Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Axel Bosin

←  Johan Gustaf Fredrikson

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar av Johannes Svanberg Axel Bosin

Fritz Salmson  →

Axel Bosin. K. T. 1 jan.-l juli 1863.

Född i Stockholm den 17 april 1840 (son af postkontrollören, kammarjunkaren Carl Knut Bosin och Betty Agneta Dorph). Student i Uppsala, där han år 1861 aflade kameralexamen. Men därmed var det slut med studierna och hösten 1862 blef han under en helt kort tid elev vid Kungl. Teatern, där han första gången fick uppträda den 30 dec. 1862 som Abilgard i »Engelbrekt och hans dalkarlar». Från den 1 jan. 1863 fick han aktörskontrakt, men afgick redan efter ett halft år. Han utförde under detta sitt första engagement endast smärre roller, såsom Kungl. Sekter Puddelkrans i »Blommor i drifbänk», Brukspatronen i »Mäster Smith» och Ludvig i »Porträttet». Efter sin afgång från Kungl. Teatern tog han under spelåret 1863—1864 anställning vid Andersson, Åhman och Pousettes sällskap, hvarefter han var anställd vid Södra Teatern 1864—1865 och vid C. O. Lindmarks sällskap 1865—1867. Så kom han åter till Stockholm och blef direktör för Humlegårdsteatern, sommaren 1869 tillsammans med skådespelarne August Theodor Boström och Carl Petterson, sommaren 1870 tillsammans med skådespelaren Richard Wagner. Spelåret 1869—1870 var han engagerad som aktör hos Eric Johan Hafgren vid Mindre (Hammerska) Teatern i Stockholm, och 1870—1872 var han jämte Knut Tivander direktör för ett resande sällskap, hvilket under hela somrarna åren 1871 och 1872 spelade på Alhambrateatern å Tivoliområdet på Djurgården. Spelåren 1872—1874 var han regissör vid Nya (Svenska) Teatern i Helsingfors och var därefter anställd i samma egenskap hos Knut Tivander. Sommaren 1876 blef han regissör vid Djurgårdsteatern, som då förhyrdes af »den svensk-engelske skådespelaren» Albert Alberg, och Bosin var den som då satte upp utstyrselstycket »Jorden rundt på 80 dagar», som vid sitt första framförande väckte så stort uppseende.

Hösten 1876 blef han regissör vid Södra Teatern, som nämnda år öfvertogs af Haqvinius och Bergström, och kvarstod där i nämnda egenskap till 1883, då han jämte skådespelaren Richard Wagner blef direktör för samma teater. Detta kompaniskap upphörde 1889, då Bosin bildade eget landsortssällskap, för att två år senare öfvergå till William Engelbrechts sällskap.

Med år 1894 ingick det sista skedet i Bosins verksamhet vid svenska scenen. Han blef då anställd som regissör vid Albert Ranfts olika teaterföretag i Stockholm och Göteborg och tillhörde sedan de Ranftska scenerna med undantag af tre år, då han var regissör vid Axel Engdahls teater i Göteborg. Äfven ledde han landsortsturnéer för Ranft och var under sina sista år förste regissör vid Oscarsteatern. På denna post kvarstod han till ett halft år före sin död.

Bosins egentliga verksamhetsfält var alltså regissörskapet, och på det området var han måhända en af de bättre sceniska ledare som vårt land ägt. Själf ytterst plikttrogen och arbetssam ställde han också stora kraf på dem som stodo under hans ledning. Ehuru han i grund och botten var godhjärtad, voro hans repliker dock ofta nog kryddade med den mest bitande sarkasm. Som exempel på hans sätt att uttrycka sig vid repetitionerna må anföras följande replik, framsagd med hans vanliga milda, men tämligen gnälliga stämma: »Nej, snälla fröken, se inte så älskvärd ut. Det är en ragata ni skall framställa. Spela på ert eget temperament, snälla fröken ...»

Under en tidigare period uppträdde han emellertid äfven som skådespelare, hufvudsakligen i den komiska genren och bland hans roller må anföras: Pihlén i »Det skadar inte!», Prosper Coindet i »På vift», Hofkamrern i »Frihetsbröderna» (där dock kupletterna, denna rolls glansnummer, voro uteslutna på grund af framställarens bristande sångförmåga) och Paul Aubier i »De röda fruarna.»

Ej minst framstående var Bosin som öfversättare och bearbetare för scenen. Till flera hundra uppgå de operetter, lustspel och farser han bearbetat och öfversatt, och ända tills han ett par veckor före sin död drabbades af ett slaganfall sysslade han med öfversättningar för de Ranftska scenerna. Han afled i Stockholm den 27 dec. 1910. — Bosin var gift fyra gånger: första gången i Linköping år 1866 med skådespelerskan Charlotta Wilhelmina Bernhardina Smedberg, men skild (hon var född i Stockholm den 31 maj 1845, blef omgift med öfverstelöjtnanten, sedermera öfversten Frans Joachim Krook); andra gången i Helsingfors den 14 juni 1874 med skådespelerskan Carolina Charlotta Dorsch, men skild; tredje gången i Stockholm den 5 okt. 1891 med skådespelerskan Elin Cecilia Holmström, men skild (hon var född i Stockholm den 23 mars 1863, och blef sedermera omgift med orkesteranföraren Anton Wilhelm Lundin); fjärde gången år 1900 med Emma Charlotta Vernunft.