Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Albertina Josefina Charlotta Strandberg

[ 109 ]

Albertina Josefina Charlotta Strandberg, född Linderoth. K. T. 1 juli 1851—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1888.

Född i Stockholm den 25 juli 1830 (föräldrarna voro trumpetaren vid Kungl. Svea artilleriregemente Johan Andreas Linderoth och Elisabet Charlotta Wahlberg). Elev vid baletten 1 juli 1844 och elev vid lyriska scenen 1 nov. samma år, först under hofsångare Bergs och sedan under Julius Günthers ledning. »En sprittande liflighet, ett strålande godt lynne, en rask och tilltagsen djärfhet, som dock aldrig blef okvinnlig», voro de egenskaper, som redan från början hänvisade henne till den glada subrettens område. Med sin rena och klara stämma, sitt intelligenta och lifliga uppträdande var hon som skapad för sådana uppgifter som Zerlina i »Fra Diavolo», Susanna i »Figaros bröllop», Betli i »Alphyddan», Anna i [ 110 ] »Friskytten», Henriette i »Muraren», Zerlina i »Don Juan», Fru Page i »Muntra fruarna», och Nancy i »Martha». Genom sin vackra apparition var hon dessutom själfskrifven att spela pager och andra manliga ungdomar i operor, där sådana partier äro komponerade för kvinnorösten, och må bland dessa nämnas Cherubin i »Figaros bröllop», Jemmy i »Wilhelm Tell», Benjamin i »Josef i Egypten», Carlo Broschi i »Hälften hvar» och Urbain i »Hugenotterna». En af hennes allra yppersta skapelser var tvifvelsutan den varmblodiga spartanska drottningen i Offenbachs glada, klassisk vordna operett »Den sköna Helena», hvilket stycke nog till stor del hade hennes utmärkta spel att tacka för sin ovanliga framgång.

På äldre dagar blef hennes repertoar gifvetvis en annan, men med samma lefvande intresse som hon ådagalagt vid utförandet af de unga skalkaktiga subretterna eller de än hurtiga, än svärmiska pojkrollerna, gaf hon nu lif och karakteristik åt så skiljaktiga uppgifter som Lady Kockburn i »Fra Diavolo», Fru Ragnhild i »Den bergtagna» och Ortrud i »Lohengrin». Den 30 sept. 1882 erhöll hon medaljen »Litteris et artibus», och den 9 mars 1889 hade hon sin afskedsrecett på Kungl. Operan, hvarvid hon uppträdde som Betli i »Alphyddan» och Markisinnan von Streckenfelt i »Regementets dotter». Efter långvarigt aftynande afled hon å Stockholms sjukhem den 11 juli 1913. — Gift den 1 maj 1851 med operasångaren Olof Strandberg.