Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Johannes Finne Brun
| ← Emilia Mathilda Lundberg |
|
Vendela Linnea Elisabet Andersson → |
Johannes Finne Brun. K. Dr. T. 6—29 sept. 1882, 18 ggr.
Född i Värdalen i Norge den 10 mars 1832, son af godsägaren, kandidat Brun och dennes hustru, född Olberg. Redan vid sju års ålder kom han till Bergen, dit modern flyttat sedan hon ingått nytt äktenskap efter sin förste mans död. Hans anlag för teckning förskaffade honom vid unga år plats hos en litograf därstädes, men lusten för scenen började redan vakna hos honom, och tillsammans med några andra unga personer upprättade han en amatörteater, där hans första roll antagligen var Jeppe, som sedermera blef en af hans triumfroller. Emellertid hade han väl knappast tänkt att på allvar ägna sig åt scenen, förrän Ole Bull 1849 kom till Bergen och där öppnade »Norges förste nationale scene». Johannes Brun anmälde sig, blef antagen och fick debutera den 2 jan. 1850 som Henrik i Holbergs »Den Vægelsindede». Redan vid detta sitt första uppträdande väckte han det lifligaste bifall, och den position han sålunda redan från början förvärfvat, befäste han ytterligare under de sju år han verkade vid Bergens scen. Populariteten följde honom oförminskad till Kristiania Teater, där han uppträdde första gången den 21 april 1857 och hvilken han allt sedan oafbrutet tillhörde till sin död. På denna scen uppträdde han i närmare 400 roller, de flesta bland dem af stor betydenhet. Bland hans bästa skapelser räknas Jeppe i »Jeppe på Berget», Per Degn i »Erasmus Montanus», Jakob von Tyboe, Argan i »Den inbillade sjuke», Jourdain i »Borgaren adelsman», Michel Perrin, Daniel Hejre i »De ungas förbund», Jacobsen i »En fallit» (Ett handelshus), Tanne i »Hun skal debutere» (samma roll som Gaspard i »Debutanten och hennes far»), Blandinet i »De små fåglarna» m. fl.
Till Stockholm kom han första gången i september 1878 och uppträdde sexton gånger å Nya Teatern som Tanne, Michel Perrin och Jeppe; isynnerhet i de båda sistnämnda af dessa roller framkallade han en formlig entusiasm hos Stockholms publik. Hösten 1881 uppträdde han ånyo på Nya Teatern, denna gång som Jeppe, Michel Perrin och Jacobsen i »Ett handelshus». Vid hans gästspel på Kungl. Dramatiska Teatern i september 1882 fick publiken se honom som Daniel Hejre (6 ggr), Blandinet (5 ggr) och Michel Perrin (7 ggr).
Johannes Brun var ovedersägligen den störste skådespelare som Norge har frambragt. Hans spel utmärkte sig genom en oförlikneligt komisk glans. Hos honom var den festligt sprudlande humorn förenad med en djup, ofta rörande känslofullhet, som kunde bringa åskådarne att gråta och skratta på en gång. Ehuru han var en genialiskt uppfinningsrik improvisatör, utarbetade han sina roller med den största omsorg, och han höll alltid fast vid karaktären, hur ofta han än framställde den. Johannes Brun var den förste norske skådespelare som utmärktes med S:t Olavs Orden. Han afled i Kristiania den 7 mars 1890. Hans begrafning blef en allmän sorgehögtid, och genom subskription åstadkoms ett legat med hans namn, till understöd åt behöfvande skådespelare. Hans staty, modellerad af Bergslien 1895, restes 1902 utanför Nationalteatret i Kristiania.