. Den φλέγωοις Scorbutica som iagh för ett åhr sedan kände i Footlederna, är och Gudi lof förswunnen &c.
LI.
Transumpt af en hög och förnäm Frus skrifwelse af den 17 Apr. 1703.
JAgh haar mycket recommenderat Sätra Brunn, som jagh Gudi låf medh sanning kan giöra; Ty det war ett wälsignat Watn som har gett mig igenom Gudz hielp bättre hälsa än jagh har hafft på 13 åhr, at om Gud wil och inga wichtiga hinder komma i wägen, så ärnar jagh migh och dijt i åhr medh &c.
LII.
JOhan Johanson Wälwächtare från Westerås om sine 60 Åhr, fick när han några månader för Ankomsten til Källorna, stod och timbrade på en bygning, ett floog i Hufwudet som efter 14 dagars fråssa stadnade i ett slag eller borttagenhet i wänstra sidan, så at han medh möda ifrån stälningen kunde släpas hem, då han ock tillika fick feel, både på samma sidas hörssel och syyn. Detta alt framhärdade medh honom til dess han 1. Månads dagh betiänt sigh af Bruns Curen då han gick frisk heem igen så wäl til den lame sidan som örat och ögat.
LIII.
HUstro Sigrid Johans dåtter från samma ort, kom blind til Källorne ledd af en annan hustro, drack en månad och twettade sigh i ögonen och kunde sedan skönja och nemna alt hwad man för henne hölt; går och nu omkring och försäljer Trägårdz saker som man sedt. Denne hade och på högra benet ett många åhrs gammalt såår widt som en flaat hand och diupt in til bara benet, hwilket wid des bortgång war läkt til storleken af ett wittrunstycke.
LIV.
Extract af en hederlig Mans Bref från U. S. af den 13. Maj. 1703. Hwilken i månge åhr tilbakars waret plågat af en swår gicht i knä och fötter, och der af måste åhrligen många weckor å radh hålla wijdh sängen.
DEsse få radar lända til tienstligit swar: at jagh är widh en godh helsa och så waret alt sedan iagh förledet åhr kom från Brunnen; för hwilken goda helsa Gudh ware ewinnerligen ährat som migh hulpet hafwer. Emot Snö och rägnwäder känner jagh fuller ibland något sticka ock wärcka i knä och fötter, men intet så at det fått någon öfwerhand. Det hade wäl längesedan min skyldighet fodrat, at iagh igenom min skrifwelse låtit Herr Doctoren weta om min Passions förändring, men iagh haar det intet kunnat wäl giöra, för än jagh skulle få see uthgången på wåren, då sådana Siukdomar mäst plä haa sin Tijd, och mäst wara gängse, etc.
* * * * * * * * *
Desse äre allenast en deel af de Observationer och lyckelige Curer som genom Gudz bistånd och wälsignelse förledne Såmmars der skedde och antecknas kunde: Ty en deel kunde man för månge förefallande bestelningar (de enom som Brunns-Curen wil rät förestå gifwa nog at göra) skul eij upteckna, en deel af Patienterna reste och bort med de 9. Spetälske utan at berätta och kungöra den Nåden Gud dem genom Watnets brukande giordt, det man sedan af andre fåt förnimma; en deel tycktes och wara af mindre wärde, ehuruwäl wackre och för dem som helssan igen wunno, fägnesamme. Gud den allerhögste som desse Hälsso kiällor med så hälssorijk Kraft och wälsignälsse benådat til månge äländigas och bräckeligas wederfång och hugnad, han tecktes än widare den samma i dem uppehålla och til långliga tider bewara, på det åg efter kommanderna äfwen som wij måtte hafwa orsak och tilfelle att med de 3. män utbrista och säija af deras låfsångs 76. vers.
I Brunnar lofwer HErran, Prijser och berömmer honom ewinnerliga, Amen.
Then Första Frågan.
Om och Åldrigt Fålck om sine 50. 60. eller mehr år, kunna uthan fahra bruka Bruns Curen?
DEnna Fråga håller iagh för så mycket nödigare at här skärskåda och betrachta, som det alment nästan, uthan någon åtskilnad hålles före och slutes at Hälse-Källors drickande för dem som til sine åhr kombne äre, skal wara skadeligit, så at man intet oftare hörer än det: jagh eller den, och den Personen behöfde wäl bruka Brunnen, men understå oss intet der til för wår ålderdoms skuld. Hwar wijd så wäl som wid all annan ting man likwäl borde noga i acht taga den gamla Schole-Regel: qvi bené distingvit, benè docet. Man borde besinna, at intet alle åldrige äre af lika constitution och helsa, så wäl til magan som andre inwertes lemmar: Ty det tör wäl finnas den som wijd sine 60 åhr kan hafwa så starck maga och andra inelfwor som en annan af 20. â 30 åhr, och således seer jagh intet orsaken, hwarföre icke den förre (cœteris paribus) skal så wäl kunna betiäna sigh utan fahra af Bruns curen som den senare. Man wil wäl altid här inwända at den gamla magan intet så skal kunna digerera och upwärma watnet som den unge: Men det är en ogrundat misstancka at rätta Hälsso-Källors watn skal wara in potentiâ eller i des okenbare Krafft så kalt som det ibland synes wara actu eller til dess kenbara Wärckan; äfwen som godt Spanskt Wijn, Canarie Säck eller andre sådane liqveurer kännas wäl kalla til smaken, när de nyligen uthur en ijskall källare tagne äre, men hetta noog efteråt om man allenast will taga en godh portion der af. Rätta Hälso-Källor hafwa altid medh sigh förutan den Subtilige Sulphuriske Ångan som grund-syran med sigh förer, hwilken medh de alkaliske Salt i wårt blod och andre wätskor upjäsandes, upwäcker der uti en måttelig warma; föruthan den, säger iagh, hafwa de ock ett Sal volatile Sulphureum eller oleosum som medh en särdeles jordenes fetma uthi watnet förblandat, upwärmer både magan och andre förkylte inelfwor och wetskor, och fördelar den der i förborgade kalla slemm.
Detta Sal volatile, som det dels är Victrioliskt af Jern-Victrillens primo ente genererat, så är det och dels alkaliskt af underjordenes warma någorlunda calcinerat och til alkalisk Natur bracht. Hwilket man wäl kan sluta der utaf, at desse Hälsso-Källors Watn så wäl som andras, som äre af bästa slaget, hwarken af acidis eller alkalicis præcipiteras, som der uthaf, at de tingera Sirup. Violar. grönachtig som både jagh ofta ehrfaret och du Clos det witnar om Spawatnet obs. p. m. 106. som ock af deras gemenaste effect och wärkan at Curera de Siukdomar som härröra af Syra och Syrligheter i kroppen. Och detta är egenteliga orsaken, hwarföre rätta Hälso-Brunnar så månge och diverse, ja ibland helt contraire Siukdomar curera, Ty de hålla ock uthi sigh contraire principia som ett volatile acidum af Grundsyrans härstemmande, och ett volatile alkalicum af Centraliske elden calcinerat. Desse Salia volatilia äre så ymnige i desse Wesmanlandske Hälso-Källorne, at åg de, när några dagars tårt wäder anhåller, sättia sigh hoop- och klas-tals på Jorden, spånar, barck, stenar eller hwad som kring Brunnarna finnes, särdeles när de lembnas under Solenes omedelbara Wärckan, det hwarjom och enom kan wisas när så behagas; äre derjemte så flychtige, som både iagh sielf och den så wäl i desse som andre Medicinalske wettenskaper förtreflige Herr Archiatern Hiärne af ehrfarenheten och der öfwer giorde prof kunna witna, at de widh den ringaste eldens Anrörande flyga i wädret, besee dess bref och omdöme här framföre satt, så wäl som dess Swar på anledningen til hwarjehanda Mineraliers upfinnande här i Sweriget, p. 107.
Jagh weet wäl at det lärer falla mångom sälsamt och fremmande före, at iagh i det föregående wil sluta, at i Jorden och följachtigt i Hälssowatn skola finnas alkaliske Salt, hwilka doch efter mångas Mening aldrig blifwa til för än det Ting som dem härgifwer, har först waret under Eldens tortur, som den lärde Helmont i sin Tractat kallat blas Humanum N:o 38. och annorstädes det uthtyder och många medh honom statuera. Men föruthan det, at ännu i Jorden finnas åthskillige mineralier som wij icke en gång kunna nambngifwa, mycket mindre wijsa hwad de duga til; Så får man dock Anledning at så mycket mehr falla på desse tanckarna, som man finner hwad för en stoor Deel af alkaliskt Salt är i Nitro eller Saltpetret, så at om man med rätt handgrepp det handterar, så skal man af 16. Unss eller ett Skålpund få 10. Unss fijnt eller alkaliskt Saltpetter igen. Och fast iag nu intet wil taga på migh at slita den trätan om de gamblas Egyptiska och wårt Saltpetter skulle i alla måtto och til alla sina qualiteter hafwa waret af en art, så har iag dock många skiäl som wijsa det förra hafwa waret, om icke alt, doch til största delen af alkalisk natur: Hwarföre och den Wijsaste af alla Konungar Salomo i sin Ordspråks-Books 25. Cap. 20. vers. när han wil likna twenne illa öfwerens kommande Ting tilhopa, säger, dem förlijkas som Saltpetter och Ätickia; ty i Hebreiska Texten står Nether och intet Krijta, som wår version det haar, lärandes han uthan twifwel som en Granne med Egyptierne och hafwande sin Dråttning från deras Land, hafwa haft bättre kunskap om det Ægyptiske Saltpetret än wij nu hafwa. Synnes och Propheten Jeremia af det wanlige bruuk som Saltpetret hoos Judarna brukades til, nembligen at giöra deras Fruentimbers huud fijn (det dock alcalika och intet acida giöra) i sitt 2. cap. 22. vers. det med honom confirmera, ståendes här ock Nether och intet Luut som i Swenskan. Här uthaf säger och Dioscorides Lib. 2. de felle: σύν νίτζω ἦ κιμωλία γῆ σμῆγμα κράτιςον, med Saltpetter eller limoliska jorden blir bästa Såpan. Med detta alt instämmer ock en Förnähm och mycket experimenterad desse tiders Philosophus, hwilken, när han eij för så många åhr sedan ifrån de Orter bekom ett stycke Egyptisk Saltpetter, det på allehanda sätt proberade och fann det smelta uti Luften som andre alkalia, effervescera och jäsa starckt med Wijnätickia och Spir. Salis, Tingera Viol-Sirup grön, samt gifwa från sig flera Teckn och Prof af ett alkaliskt wäsende. Och at denne alkaliske Saltarten är och finnes i Saltpetret uthan Eldens twång och bearbetande kan man sluta der uthaf, at ofwannembde Egyptiske Saltpetter allenast genom evaporerande skillies ifrån Watnet, hwilken Eld intet är så starck och mecktig at han kan colliquescera och smälta Saltpetret och det medelst sammanbindande medh de sulphuriske delar ombyta til alkalisk natur om det icke den hade tilförende: Hwilket och mycket mehr confirmeras och styrckes, af det som Ant. Rech. Libr. Rer. Medicor. Nov. Hisp. x. c. 26. förmäler, att de der i Nya Spanien sopa medh qwastar och taga med händren hopetals Saltpetter i de uthtårkade Siöar; hwilket således intet har smakat Eldens, åth minstonne denne öfwerjordiskas, den ringesta wärkan, och likawist har som annat Saltpetter sin ymniga portion af alkali uthi sigh. Hwad wil man seija om det Saltpetter som wid Murarna wäxer eller gräfwes up uhr jorden som det skeer i de Bononiske Fälder, som Poterius och andra skrifwa om, hwilket doch hafwer sitt alkaliska lynne med sig uthan at wara lutat och elixirerat.
Uthaf alt detta och mehra, som widlyftigheten här ey tillåter at andraga, kan man icke uthan orsak komma, som sagt är, på de tanckar at uthi Jorden härbergeras så wäl alkaliske som syrlige Salt; Men iag har redan låtet draga migh alt för långt af wägen; hwarföre til at komma til wår förra discours igen: Man gifwer ju åldrige Personerne i anseende til hwariehanda deras siukdomar inn Purgationer, Sömbn-dricker, Vomitiver, Antimonialiske och Mercurialiske Medicamenter, som hwarthera för sigh illa och uthan rätt wettenskap brukade äre myckit fahrligare än the oskyldige Mineral-Watnen, hwij skulle man då för desse bära mehr fahra och fruchtan allenast i consideration af ens mognare åhr? Ja, om förfarenheten i detta måål så wäl som andra Mediciner angående bör hafwa mehr at seija än en hoop misstanckfulle raisonementer, så besee, föruthan de månge Proof som i Herr Archiat:n Hiärnes större Tractat om Medewij Surbrunn finnes anförde öfwer åldrige så Män som qwinnors lyckelige curerande, den II. i denne Tractat anförde Observation, hwarest du skal finna en gammal Man öfwer sine 50 åhr af Slag curerat, den VII. hwarest dig skal möta en 68. åhr gammal Gumma från 40. åhrs blindhet genom Gudz Nådh och Hälsso-Brunnens brukande befriad, den XLVI. hwarest dig skall förekomma en om sine 67. åhr från Modren, Fleen och Rosan hielpter; och wil du än mehra, så giör dig det beswär och besök en gammal Gubbe i Sätra by straxt uth med Källorne om sine några och 80 åhr, hwilken för 3. åhr sedan drack af desse Kiällor och blef af sin magas stora swaghet samt Antäppa och andra plågor befriad, fast han nu af ålderdoms swaghet esomoftast håller wijdh Sängen, kunnandes man intet med skiäl af Hälsso-Watnen prætendera, at de skola aldeles så ombyta Naturen, at en moot 90. åhr gammal icke skal ibland känna til några ålderdoms bräckligheter.
Den II. Frågan.
Om och Wattusiukan skal kunna genom Mineral och Hälsso-Brunnar Cureras?
GEnom det at en och annan som haft begynnelssen, ia mehr än begynnelssen til wattusooten äre här wid desse källor curerade, hafwa såmlige fåt tilfelle at fråga och scrupulera, huru det skulle kunna gå ann, at den Siukan som af watn härrörer, skal kunna genom watn cureras. Jag swarar à simili: Hur kan det gå ann at en som blöder för mycket Näseblod kan genom blodetz mehre utlåtande på armen cureras? Och huru kan det skee at en som i Durchlåpp purgerar förmycket kan genom purgerande Medel der ifrån befrias? Och huru kan det förrättas at en som af Suur och illa luchtande Swett S. h. flyter hela natten kan genom et annat swettande af Medicamenter förorsakat, der ifrån frelssas? Likawist skeer det alle dagar och wärckstelles af förfarne Medicis, kunde och med goda skääl och raisoner bewisas at det ex arte & ratione skeer, om man wille inwickla sig i någon widlöftighet. Men det kan man seija i det måål som förnembde qvæstion och Fråga rörer, at intet all wattusoot genom hälsokiällors brukande kan af hielpas, utan den som har sitt fundament och Orsak i Skiörbiuggen (som hon dock mestadeles i desse länder har:) och den som ännu intet kommet så wida at viscera eller de inwärtes inelfworna äre genom lånngt simmande i det Suur-Salta och -skarpa watnet aldeles förskiembde. Ty om det är sant som i Scholarna läres at sublata causâ tollitur effectus, när orsaken, förståendes den omedelbahre och närmaste, är bortagen, så förgås dess effect och wärckan med: så följer åg, at när hälsse källewatnet tager bårt Skiörbiuggen som gemenligen består i blodets och andra wätskors Salt och Seeg-het, och således giör de safter flytande och tunna som sig utom eller innom sina gånger stucket och satt, så komma samma fuchtigheter at flyta i sin wanlige gång igen och i föllie der af förgår den onaturliga Swulsten som man wattusoot kallar. Förutan detta så tempererar och diluerar det flychtige och lätte hälssowatnet de tunge, tiåcke och suurachtige Salt i kroppen som förorsaka Skiörbiuggen och der af fölljande Cachexia och wattusoot, och förer dem medh Urinen, som af dess drickande mechta ymnigt flyter uhr kroppen sin wägh, så at man observerat det sådannas Urin eij allenast til flere Glaas afgått än de indruckit, utan och waret mycket Suur- och Saltachtigare än tilförende, warandes detta så mycket mindre at förundra, som det och i det sunda Kroppsens tilstånd gemenligen är Naturens wägh, at genom Urinen uthdrifwa de Saltachtigheter som i Kroppen finnas, hwilka om man i siukeligit tilstånd genom purgerande wille fördrifwa, så skulle man wäl 100 gånger få enom purgera och alle fixe salten ändå stå qwar i Kroppen. Doch til ett sluut här af, wil iagh råda alla dem, som finna sigh inclinerade til Skiörbiuggens swårigheter, som de samme äre alt för många i desse Orter, at de i god tijd sökia näst Gudh til goda och uthwalda Hälso-Källor (som wäl många nu utropas til namnet men så äre til gagnet) såsom til det rätta denna passionens antidotum, och der efter en ehrfarens Medici manuduction låta sigh curera för än the få höra;
Sero sapiunt Phryges.
Och för än siukdomen så skiemt magan och inelfworna at watnet sedan intet kan hafwa någon effect, som det i fiol hände en hederlig man, och min mycket gode wänn, hwilken iagh så gerna som migh sielf welat hielpa. Men han hade försent fattat den resolution, och war medh honom redan så wida kommit, at Naturen kunde intet hielpa under Curen, hwarföre mestadels Watnet i Kroppen wille stadna, och iagh rådde honom at öfwergifwa widare brukande, som han ock giorde, och eij mehra än några Månader där efter lefde. Och fast än somlige illwilljare, och alle goda tings elaka uttydare, wille der af taga tilfälle at lasta desse härlige Gudz gåfwor, så wil iagh doch intet annat swara dem, än lemna dem under den sammas doom, som wäl lärer förswara och vindicera sine milde gåfwors föracht; och om de willja skylla Källornas drickande, som doch eij länge påstod, för orsaken til des wattusoot, så wil jagh medh klara bewijs och witnen öfwertyga dem, at han den hade wäl ett halft åhr eller mehra förr än han reste til Källorna, och war redan så intagen der af, at han intet stod til at hielpa.
Den III. Frågan.
Om och Lungsichtige kunna der af dricka?
SEdan som man så wäl af Herr Archiatern Hiernes tractat, om Medwij Surbrunn pag. 31. Som andre om Mineral-Brunnar uthgångne skrifter, har förmerckt, det de för dem som hafwa Phtisin eller rätta Lungsoten äre aldeles otienlige, har man straxt begynt at gå ab uno extremo ad alterum, och så snart någon det ringaste blifwit plågad af en Catarr på Bröstet, eller en ringa Hosta, Heeshet eller Andtäppa, eller begynt at blifwa mager och tårr, har man tagit på at afråda honom från mineral Brunnar, såsom från ett förgift. Nu är intet uthan, at icke, när Lungsoten är så wijda kommen, at Lungorna der af blifwet sårade, så är mineral-Watnet, så der uthi, som alle andre inwertes såår och bölder, så godt som Salt i suurt öga, som man plägar seija. Men så är här ock af nöden, at wäl åthskillia 1. den rätta Lungsoten ifrån twin- eller tär-siukan. 2. Lungsoten i sin första grad, som ännu består i en på bröstet fallande Catarr och begynnande Obstructioner och förståppelser i Lung-kiörtlarne, från de högre dess grader, i hwilka Lungorne begynna blifwa, eller aldeles redan äre sårade: Ty uthi twinnsoten som ofta hörrörer af ductuum chyliferorum & glandularum mesenterij, eller maatådrarnas och tarm-malens körtlars förstoppelse, ofta åg af en skarp- eller saltachtighet i blodet och den närande saften som snarare tärer från, än sätter något til de öfrige kråpsens delar etc. kan och bör hälsowatnet med största nytta brukas, för det at det ypnar de förståppelser, som kunna hindra chyli, eller den i magan kokade matens upp- och ingång til blodet, sampt skölier af och uthförer dhe salt och skarpheter som giöra blodet och närings-saften mehr tärande än födande och tilsättiande. Äfwen så i dhen begynnande lungsoten, som nu först taar på at sättia förståppelser och små knular och swulster i lungornas kiörtlar, hwilka än intet blifwet suppurerade eller til waar brachte, kan man medh nytta bruka samma watn, särdeles om der under sticker någon skiörbiugg som til desse små swulsters genererande hielper til. Men det hörer ens ehrfaren och widh bruns-curer nogsamt waans Medici inrådande och consultation i detta måål, hwilken mehre i Nosocomijs och Siukhuus, samt Medicorum Scholer och Collegier, jemte hwariehanda Mineral-Brunnars bijwistande; taget och hopsamblat sin experience och wettenskap, än på dansse-Scholar och andre sammankombster inhemtat och fattat insinuerande och smickerachtige maner i taal och åtbärder, hwilke fuller äre behagelige i en deel ögon och öron, men hielpa alzintet til Siukdomens fördrifwande.
Den IV. Frågan.
Om det skal kunna hafwa någon wärckan til en och annan Passions hemmande, at man dricker watnet warmt.
DEt äre somlige, särdeles af det delicatare kiönet, af så swag Maga, at at de intet kunna tåla watnet kalt, uthan nödgas wärma det i bouteiller satte i en Gryta i warmt watn eller på annat maneer. Och ehuruwäl af watnetz kraft, besynnerligen af de subtileste delarne, något på det sättet afgår, så har man dock af förfarenheten, at genom watnet således brukat, åthskillige siukdomar äre curerade; warandes det bättre, at således favorisera Patientens Maga och Inelfwor, än aldeles låta den gå tröstlös der ifrån. Doch finnes här uthi åthskildnad, så til Watnet, som Personernes constitution. En Hög och Förnehm Fru, som Anno 1693., då iag förestod Bruns-Curen wijd Medwij ingalunda fördrog watnet kalt där, hon måste ock begynna och bära sig åt huru hon wille, hon kunde det wäl tåla kalt wid desse källor förledne Såmmars, och drack i några weckor med sin stora nytta.
Den V. Frågan.
Om man icke kan dricka senare på dagen, än kl. 3. eller 4. om mårgonen?
EHuruwäl man intet med skiäl kan afråda dem, som i så good tijd om aftnarna gå i säng, at de kunna wäl såfwa ut, och blij muntre til den tiden om mårnarna, at då ågså begynna drickandet; dock lickwäl, som större delen af de förnehmare, deels komma seent til afton-Måltiden, (den man intet kan råda dem at äta förbittigt för den kårta tijden, som blijr imellan middagen och afton) deels och finna största nöyet och roligheten om aftnarna, sedan dagsens hetta har hindrat dem från alt spasserande och lust : Och man, wid hälsso-källbrukandet, gärna wil contribuera til Patienternes förnöielsse och sinnetz upmuntrande, alt hwad man kan: Så kan man wäl tillåta, at de begynna drickandet kl. 5., iawäl 6. om mårnarna, som finna sig til kl. 3. eller 4. eij hafwa såfwet sig fullsöfde : Ty iag har af långlig ehrfarenhet merckt det, at watnet mycket bättre har bekommet dem, som senare det drucket, sedan de genom sömbnen sammanhemtat och ersatt de Krafter och Spiritus, som genom förra dagens hetta och wakande waret förtärde och fördrifne, än dem som androm til willies, eller efter wanligheten stiget halfsöfde och omuntre upp och begynt dricka. Man kan ju, i det målet om man wil, och finner nödigt, skiuta en tima länger upp med middags Måltiden, särdeles om man finner watnet intet wara til största delen afgånget, innan den ordinaire måltids tiden kommer. Och det inkast, som i detta tilfellet tages af Watnets Krafts dissiperande och förflygande, genom Solens warma, kan der igenom beswaras, at först och frembst är Bruns Huset så beteckt åfwan och på alla sidor, at Solen intet stort kan der igenom wärka, så at der åg skal wara swaalt nog mit på sielfwa dagen; sedan åg rinner watnet uhr de diupa ådror alt iemt uhr iordens diup, så friskt til och af, at Solen eij kan hafwa stoor wärkan der på, för än det utom tunnorne i rännilen taar på at rinna sacktare och olyckt.
Den VI. Frågan.
Om det änteligen är nödigt, at dricka 4. 5. eller mehre weckor?
DEt första åhret, som iagh genom Gudz wälsignelse, upfann och uptog desse Källor, som Bergsfolcket der uppe wore mycket owane wid sådane Mediciner och Curer, dem de til en deel icke ens hafwa hört talas om: Så tyckte de och wara nog, om de icke allenast intet hade drucket mehr än 1. morgon eller 2., uthan förmente sig böra wara befrijade, fast än de hade aldrig så swår Siukdom, om de man finge smaka watnet. Och finnas iemte dhem månge andre, som willia wara förståndigare, men billa sig dock inn wara nog om de dricka 8. à 9. Dagar, fast än de med de swår- och långsammaste Passioner woro beheftade, som ofta fordra 5. 6. eller mehre weckors drickande. Hwar utaf händer, at när de innom de få dagar, de efter egen godtyckio satt sig före at blifwa wid Brunnen (ty skulle man råda dem helre til at afstå med Curen, än dricka så liten tijd, så gifwa de före man unnar dem intet watnet) eij blifwa hulpne, gifwa de skullen på watnet och källorna, lika som hade de ingen kraft. Der lickwäl, så wäl i andre Medicamenters ingifwande, som helso-watns brukande en proportion måste wara, emellan siukdomens art, storleek och långsamhet, och anten Medicamentets eller Brunn-Watnets qvantité och myckenhet. Nu, som det wore en fåfängia, och kanskie med, en lifs spillan, at inösa i Patienten på en gång de Medicamenter, som skulle tagas på 8. eller flere gångor, så skeer det eij helre utan skada til helsan, och kanske lifwet med, at man innom 1. Wecka eller 14. Dagar, wil dricka i sig den Proportion och andeel af Watnet, som bör drickas på 4. à 5. Weckor. Naturen låter intet twinga sig, utan wil småningom gå ifrån mindre til mehre: Och är eij bättre dricka på en gång, det man skall hafwa på månge, än äta på en gång, det som fordras öfwer hela weckan. Hwarföre är bäst, at i detta målet hålla sig wid Brunns Curen förståendes Medici inrådande, som så är bekant så wäl om Watnets Natur, som siukdomens art, at han kan den ena moot den andra proportionera; och om han så skulle finna rådeligit ock nödigt, så är bättre spendera en wicka mehr på Curen, än 1. wecka för litet. Ty när man hela elfwa Monaderne om åhret får lefwa efter eget behag och med sielfz wåld äta och dricka, hwad och huru mycket man lyster, så kan man änteligen anwända en Månad til helsans uprätthållande, eller igenfående, och til at göra en Medicinisk penitence.
Den VII. Frågan.
Om man ock icke före, eller straxt efter drickandet får rökia Toback?
DEt war den förste och gångbareste frågan, som både af Manns- och Qwins Personer af gemenare wilckor mig föresteltes, wid Brunnens uptagande. Och kan iag intet see, hwarföre icke de, som äre wane der wijd, kunna det göra; allenast de som förut rökia, bruka der wijd den omtanckan, at de wäl skölia munn, för än de begynna dricka, på det de intet tillika med Watnet måtte nedskölia någre återlefwor af Tobacket, som torde bringa dem til upkastning: Och dem, som efteråt det willia bruka, skulle iag helre råda, at de der med uppehålla, til dess watnet moot middagen mest är afgånget. Ty skulle de genom förtidigt rökiande komma saliv- eller spottgångarne til gångs, så torde watnet wänia sig att gå den wägen, hwilcket man intet gärna wil hafwa wid Surbrunns Curen. Dock wil man här wid, i anseende til dem af mindre Condition och betenckiande, påminna, at som det äre månge af Fruentimbret som eij utan sin skada tåla tobaksröök, och man wid sådan Cuur helre bör wara sin nästa til nöije och behag, än förtreet, så wore bäst at de, om de omöieligen kunde låtat, rökte något bittigt för än de gingo til Brunnarna, och sedan ginge några gångor af och ann i wädret, på det Tobacks röken, som gärna hänger wid kläderna, måtte i medler tijd förblåsas, och andre således der igenom intet förtretas.
Den VIII. Frågan.
Om man och här i Swerige, som på åtskillige stellen utom lands, kunde bruka höst- eller winter-Cuur?
DEt äre månge i den tanckan och inbilningen, at helso- eller -Mineral-watn skola om Wintertiden aldeles hafwa mist sin kraft, och den allenast om Sommaren få och behålla: Ja somlige, wijd den från gambla hedniska och Catholiske tijder härflytande och ännu qwar hålne widskeppelsen wane och bundne, mena at hälso källor eij hafwa sin kraft, utan wid wisse tider och Dagar om åhret, som wid H. Trefaldighets eller Midsommars dagen, som man weet det sker wijd Swingarns källa och andre dylike, af det gemena och illa underrättade fålcket. Men de fela mycket i alla desse stycker: Ty hälso-Brunnar i anseende til sig sielfwa och til mineraliernas kraft äre icke allenast om winteren so starcke, som om såmmaren, utan ibland starckare, af orsak, at de Mineral-Dunster och ångor, som om sommaren genom de öpne jordennes poros utdunsta och i luften fahra, blifwa om winteren, då jorden är tillyckt och tilfrusen, qwarholne och til watuådrarne afskickade. Men at man intet så allment om hösten och winteren, då kiölden tiltager, betiänar sig af Brunns-Curer, det skeer derföre, at menniskians kråpp då intet är så beqwem och begirig at watnet emottaga. Icke dess mindre som ofta sådanne Patienter förefalla, hwilcka af Slag, Skiörbiugg, begynnelse af Wattusoot, Lungsoot, menstruorum nimio fluxu, olideliga tårre-wärcker, Gichter, Podagra etc. så äre intagne, at de in til såmmartiden eij kunna härda ut, utan liggia förr kalle i munnen, som man plägar seija: Så kan iag intet see hwad skal förhindra, at man icke i sådanne Nödfellen & Casibus necessitatis må betiäna sig af höste- eller Winter-Cuur. Ty fast än man kunde inwända, at man då intet får wid sielfwa Sourcen och kiälsprånget dricka watnet, utan måste det låta föra eller bära til sig, då mycket af dess kraft afgår: Så kan man der emot swara, at äfwen det samma skeer om sommaren, at månge måste dricka Watnet långtifrån liggiande, dels för det at deras swåra siukdomar eij tillåta dem at komma uhr stellet, dels för fattigdom skull, dels åg at de hafwa sådanna siukdomar, at de sky före, at wijsa sig andra; icke dess mindre blifwa af desse alle en stoor deel curerade och hielpte, som man af föregående observationer här och där kan see och sluta. Och skulle man om såmmartiden mycket mehre hafwa orsak at befahra detta krafternas afgående af watnet, än om winteren: Ty om såmmaren är Luften heet och warm, och således beqwemare at utkiöra och dissipera krafterne, hwilke om winteren af den i Luften warande kiölden snarare instengias, än fördrifwas. Hwarföre der någon skulle wara af de häråfwan til nembde, eller andre dylijke siukdomar, så illa beheftat, at han stode i fara at eij kunna uthärda til sommaren, må han fritt wåga sig at undergå en höst- eller Winter-Cuur, den iag wil med Gudz hielp åtaga mig, til dess förmodelige hielp och hugnad at dirigera och utföra: Har och til den ändan när in til källorna, låtet byggia så warme huus och logementer, at han der uti moot kiöldens fara och intrång skal kunna wara aldeles beskyddad och skadelös.
Den IX. Frågan.
Om man icke kan bada under högsta drickandet, och 2 gånger om dagen, med hwad mehra som der til hörer?
SOm jagh i swarandet på den VI. Frågan, nödgades beswära migh öfwer dem, som intet willia afbida så lång tijd som nödigt fordras til drickande: så nödgas iagh och här at anklaga dem som intet wilja afwachta rätta tijden til badande, uthan wilja i det måål som det intet går ann, una fideliâ duos dealbare parietes, utur en Kruka på en gång anstryka 2. wäggiar. Det är oemotsäieligit, at icke hoos oss här i de nårre länder, så wäl den Saltachtige Diæten- som den långwarande kiölden och winteren, iemte många andra orsaker, contribuera der til, at blodet och andra wätskor äre tiåckare och segare än i de warme länder, hwarest så wäl lufftens Fijnhet, som annan Diæt mycket meddelar til de samme wätskors tunn- och Subtilighet, som man det och af ehrfarenheten kan hafwa, at mestadeles de man här i landet läter åder, hafwa en tiock och medh seeg hinna öfwerdraget blod. Nu, som en stoor deel af Suurbruns drickandets wärckan består der uthi, at göra blodet och andra i Kroppen, af och an wallande safter tunne och flytande; så kan iagh intet see huru man med skiäl kan begära at begynna bada, för än de ofta nemnde wätskor äre förmedelst drickandet tunne och mehra flytande giorde: Ty om man skulle taga på at echauffera och genom badet uphitza de ännu tiocka och sege fuchtigheter, så wäl in- som utom Ådrarne, så skulle man intet annat giöra der medh än dissipera, och genom swetthålen fördrifwa de få ännu qwarwarande tunn- och subtilig-heter, och således giöra saffterne i kroppen alt tiåckare och tiåckare, och i följe der af mehr skada än hielpa den siuke. Hwarföre håller iagh för rådeligit, at hwar och en i detta måål, efter Grækernas Ordspråk, σπῆυδε βραδέωσ, helre skyndar sachteligen, än löper fahra om sin hälsa, då han henne som mäst täncker sökia, warandes bäst, at först af Brun Curen förståendes Medici (om han elljest det rätt sielf förstår; ty det äre intet alle Kåckar, som bära långa Knifwar) inrådande, fullända eller åth minstone til aftagande bringa sin Dricks-cuur, och der medelst förbereda blodet och wätskorne til den fölljande Baad-Cur, och sedan begynna den samme, dock med sådan wahr- och achtsamhet at man altid kommer ihog, ne qvid nimis: Ty somlige wilja, til at så mycket snarare giöra sluut på Curen, änteligen bada hwar dagh, somlige wäl 2. gånger om dagen, der deras Passioner och tilstånd, kan skee, intet tillåta en gång at bada, mehr än hwar annan, eller hwar tredie dagh, mycket mindre 2 gånger om dagen, hwilket jagh håller i mesta tilfellen, aldeles orådeligit, emedan det alt färmycket beröfwar kraffterne och uphetsar blodet, och kråppen. Des uthan må man ey heller bada för länge, eller för hett på en gång, ty fast än det synes ey hafwa at betyda, at bada i bara watnet, så wil jagh dock försäkra, at öfwerflödigheten der uthi, ey skeer föruthan fahra det den wäl skal wetta medh sitt Exempel bewittna, som för 2 åhr sedan, ehuru föör och starck han inbillade sigh wara, och skrööt af, huru han skulle kunna bada i dessa watn så länge han wille, likawist intet wäl höll ut en tima, för än han bortdånade, och måste af androm som en stäck lyftas uhr badet, emedan han oberedd och bråtzgänges gick der på, och lät giöra badet för hett. Ty uthi detta watnet, ehuru klart det och synes, så sticker doch der uthi en god ymnoghet af swafwelachtige dunster, som af dess lucht och andre Proof wäl kan kännas och slutas, hwilket tillika medh de salt, som der uthi äre, af eldens hetta och upwärmande i rörelsse brachte, bränna och hetta både kråppen och de der uthi flytande safterne, mehr än en enfaldig skal kunna troo eller sigh inbilla.
Den X. Frågan.
Om det då änteligen skal wara nödigt för alla at bada?
DEt är icke allenast icke nödigt för alla at bada, utan för mångom också skadeligit, som jagh det ock i min förra Tractat, af Anno 1701: förmälte, at månge genom otidigt badande, förderfwat alt det de med drickande wunnit, som förfarenheten det mig både wijd Medewij och andre Brunnar gifwet wid handen, men at rätt och fullkommeligen utwijsa och determinera, hwilkom det är skadeligit, hwilkom gagneligit, hoc opus, hic labor est: Ty det är ofta händt, at den man, i anseende til hans Passioner, hade ment skola kunna bruka badet medh största nytta, har der af ey ringa skada försport, som det hände en förnehm Dame wijdh Medewij hwilken iagh länge förnekade badet, men efter hon så enständigt ded påstod, och war af goda kraffter, hade ey heller någon så swår inwertes Passion, ty samtyckte jagh änteligen der til; men hon kände straxt widh första badningen en stoor Alteration i Kroppen, som wille lika som slå ut til en Feber, hwarföre iagh åter nödgades förbiuda henne widare badande. Efwen så skedde förledne Sommars widh desse Källor, med en Dame, plågat af Slag och wärck på den ena sidan, jemte andre anstöter, för hwilka badet wäl intet skulle synas skadeligit, men som iagh hade der til mina raisoner, bad iagh henne låta der medh bestå, hwilket hon intet åthlydde, utan wille allenast en gång försökia, som och skedde til hennes föga nytta. Jagh har uthaf desse händelser, och många dylike, som migh nu under 15. åhrs förestående af Bruns-Curer förekommet - fått tilfälle at upsättia några Reglor och observationer i detta måål, hwilka när de noga tagas i agt, skal badandet intet skada; dem iagh doch wil spara at upsättia til en annan gång, emedan det finnas nog sielfkloke ändå, hwilka som de efter sin inbilning äre födde wäl förfarne, så få de nästan intet wäl titta inn, in praxin Medicam, för än de äre klokare och förfarnare än alle andre.