Konventikelplakatet

Kongl. maj:tz Förnyade Placat Och Förbud, Angående The oloflige Sammankomster, hwilka uti enskylte Hus til en särskild och enkannerlig Gudztiensts förrättande anställas

På Wikipedia finns en artikel om Konventikelplakatet.

[ 1 ]

Kongl: Maj:^tz
Förnyade
PLACAT
Och
Förbud,
Angående
The oloflige Sammankomster, hwilka uti enskylte Hus til en särskild och enkannerlig Gudztiensts förrättande anställas; Samt theras straff, som ther med beträdas.

Stockholm i Råd-Cammaren den 12. Januarii Åhr 1726.

Cum Gratia & Privilegio S:æ R:æ Maj:tis

STOCKHOLM,
Tryckt hos JOH. HENR. WERNER, Directeur öfwer alla Tryckerien i Riket 1726.

[ 2 ]WI FRIEDRICH med Guds Nåde, Sweriges, Giöthes, och Wändes Konung etc. etc. etc. Giöre witterligit: At ehuruwäl igenom många hälsosamma Placater, Stadgar och Förordningar, så ock Wår egen dyra Försäkran, samt Regerings Formen, eftertryckeligen är faststäldt, at then rätta Religionen och Gudstiänsten, som är Grundwalen till ett samdrächtigt och wahrachtigt Regemente, uti oföränderlig renhet emot alt kätteri och Swärmerj bör bibehållas och förswaras, hwarutom, genom Kongl. Påbud och Befallningar, i synnerhet af den 1. Decemb. 1713. och 8. Decemb. 1721. tydeligen är förklarat, huruwvida några Sammankomster till en särskilt Gudstiensts öfning må wara tillåtelige; Docklikwäl måste Wi den ena tiden efter den andra med Misnöje förnimma, at sådane hälsosamma Förordningar ej skola finnas nog kraftige till at återhålla dem, som låta sig lysta, at bryta och öfwerända kasta det nyttige ändamålet, som endast påsyftar en god Ordning i Församblingen och Christelig enighet i Läran. Wi ehrkiänna det för en stor Guds Nåd, at Wårt Komungarike för kätterske willfarande Meningar och Lärosatzer e[ 3 ]mot then rena Evangeliske läran alt till denna dagen warit oanfächtad, och derifrån önskeligen och wäl befredad, i hwilket afseende det så mycket angelägnare är, at i tjd med alt alfwar dämpa de oordningar och nyheter, som i längden alt mer sig kunde utbreda och stadelige påfölgder förorsaka, och således förekomma alt det, som hela Rikets och alla dess inbyggares lycka och wältrefnad i Andelig måtto, skulle kunna oroa. Wi hafwa fördenskull af en Nådig och Christelig omsorg för en ren och oförfalskad Gudstienst, och till at derwid en god ordning handhafwa och bibehålla, med Wårt RiksRåds råde funnit högstnödigt och nyttigt, härigenom de för detta utgångne Kongl. Förordningar om Oloflige Sammankomster således förnya och widare förklara, som föllier: De förra Kongl. Påbuden och Förordningarne äro af det klara och tydelige innehåld, at de ingen Gudachtighets öfning förbiuda, som ej heller Wår Nådiga tancka och upsåt är, den at hindra, utan willia fast mera alla Wåre trogne undersåtare i gemen, och hwar och en i synnerhet der til i Nåder förmana, så at de för all ting winlägga sig derom, huru de måge tilltaga i Guds Nåd och Wår HERras JEsu Christi kundskap, samt at wisa underdånig lydna emot Wåra hälsosamma Förordningar; Till den ändan Föräldrar och huusfädrar måge ock böra, efter then Christelige plichten,, deras barn, anhörige och tienstefolck uti sine huus lära och underwisa, samt lä[ 4 ]ra och underwisa låta, uti Catechesin och deras Christendom, efterfråga och förhöra hwad de kunna om Helgedagarne lärdt af Predikan, dageligen med dem hålla bön, läsa utur Bibelen eller några andra Gudelige och här i Wårt Rike wedertagne böcker, så ock ett troget inseende hafwa på deras lefwerne, och dem med egit exempel till Gudachtighet föregå: Dock at de sig afhålla ifrån diupsinnige frågor och Läro-stridigheter, som them enfaldigom äro för höga och kunna gifwa anledning till någon willfarelse. Men at uti Private och enskylte huus, Man- och Qwin-kiön, gambla och unga, kiände och okiände, få eller flere, skola hafwa frihet sig at sambla och tillhopa komma, alt under förewändning, at bruka sin Andacht och enkannerliga Gudstiänst, den der med de wanlige Sön- och Helge-dagars Texters predikan- och uthläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finnes på åthskillige ställen wara förrättad; Thet anse Wi hwarken för nyttigt eller oumgängeligt, utan mera såsom en skadelig nyhet, som en god Ordning i Wåre Christelige Församblingar förstörer, hwilcket i Längden till Sielfswåld, Missbruk och många farlige oredor skulle tillfälle och anledning gifwa, utom det till befruchtandes är, at mången af oförstånd och okunnoghet i sin Christendom lätteligen kunde blifwa till sådane irrige Meningar och Lärosatzer anförd, som med then rena Evangeliska Läran ej wore öfwerens[ 5 ]kommande. Altderföre, emedan sådane Sammankomster desto mindre kunna pröfwas till den Sanna Christendomens uthöfning nödige, som Wårt Rike, Gudi lof! de stora fördelar äger, at Guds ord hoos Oss rjkeligen warder lärdt och predikat, och hwar och en dessutan är frjhet lämnad, i sine huus at bruka sin andacht; Ty finna Wi rådsamt, at afskaffa och aldeles förbiuda sljke Oloflige Sammankomster, så at den, som sig understår dem at hålla och tillåta, skall första gången böta Twåhundrade daler Silf:mt, andra gången Fyrahundrade daler Silf:mt, eller, i mangel af böter, plichta första gången med Fiorton dagars fängelse på watn och bröd, och andra gången med Tre weckors fängelse på watn och bröd: Men kommer han tridie gången igen, skall han på Twenne åhr Riket förwisas. I lika måtto skola de, som sig till sådane Sammankomster inställa, hwar för sig första gången böta Fyratjo marck Silfw:mt, andra gången dubbelt och tredie gången Fyradubbelt. I det öfrige, som en ganska stor fåkunnoghet uti Christendoms kundskapen hoos alt för många, särdeles af gemene Man, förspörjes; Ty skola Prästerne, efter theras Eed och Ämbetes skyldighet wara förbundne, troligen sin anförtrodde Hiord at wårda, och, utom de wanlige Catechismi förhör i kyrckian, esomoftast besöka sine Åhörare i deras huus, eller der sådant beqwämligen ej låter sig giöra, då några huus i staden [ 6 ]och byar på landet i sänder sammankalla, på det de med all Säkerhet måge förnimma deras framsteg i Christendomen, och dem til den rätta Salighetens grund och kundskap föra: Dock må Prästerne icke utgifwa några Skrifteligen af dem upsatte Christendoms Spörsmål och swar, förr än de wederbörligen äro öfwersedde och authoriserade. Och aldenstund Sön- och Helge-dagar, hwilcka till Guds ähra och Pris böra anwändas, af många obetänckte härtills med allehanda syndigt och ogudachtigt lefwerne, såsom Spel och dryckenskap samt annat förargeligit wäsende, i synnerhet på krogar och kiällare, blifwa missbrukade, hwilcket, igenom de för detta utgångne Stadgar och Förordningar, strängeligen är förbudit; Altså pröfwa Wi jemwäl det wara högst nödwändigt, at en wafksam och alfwarsam upsicht deröfwer hålles, huru de öfwerträdelser, som emot Kongl. Stadgan om Eeder och Sabbats-brott den 17. Octob. 1687. både i Städerne och på landet föröfwas, hädanefter af wederbörande Fiscaler, Upsyningsmän och betiente må angifwas och till lagligt afdömmande fortskyndas. Och på det de, till större fljt at upspana dylika förbrytelser och derwid sina ämbeten behörigen förrätta må upmuntras; willia Wi dem icke allenast halfparten af desse ofwannämde, utan ock af alla de öfrige böter, som i Stadgan om Eeder och Sabbats-brott äro utsatte, tilläggia. Wi biude och befalle fördenskull al[ 7 ]la dem, som wederbör, i synnerhet Wår Öfwerståthållare i Stockholm, Wåre Gouverneurer och Landshöfdingar, så ock Magistraten i Städerne, Befallnings- Länds- och FierdingsMän på Landet, at de hörsamligen rätta sig härefter, och öfwer denna Wår Förordning hålla en sträng hand, så at alt hwad deremot skier, må oförsummeligen blifwa angifwit och lagligen afstraffat. Till yttermera wisso, hafwa Wi detta med egen hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Gifwit Stockholm i RådCammaren den 12. Januarii Åhr 1726.

FRIEDRICH.