Kortspelet
| ← En följetong |
|
En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun → |
Kortspelet.
Liksom det i svenska rimverser finnes ett ord, som alltid följer på hjerta, nemligen smärta, så finnes i min simpla hvardagsprosa ett ord, som alltid följer på kortspel, nemligen — fyfan!
Fördenskull sade jag: kortspel — fyfan!
Och likväl, tillade jag tyst och för mig sjelf, skulle äfven detta föraktliga tidsfördrif kunna förädlas och blifva icke blott tolerabelt, utan till och med berömligt, derest vederbörande ville lyssna till det förslag, som jag för flera år sedan i stor välmening afgaf. Bibelsällskaperna den tiden hade tillkännagifvit, att det väl lyckades dem att få bibeln spridd, helst som exemplaren utdelades gratis, men att det deremot vore ganska svårt att få den läst, särdeles af så kalladt bättre och bildadt folk. Till afhjelpande af olyckan föreslog jag då, att alla spelkortfabrikanter måtte åläggas att trycka bibeln på sina fabrikater, ett eller två bibelspråk på hvarje kort. Derigenom, sade jag, skall bibeln blifva lika allmänt spridd bland de bättre klasserna, som kortleken, och äfven lika allmänt läst, enär spelarne, som hafva sina ögon fästade på korten, ej gerna kunna undgå att med detsamma studera bibelspråken. Då, fortfor jag med entusiasm, skall mången Jöns, som genom spelandet försämrar sina affärer på jorden, få godt tillfälle att förbättra dem i himlen, nemligen genom det samtidiga läsandet och begrundandet af Guds heliga ord. Då skall mången i religiöst hänseende liknöjd man, som aldrig brytt sig om att titta i det gamla eller nya testamentet, innan årets slut hinna taga försvarlig kännedom af åtminstone en evangelist och några af de mindre profeterna; och hvad biskop Hedrén beträffar, så är jag säker på, att han, derest försynen låter honom lefva ännu i tio år, skall på sin sotsäng kunna skryta af att hafva spelat igenom bibeln från perm till perm minst tjugo gånger.