Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Anna Maria Strandberg

[ 64 ]

Anna Maria Strandberg sedan fru Bergman. K. T:ne 1 juli 1874—30 juni 1883; gästspel 27 aug—5 sept. 18S4; fast anställning 1 okt. 1884—30 juni 1888.

Född i Stockholm den 8 april 1852. Föräldrarna voro operasångaren Olof Strandberg och hans maka i andra giftet fru Charlotte Strandberg, född Linderoth. Redan i tidiga år visade hon musikaliska anlag, och dessa utbildades sedermera vid Kungl. Musikkonservatoriet, där hon förvärfvade sig flera pris och i tre år innehade Abrahamsonska stipendiet, som lämnades till den mest lofvande eleven i artistafdelningen för sång. Efter genomgångna läroår vid konservatoriet debuterade hon på Kungl. Stora Teatern den 4 juni 1873 som Bertha i »Nürnbergerdockan», den 24 okt. s. å. som Margareta i »Hugenotterna» och den 19 december som Cherubin i »Figaros bröllop». Efter att året därpå ha erhållit fast anställning tillhörde hon operascenen till 1888 med undantag af spelåret 1883—1884 då hon tillhörde Nya (s. m. Svenska) Teatern. Bland hennes roller på operascenen utom ofvan nämnda må antecknas: Pamina och Nattens Drottning i »Trollflöjten», Donna Anna i »Don Juan», Isabella i »Robert», Selika i [ 65 ]»Afrikanskan», Rose Friquet i »Villars' dragoner», Nemea i »Konung för en dag», Philine i »Mignon», Rezia i »Oberon» och Rosina i »Barberaren». På Nya Teatern uppträdde hon bl. a. som Elsa i »Det lustiga kriget» och som Laura i »Tiggarstudenten». »Hon hade en af naturen ovanligt voluminös och omfångsrik stämma och ägde en mindre vanlig färdighet i koloratur».

Sedan hon den 16 nov. 1887 ingått äktenskap med tjänstemannen i försäkringsbolaget Skandia, Nils Bergman, lämnade hon scenen med utgången af spelåret.