Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Bernhardina Niehoff

[ 93 ]

Bernhardina Niehoff sedan fru Edling. K. T:ne i juli 1877—30 juni 1888. K. Op. 1 aug. 1888—30 juni 1892; 14 nov. gästspel 26 sept. 1892—17 maj 1893, 9 ggr.

Född i Kristinestad den 14 nov. 1854 (dotter af musikfanjunkaren Chr. Niehoff). Då hon endast var några år gammal flyttade hennes föräldrar till Ystad, och där vistades hon till sitt adertonde år. 1872 antogs hon som elev vid musikkonservatoriet, där Julius Günther blef hennes lärare och snart nog riktade hon uppmärksamheten på sig genom sitt uppträdande å de årliga elevuppvisningarna. Hon lämnade konservatoriet vårterminen 1876, debuterade första gången på Kungl. Stora Teatern den 2 juni s. å. som Adina i »Kärleksdrycken», och väckte genast uppseende genom sin friska, redan af naturen böjliga stämma. »Det låg öfver hela den lilla sångerskans personlighet någonting friskt, naturligt och omedelbart, som genast intog till hennes fördel». Hennes andra debut ägde rum den 14 febr. 1877 som Alice i »Robert». Efter den tredje debuten, den 4 maj s. å., som Pamina i »Trollflöjten» erhöll hon fast anställning vid operascenen. »Det fanns hos henne en motsättning mellan den lilla figuren och den stora rösten, mellan hennes dramatiska begåfning och hennes röstbegåfning. Den förra hänvisade henne till opera-comique'n, den senare till opera-serian. Opera-comique'n blef den segrande och det var där hon skördade sina första lagrar. För hennes begåfning lämpade sig särskildt uppgifter [ 94 ]med naivt, okonstladt, skälmskt skaplynne; där fick hon vara sig själf, och hon återgaf också dessa uppgifter enkelt och sant. Dit kunna räknas sådana roller som Anna i »Friskytten», Fru Ström i »Muntra fruarna i Windsor», Susanna i »Figaros bröllop», Zerlina i »Don Juan» och »Fra Diavolo», Fatima i »Oberon» (där hon äfven utförde Pucks parti), Zelida i »Konung för en dag», Rosina i »Barberaren i Sevilla», Thérèse i »Guldkorset», Zephyrine i »Diamantkorset», Berta i »Nürnbergerdockan» m. fl.» (H. Victorin, Nya Dagl. Allehanda 1 juni 1892.) Utom ofvannämnda roller är det emellertid tre, som isynnerhet äro fästade vid hennes konstnärsnamn: Mignon, Carmen och Amneris i »Aida». Mignons parti låg förträffligt för hennes stämma med den djupa klangfärgen och de fylliga mellantonerna, och hennes personlighet passade utmärkt för det öfvergifvna, försummade barnet, »som hvarken är gosse, flicka eller kvinna, utan blott Mignon». Hennes Carmen hade uttryck både för det vilda trotset och den kattlika smeksamheten hos denna listiga, varmblodiga spanjorska, och med denna roll, som hon öfvertog efter fru Olefine Moe-Torssell redan vid operans sjette föreställning den 29 april 1878, tog hon ett stort steg framåt. Som Amneris, den egyptiska konungadottern i Verdis »Aida», hvilken roll hon kreerade vid denna operas första uppförande i Stockholm den 16 febr. 1880, »ådagalade hon en kraft och en energi i både sång och spel, som kom åskådaren att helt och hållet förgäta hennes kroppsliga otillräcklighet i det mycket fordrande partiet». På höjden af sitt konstnärskap lämnade hon scenen vid ännu icke fylda 38 år. Hon hade sin afskedsrecett den 30 maj 1892, då hon uppträdde som Carmen. Hon invaldes till ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien år 1885 och erhöll medaljen »Litteris et artibus» 1890. Efter sin afgång från scenen flyttade hon till Uppsala, men återvände till Stockholm redan året därpå och ägnade sig åt sångundervisning. — Gift i Stockholm den 9 juli 1885 med civilingeniören Gunnar Edling (död den 12 jan. 1897).