Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Carl Hugo Bernhard Grevillius

Carl Hugo Bernhard Grevillius. K. Dr. T. debut 19 nov. o. 4 dec. 1877, 2 ggr.

Född i Göteborg den 31 jan. 1845. (Föräldrarna voro d. v. domkyrkokateketen därstädes, s. m. kontraktsprosten och kyrkoherden i Norrköping Johan August Grevillius, känd icke blott som en förträfflig predikant och vältalare, utan äfven som en utmärkt sångare, och hans maka, Alfhild Ejserman, bemärkt såsom en mycket framstående pianist.) Han idkade först omfattande studier i moderna språk i Uppsala och var i det närmaste färdig med sin grad, då han plötsligt afbröt sin akademiska bana, för att låta det stora intresset för musiken taga ut sin rätt, ett intresse som redan i barndomen blifvit väckt i det musikaliska hemmet. Han begaf sig då till utlandet och studerade musik, hufvudsakligast piano för berömda lärare i Brüssel och Leipzig. Hemkommen i början af 1870-talet blef han en mycket anlitad pianolärare i Stockholm. Emellertid drogs hans håg till scenen och efter förberedande [ 102 ]studier i scenisk framställning debuterade han på Kungl. Dramatiska Teatern den 19 nov. 1877 i Theodore de Banvilles enaktsskådespel »Gringoire», hvari han utförde titelrollen. Då denna debut ej föranledde engagement, fortsatte han sina dramatiska studier tills han hösten 1879 engagerades vid Svenska Teatern i Helsingfors, där han kvarstod till sommaren 1884. Därefter for han till Paris och studerade därvarande teatrar ända till följande vår. Hösten 1885 tog han anställning hos Albert Ranft, som då endast hade ett sällskap med hvilket han besökte de större landsortsstäderna. Var 1886—1887 engagerad hos Lorentz Lundgren vid Stora Teatern i Göteborg och sedermera vid William Engelbrechts, August Lindbergs, och Hjalmar Selanders sällskap, hos Albert Ranft vid Stora Teatern i Göteborg 1894—1895, vid Ranft-Hjertstedt-turnéen 1895—1896 och vid Emil von der Ostens sällskap 1896—1897. Därmed afslutade han sin sceniska verksamhet och bosatte sig i Stockholm, där han under flera år gaf lektioner i franska språket och äfven ofta var anlitad som instruktör vid teaterföreställningar i privata kretsar, bl. a. i Alliance française. Han har äfven verkat som öfversättare af verspjäser af Victor Hugo och andra franska dramatiska författare. År 1911 utgaf han i en mindre numrerad upplaga »53 Tankeförsök och bilder i sonettform», vittnande om ej ringa herravälde öfver denna svåra art af poesi.