Hoppa till innehållet

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Carolina Maria Sandell

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Anna Maria Klemming
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Carolina Maria Sandell
Axel Lorentz Theodor Lindblad  →


[ 200 ]

Carolina Maria Sandell, sedan fru Bæckström, därefter fru Sandell. K. T:ne 1 juli 1887—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1898. Dr. T. 1 juli 1906—30 juni 1907. Nya K. Dr. T. 1 juli 1907—30 juni 1910.

Född i Stockholm den 13 juli 1861 (föräldrarna voro kassören Gustaf Vilhelm Sandell och Sofia Carolina Cederbom), studerade hon vid Kungl. Teaterns elevskola 1881—82, debuterade vid Stora Teatern i Göteborg under Lorentz Lundgrens direktörstid den 18 jan. 1884 som Géneviève i »De onyttige» och den 8 febr. i hufvudrollen i »Elfvan» och var anställd vid nämnda teater den 1 febr. 1884—15 juni 1885. Under denna tid utförde hon en mängd roller, bland dem Gurli i »En räddande ängel», titelrollen i Dora, Natalia i »Furstinnan Gogol», Hedvig i »Vildanden», Ofelia i »Hamlet», Yvonne i »Seraphine». Hösten 1885 tog hon anställning vid Nya Teatern i Stockholm hos Josephson och Holmquist och väckte där allt ifrån sina första steg stort uppseende genom sina väl genomtänkta och utarbetade prestationer, utmärkta för »osökt naivitet och spiritualitet, inre glöd och öfvertygande sanning, oräddhet i känsloframställningen, säkert grepp på det hufvudsakliga i karaktären», dramatisk intelligens med ett ord. Hon spelade några flickroller i »Sabinskornas bortröfvande», »Höstsol», »Vårluft», »Tilli», »Barnet» och större roller i »Väninnor», »Arbetarens hustru» (zigenerskan Kerttu), »Ett val» (Eva) och »En förlofning». Efter två år vid denna scen öfvergick hon 1887 till Kungl. Teatern, där hon gjorde sin entré på Stora Teaterns scen som Elfrida i »Askungen». Under de elfva år, hon nu tillhörde kungliga scenen, fick hon många betydande uppgifter, bland dem titelrollen i »Råttan», Fanchon i »Syrsan», Francine i »Francillon», Julia i »Galeotto», Louise i »Kabal och kärlek», Marie i »Clavigo», Svanhild i »Kärlekens komedi», Leonora i »Ära», Lois i »Skiljovägen», Bertha i »Sanna [ 201 ]kvinnor», de kvinnliga hufvudrollerna i »Återgång», »Moln», »Skandalen i natt», »Ett ungkarlshem», »Förr i världen», fröken Bernick i »Samhällets pelare», Marta i »Evig kärlek», mrs Allingham i »I brist på bevis», Ofelia, som hon förut spelat i Göteborg, och Aimée i »Barnet», som hon spelat på Nya Teatern, Jane de Simerose i »Damernas vän», Janik i »Fribytaren», Marie i »Under Stuarts fana», Militza i »För kronan», Anna Holm i »Blommor i drifbänk». I roller som Erik i »Unga grefven» och Dorotea i »Herr Dardanell och hans upptåg på landet» kom hennes glada och friska skämtlynne till sin rätt, och hennes framställning af Sagnil i »Gerhard Grim» (på en soaré på Operans provisoriska scen våren 1898) blef med rätta omtalad som en genialisk prestation.

Hösten 1898 öfvergick fru Sandell till Nya Teatern, där hon gjorde en mycket intresseväckande entré i Knut Hamsuns »Vid rikets port» och där hon kort efteråt i Törnestigen öfverraskade genom en karaktärsfull framställning af en gammal kvinna — ett för henne nytt område. Den följdes af några andra gummtyper, förträffligt individualiserade, modern i »Mäster Olof» (prosaupplagan), gammalmor i »Stor-Klas och Lill-Klas», fru Lena i »En lyckoriddare», biskopinnan Bang i »Pål Lange och Tora Parsberg». Bland hennes andra uppgifter från denna tid märkes drottning Kristina i »En skugga».

1906 återgick fru Sandell till Dramatiska Teatern, uppträdde under det sista spelåret på den gamla scenen bl. a. som professorskan Kanning i »Gertrud» och utförde vid den nya Dramatiska Teaterns invigningsföreställning moderns roll i »Mäster Olof» (versupplagan). På denna scen uppträdde hon sedan i titelrollerna i »Candida» och »Anna Pedersdotter», samt i »Tigerhuden», »Damen med dockan» (Pauline), fru Felicie Dag i »Daglannet» m. fl.

Gift den 8 dec. 1889 i Stockholm med skådespelaren Oscar Bæckström (se d. n., äktenskapet upplöstes i juni 1891).