Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Anna Maria Klemming

Anna Maria Klemming. K. T:ne 1 juli 1887—30 juni 1888; K. Op. 1 aug. 1888—8 aug. 1889.

Född i Stockholm den 6 febr. 1864 (föräldrarna voro bleckslagerifabrikören V. L. Klemming och Maria Elisabeth Burman). Vid 17 års ålder började hon 1882 studera sång i konservatoriet för H. Håkansson. 1885 fortsatte hon sina studier för F. Arlberg i Köpenhamn, där hon äfven uppträdde som konsertsångerska. Hon debuterade på Kungl. Teatern i Stockholm som Matilda i »Wilhelm Tell» den 24 april 1887 och som Julia i »Romeo och Julia» den 13 juni s. å., hvarefter hon blef engagerad, fick den ena betydande rollen efter den andra och intog snart en primadonnas ställning. En tilltänkt studieresa till Paris omintetgjordes genom den häftiga nervfeber, som afbröt hennes korta och högst lofvande konstnärsbana. Hon dog den 8 aug. 1889.

Förutom de båda debutrollerna sjöng hon på Kungl. Operan Margareta i »Faust», donna Anna i »Don Juan», Elsa i »Lohengrin», Eudora i »Judinnan», Agatha i »Friskytten», Katarina i »Hårdt mot hårdt», prinsessan i »Per Svinaherde», Venus i »Tannhäuser», Helena i »Mefistofeles», Belline i »Andorradalen», Neméa i »Konung för en dag», Philomèle i »Kungen har sagt det», Ingeborg i »Den bergtagna», Marie i »Regementets dotter» och Valentine i »Hugenotterna».

Redan vid debuterna väckte hon den största sympati genom sin yppiga, bländande nordiska skönhet, sitt behagliga uppträdande och sin bedårande klara, höga och jämna sopran, sin naturliga tongifning och omsorgsfulla artikulation. Man anmärkte att en viss köld eller flegma tycktes hindra henne [ 200 ]från att släppa sig riktigt lös. I det rent dramatiska visade hon likväl goda anlag, i opera comique’n uppenbarade hon skälmskhet och humor, ägde dessutom naturlig känslofullhet. De stora uppgifterna uppburos af lyrisk renhet, i hennes bästa uppgifter af naturlig hänförelse. Frihet från alla olater och allt manér i sång och aktion utmärkte henne alltid.