Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Emilia Mathilda Lundberg
| ← Hans Erik Andersson Fahlbeck |
|
Johannes Finne Brun → |
Emilia Mathilda Lundberg. K. T:ne I juli 1882—30 juni 1883. Född i Stockholm den 20 jan. 1858 (dotter af målaremästaren Erik Anton Lundberg och Emilia Maria Charlotta Andersson).
Efter att hafva erhållit en vårdad uppfostran reste hon, knappast mer än aderton år gammal, hösten 1876 till Italien, där hon så hastigt utbildade sig i språket att hon redan i januari följande året hade skrifvit ett italienskt skådespel »Amore ed onore» (Kärlek och heder), som hon till och med lyckades få uppfördt på en af Milanos scener, Teatro Fossati, och i hvilket stycke hon själf spelade en ung utländska, som en kort tid hade vistats i Italien och som talade italienska. Den lindriga brytningen i den unga svenskans uttal ökade därför illusionen i väsentlig grad, och hon rönte afgjord framgång både som författarinna och som skådespelerska. Återkommen till Sverige ägnade hon sig under några år åt scenen. Hon var någon tid vid elevskolan, dock aldrig som ordinarie elev, och den 23 maj 1881 fick hon debutera som Frun i »För nervösa fruar» och den 30 maj 1882 som Agnes i »Kusinerna». Hon var sedan engagerad under ett år, men uppträdde ej i någon egentlig roll, hvarefter hon afgick från scenen för att uteslutande ägna sig åt författarskap. Hon skref det ena utkastet efter det andra, men hade svårt att fullfölja sina påbörjade arbeten. Ett historiskt skådespel »Frihetsvännerna», behandlande Anjalaförbundet och Gustaf den tredjes finska krig, utkom på trycket 1882. Det följdes af skådespelet »Väninnor» (1883), hvilket, efter att ha blifvit antaget och repeteradt på Dramatiska Teatern, återlämnades till författarinnan, hvarefter det uppfördes af Josephson och Holmquist på Nya Teatern. Proverbet »Förlåt mig»!», som uppfördes på Dramatiska Teatern, torde få anses som hennes mest lyckade dramatiska arbete. Hon afled endast 29 år gammal, å Sabbatsbergs sjukhus den 6 juni 1889.